Herr ordförande,

Den 23 december 2003 lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen på X vägnar om hur kommissionen hanterar tullvärdet.

Den 23 januari 2004 vidarebefordrade jag klagomålet till kommissionens ordförande. Den 18 maj 2004 meddelade du mig att du inte längre ville gå vidare med ditt klagomål. Den 1 juni 2004 hade du ett telefonsamtal med mitt kontor.

I enlighet med Er begäran i Er skrivelse av den 19 januari 2004 har Ert klagomål behandlats konfidentiellt.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

Föreliggande klagomål inges av ett konsultföretag som agerar för företag X:s räkning och som är etablerat i Nederländerna (nedan kallat klaganden).

Klagomålet avser det sätt på vilket Europeiska kommissionen förvaltar tullvärdet. Tullvärdering är ett förfarande som används för att fastställa värdet på importerade varor för beräkning av värdetullar.

I sin särskilda rapport nr 23/2000 (1) angav Europeiska revisionsrätten att kommissionen inte hade vidtagit lämpliga åtgärder för att komma till rätta med flera brister i förvaltningen av tullvärdet och i övervakningen av myndigheterna i de medlemsstater som ingår i tullunionen.

Enligt klaganden är de relevanta omständigheterna i detta ärende följande:

Klagandens erfarenhet är att gemenskapslagstiftningen inte tolkas på samma sätt i olika medlemsstater, såsom Nederländerna och Spanien. Betydande belopp avseende tullar, mervärdesskatt vid import och ränta på totalt 1 646 454 euro för åren 1997–2001 har bedömts retroaktivt av de spanska tullmyndigheterna. Dessa retroaktiva bedömningar grundar sig på en felaktig tolkning från de spanska tullmyndigheternas sida av gemenskapens regler för fastställande av tullvärde. Alla ärenden (tullrevision för åren 1997, 1998, 1999, 2000 och 2001) har varit föremål för tvister vid de spanska domstolarna och är, efter överklaganden, fortfarande anhängiga med domar som förväntas under åren 2006/2007.

Den 15 september 2000 skrev klaganden till kommissionen och bad den att tillhandahålla sin tolkning av gemenskapens tullagstiftning, eftersom det framgick att de spanska myndigheterna inte hade gjort en korrekt tolkning av olika punkter i gemenskapens tullkodex. I sitt svar av den 20 december 2000 uppgav kommissionen att de tolkningsfrågor som klaganden tagit upp var en fråga för de nationella tullmyndigheterna och att den inte har något ansvar för att göra en detaljerad granskning av mycket specifika enskilda fall, vilket är de nationella förvaltningarnas uppgift. Klaganden skickade därefter flera e-postmeddelanden till kommissionen och bad den att klargöra sin ståndpunkt. Klaganden, som inte var nöjd med kommissionens svar, skrev tillbaka och påpekade att den nuvarande situationen leder till olika tillämpning och tolkning av tillämpliga regler i de olika medlemsstaterna. I en skrivelse av den 12 december 2001 föreslog klaganden vidare att frågan skulle diskuteras i tullkodexkommittén (tullvärdesektionen) så snart som möjligt. I sitt svar av den 21 december 2001 avvisade kommissionen denna idé.

Den 22 januari 2002 betonade klaganden att det är oacceptabelt att tullkodexen tolkas olika i två medlemsstater och att det är kommissionens uppgift att förtydliga lagstiftningen och riktlinjerna. Klaganden upprepade sin begäran om att frågan skulle diskuteras i tullkodexkommittén. Hittills har kommissionen emellertid inte besvarat skrivelsen av den 22 januari 2002.

Den 23 december 2003 ingav klaganden detta klagomål till ombudsmannen och framförde följande påståenden (förteckning över påståenden på sidorna 8–10 i klagomålet) och krav (på sidan 12 i klagomålet):

1. I motsats till vad kommissionen angav i sin skrivelse av den 21 december 2001 har den ännu inte offentliggjort ytterligare exempel som riktlinjer för både tullmyndigheter och ekonomiska aktörer.

2. Kommissionen underlät att svara på klagandens skrivelse av den 22 januari 2002 och besvarade inte klagandens begäran om att föra upp ärendet på tullkodexkommitténs dagordning (punkterna 2 och 4 i klagandens förteckning över påståenden).

3. Kommissionen har inte informerat klaganden om huruvida den har bett medlemsstaterna om information om den praktiska tillämpningen av bestämmelsen om inköpsprovisioner (såsom anges i dess skrivelse av den 21 december 2001).

4. Kommissionen informerade revisionsrätten om att den kommer att agera för att komma till rätta med skillnaderna i behandlingen av näringsidkare som är verksamma i flera medlemsstater, men den har inte vidtagit några åtgärder och underlåter att genomföra den gemenskapslagstiftning som krävs för att säkerställa likvärdiga handelsvillkor i medlemsstaterna. I detta avseende framgår det av kommissionens svar till revisionsrätten att den verkar framstå som ett organ som saknar tillräckliga resurser och befogenheter (punkterna 5 och 7 i klagandens förteckning över anklagelser).

5. Det saknas en ”databas över bindande värderingsbeslut”, vilket förklarar varför detta ärende inte har hanterats på ett tillfredsställande sätt.

6. Kommissionen bör vidta olika åtgärder för att förbättra sin förvaltning av tullvärdet, så att det tillämpas enhetligt i alla medlemsstater.

Frågeställningen

Den 23 januari 2004 översände ombudsmannen klagomålet för yttrande till kommissionen med tidsfrist den 30 april 2004. Genom en skrivelse av den 4 maj 2004 underrättade kommissionen ombudsmannen om att dess avdelningar höll på att slutföra sitt svar på klagomålet. Den 18 maj 2004 informerade klaganden emellertid ombudsmannen om att han, mot bakgrund av resultatet av ett möte den 14 maj 2004 med tjänstemän från kommissionens direktorat för skatter och tullar (TAXUD B1) inte längre ville gå vidare med klagomålet. Klaganden uppgav också att kommissionen hade informerats om detta vid nämnda möte.

Kommissionens avdelningar informerade ombudsmannens avdelningar per telefon den 25 maj 2004 om att klaganden hade informerat kommissionen om att klagomålet inte skulle fullföljas. Båda avdelningarna var eniga om att yttrandet under dessa omständigheter inte längre skulle tjäna något syfte.

I ett telefonsamtal den 1 juni 2004 informerade klaganden ombudsmannen om att han var nöjd med den ståndpunkt som kommissionen hade intagit i frågan och med sitt förslag att undersöka kvarstående problematiska frågor. Klaganden ansåg därför att ärendet hade avgjorts.

Beslutet

1.1 Klagomålet lämnas in av ett konsultföretag som agerar på uppdrag av ett företag som är etablerat i Nederländerna (nedan kallad "klaganden"). Klagomålet avser det sätt på vilket Europeiska kommissionen förvaltar tullvärdet. Tullvärdering är ett förfarande som används för att fastställa värdet på importerade varor för beräkning av värdetullar. Klaganden hävdade i huvudsak att kommissionen inte på ett korrekt sätt hade fullgjort sina skyldigheter i fråga om tullvärdeberäkning och därmed inte heller hade säkerställt likvärdiga handelsvillkor i medlemsstaterna. Klaganden framförde ett antal mer exakta påståenden och påståenden mot kommissionen i detta avseende (2).

1.2 Den 18 maj 2004 informerade klaganden ombudsmannen om att han, mot bakgrund av resultatet av ett möte som hölls den 14 maj 2004 med tjänstemän från kommissionens direktorat för skatter och tullar (TAXUD B1) inte längre ville gå vidare med klagomålet och att kommissionen hade informerats om detta vid nämnda möte. I ett telefonsamtal den 1 juni 2004 informerade klaganden vidare ombudsmannens kansli om att han var nöjd med den ståndpunkt som kommissionen hade intagit i frågan och med dess förslag att undersöka kvarstående problematiska frågor. Klaganden ansåg därför att ärendet hade avgjorts.

Det framgår av klagandens skrivelse av den 18 maj 2004 och telefonsamtal av den 1 juni 2004 att kommissionen har vidtagit åtgärder för att lösa ärendet och därmed tillfredsställt klaganden. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Kommissionens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

P. Nikiforos DIAMANDOUROS

(1) EGT C 84, 14.3.2001, s. 1.

(2) Anklagelserna och påståendena är: 1) I motsats till vad kommissionen angav i sin skrivelse av den 21 december 2001 har den ännu inte offentliggjort ytterligare exempel som riktlinjer för både tullmyndigheter och ekonomiska aktörer. 2) Kommissionen underlät att svara på klagandens skrivelse av den 22 januari 2002 och besvarade inte klagandens begäran om att föra upp ärendet på tullkodexkommitténs dagordning (punkterna 2 och 4 i klagandens förteckning över påståenden). 3) Kommissionen har inte informerat den klagande om huruvida den har bett medlemsstaterna om information om den praktiska tillämpningen av bestämmelsen om inköpsprovisioner (såsom anges i dess skrivelse av den 21 december 2001). 4) Kommissionen informerade revisionsrätten om att den kommer att vidta åtgärder för att komma till rätta med skillnaderna i behandlingen av näringsidkare som är verksamma i flera medlemsstater, men den har inte vidtagit några åtgärder och underlåter att genomföra den gemenskapslagstiftning som krävs för att säkerställa likvärdiga handelsvillkor i medlemsstaterna. I detta avseende framgår det av kommissionens svar till revisionsrätten att den verkar framstå som ett organ som saknar tillräckliga resurser och befogenheter (punkterna 5 och 7 i klagandens förteckning över anklagelser). 5) Det saknas en "databas över bindande värderingsbeslut", vilket förklarar varför detta fall inte har hanterats på ett tillfredsställande sätt. och 6) Kommissionen bör vidta olika åtgärder för att förbättra sin förvaltning av tullvärdet, så att det tillämpas enhetligt i alla medlemsstater.