Strasbourg den 20 oktober 2004

Bäste M.,

Den 11 november 2003 lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen om Europeiska unionens råds vägran att bevilja tillgång till slutrapporten från ”Extreme Fundamentalism and Terrorism Group”.

Den 12 december 2003 vidarebefordrade jag klagomålet till rådets generalsekreterare. Rådet avgav sitt yttrande den 23 februari 2004 och jag översände det till er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, om ni så önskade. Genom en skrivelse av den 16 april 2004 meddelade ni mig att ni inte ville framföra några synpunkter.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Jag vill be om ursäkt för hur lång tid det har tagit att behandla ditt klagomål.

Klagomålet

Den 3 september 2003 skickade klaganden en första begäran om tillgång till slutrapporten från ”Extreme Fundamentalism and Terrorism Group”. Rapporten, som klassificerades som ”CONFIDENTIEL UE”, utarbetades av gruppen för extrem fundamentalism och terrorism (EFTG), som består av en grupp personliga företrädare för utrikesministrarna på uppdrag av det danska ordförandeskapet efter diskussioner i rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 24 oktober 2002. Rapporten analyserade extrem fundamentalism och terrorism. Den innehöll ett antal rekommendationer.

I sitt svar av den 9 oktober 2003 vägrade rådets generalsekretariat att lämna ut ovannämnda handling på grundval av artikel 4.1 i förordning (EG) nr 1049/2001 (1) och angav att ett utlämnande av handlingen skulle kunna orsaka allvarlig skada för Europeiska unionens eller en eller flera av dess medlemsstaters väsentliga intressen inom ramen för den allmänna säkerheten i kampen mot terrorister och deras organisationer.

Som svar på en bekräftande ansökan från klaganden bekräftade rådet den 4 november 2003 generalsekretariatets beslut och vägrade att lämna ut handlingen på grundval av artikel 4.1 a och 4.3 i förordning 1049/2001. Enligt rådet skulle ett utlämnande av uppgifterna i rapporten kunna försvaga unionens ställning i dess internationella förbindelser och allvarligt undergräva dess beslutsprocess i frågan.

I sitt klagomål till ombudsmannen uppgav klaganden att rådets beslut stred mot förordning 1049/2001. Han anförde följande argument:

1. Betänkandet får inte innehålla hemlig information, eftersom åtgärderna för att bekämpa terrorism måste antas av de nationella lagstiftarna och därför är föremål för offentliga debatter i medlemsstaterna.

2. Rådets argument att rekommendationerna i rapporten inte har slutförts motiverar inte att tillgång till hela handlingen nekas. Delvis tillgång skulle kunna ges, med rekommendationerna strukna.

Frågeställningen

Rådets yttrande

I sitt yttrande över klagomålet angav rådet att det i princip höll med om att handlingar som rör pågående diskussioner bör vara så allmänt tillgängliga som möjligt, förutsatt att utlämnandet av dem inte inverkar menligt på skyddet av de intressen som anges i artikel 4 i förordning 1049/2001. Rådet ansåg emellertid att eftersom dokumentet i fråga innehöll en detaljerad analys och en bedömning av extrem fundamentalism och terrorism i hela världen, inklusive politiskt känsliga utvärderingar av ett stort antal utländska stater, skulle ett utlämnande sannolikt orsaka komplikationer i Europeiska unionens förbindelser med dessa stater.

Rådet konstaterade att rapporten innehöll rekommendationer om förstärkning av de befintliga åtgärderna för att förebygga och/eller bekämpa olagliga och våldsamma extremistorganisationer. Att avslöja dessa skulle enligt rådet ge potentiella gärningsmän till attacker jämförande bedömningar av effektiviteten hos de befintliga strukturerna i de berörda medlemsstaterna eller tredjeländerna. Enligt rådet skulle detta allvarligt kunna undergräva de gemensamma ansträngningarna för att finna konstruktiva lösningar på de centrala aspekterna av denna utmaning för det internationella samfundet. Rådet ansåg därför att undantaget i artikel 4.1 a tredje strecksatsen (skydd av det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser) i förordningen var tillämpligt.

Rådet hänvisade också till sitt möte i Thessaloniki den 19–20 juni 2003, där Europeiska rådet noterade rapporten och meddelade att den skulle diskuteras ytterligare i syfte att gå vidare med rekommendationerna. Diskussionerna om dokumentet i de berörda rådsarbetsgrupperna befann sig vid tidpunkten för denna undersökning fortfarande i ett inledande skede. Rådet ansåg att ett utlämnande av dokumentet skulle begränsa medlemsstaternas förmåga att anpassa sina förhandlingspositioner och därmed allvarligt undergräva rådets beslutsprocess. Rådet ansåg därför att undantaget i artikel 4.3 i förordning 1049/2001 också var tillämpligt.

Rådet uppgav vidare att det hade undersökt om tillgång till delar av handlingen kunde beviljas i enlighet med artikel 4.6 i förordningen. I detta avseende noterade rådet att analyserna och rekommendationerna i rapporten måste betraktas som ett enda odelbart arbetsdokument. Rådet drog därför slutsatsen att de ovannämnda undantagen var tillämpliga på hela dokumentet.

Klagandens synpunkter

Klaganden informerade ombudsmannen om att han inte ville framföra några synpunkter.

Beslutet

1 Påstådd överträdelse av förordning 1049/2001

1.1 Klaganden hävdade att rådets svar av den 4 november 2003 på hans bekräftande ansökan om tillgång till "slutrapporten från gruppen för extrem fundamentalism och terrorism" stred mot förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar. Rådet hade vägrat tillgång på grundval av undantagen i artikel 4.1 a tredje strecksatsen och 4.3 i förordning nr 1049/2001, eftersom rådet ansåg att ett utlämnande av uppgifterna i rapporten skulle kunna försvaga unionens ståndpunkt i dess internationella förbindelser och allvarligt undergräva rådets beslutsförfarande i frågan.

Klaganden hävdade följande:

1. Betänkandet får inte innehålla hemlig information, eftersom åtgärderna för att bekämpa terrorism måste antas av de nationella lagstiftarna och därför är föremål för offentliga debatter i medlemsstaterna.

2. Rådets argument att rekommendationerna i rapporten inte har slutförts motiverar inte att tillgång till hela handlingen nekas. Delvis tillgång skulle kunna ges, med rekommendationerna strukna.

1.2 I sitt yttrande bekräftade rådet sitt svar av den 4 november 2003 på klagandens bekräftande ansökan. Rådet uppgav vidare att det hade undersökt om tillgång till delar av handlingen kunde beviljas i enlighet med artikel 4.6 i förordningen. I detta avseende noterade rådet att analyserna och rekommendationerna i rapporten måste betraktas som ett enda odelbart arbetsdokument. Rådet drog därför slutsatsen att de ovannämnda undantagen är tillämpliga på hela dokumentet.

1.3 Ombudsmannen noterar att en vägran att ge tillgång enligt något av undantagen i förordning (EG) nr 1049/2001 måste grundas på giltiga och specifika skäl.

1.4 När det gäller undantaget i artikel 4.1 a tredje strecksatsen har rådet förklarat att rapporten innehåller en detaljerad analys och en bedömning av extrem fundamentalism och terrorism i hela världen, inklusive politiskt känsliga utvärderingar av ett stort antal främmande stater. Enligt kommissionen skulle ett utlämnande av uppgifter kunna leda till komplikationer i unionens förbindelser med dessa stater. Rådet förklarade vidare att analysen i rapporten följs av rekommendationer om förstärkning av befintliga åtgärder för att förebygga och/eller bekämpa olagliga och våldsamma extremistorganisationer. Kommissionen anser att ett offentliggörande av dessa rekommendationer skulle ge potentiella gärningsmän till attacker jämförande bedömningar av effektiviteten hos de befintliga strukturerna i de berörda medlemsstaterna eller tredjeländerna. Detta skulle enligt rådet allvarligt kunna undergräva de gemensamma ansträngningarna för att finna konstruktiva lösningar på de centrala aspekterna av denna utmaning för det internationella samfundet.

När det gäller undantaget i artikel 4.3 har rådet förklarat att Europeiska rådet har beslutat att rapporten bör diskuteras ytterligare i syfte att gå vidare med dess rekommendationer. Enligt rådet befinner sig diskussionerna om dokumentet i de berörda rådsarbetsgrupperna vid tidpunkten för denna undersökning fortfarande i ett inledande skede. Rådet anser att ett utlämnande av dokumentet skulle begränsa medlemsstaternas förmåga att anpassa sina förhandlingspositioner och därmed allvarligt undergräva rådets beslutsprocess.

1.5 Ombudsmannen anser att de skäl som rådet hänvisar till är giltiga och tillräckligt specifika inom ramen för förordning 1049/2001.

1.6 När det gäller möjligheten att ge partiell tillgång enligt artikel 4.6 i förordning (EG) nr 1049/2001 har rådet förklarat att analyserna och rekommendationerna i rapporten måste betraktas som ett enda odelbart arbetsdokument och att de undantag som avses ovan gäller för hela handlingen.

Mot bakgrund av vad som anförts och konstaterats i punkterna 1.3-1.5 ovan förefaller det rimligt att rådet anser att undantagen i artikel 4.1 a och 4.3 i förordning (EG) nr 1049/2001 är tillämpliga på hela handlingen.

2 Slutsats

På grundval av ombudsmannens undersökningar av detta klagomål förefaller det inte ha förekommit några administrativa missförhållanden vid Europeiska unionens råd. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos DIAMANDOUROS

---

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).