Strasbourg den 12 oktober 2004

Bäste K.,

Den 2 oktober 2003 lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen om ditt deltagande i det allmänna uttagningsprovet COM/A/11/01 som anordnats av Europeiska rekryteringsbyrån (Epso).

Den 17 november 2003 vidarebefordrade jag klagomålet till Epsos direktör. Epso avgav sitt yttrande den 1 mars 2004. Jag översände den till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som Ni skickade den 29 mars 2004.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Jag ber om ursäkt för hur lång tid det har tagit att behandla ditt klagomål.

Klagomålet

Bakgrund

Klaganden deltog i det allmänna uttagningsprovet COM/A/11/01 som anordnades av Europeiska kommissionen för att upprätta en reserv av huvudhandläggare på det civil- och straffrättsliga området. Organisationen övertogs av Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) efter inrättandet. Klaganden underkändes i det muntliga provet (det slutliga provet) i rekryteringsförfarandet, eftersom hans poäng endast var 19 medan det minimum som krävdes var 20. Klaganden ingav därför ett klagomål till kommissionen på grundval av artikel 90.2.1 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (nedan kallat klagomål enligt artikel 90). Han gjorde gällande olika oegentligheter som i hans ögon skulle motivera att han skulle få högre poäng för provet och föras upp på reservlistan eller alternativt att han skulle ges möjlighet att göra det muntliga provet på nytt. Han gjorde även gällande att han skulle få tillgång till protokollet från det muntliga provet.

I sitt klagomål enligt artikel 90 underströk klaganden särskilt följande:

• Testet hade varit kortare än vad som meddelats.


• Till skillnad från andra kandidater hade han i huvudsak inte fått frågor som det fanns ett objektivt svar på, utan snarare frågor som hade inneburit att han uttryckt en åsikt.


• han hade blivit diskriminerad på grund av sitt funktionshinder,


• Eftersom antalet sökande som fick delta i det muntliga provet (25) hade varit mindre än antalet platser på reservlistan (30), var det inte nödvändigt att utesluta sökande och det muntliga provet borde endast ha syftat till att kontrollera att de sökande uppfyllde minimikraven för att föras upp på reservlistan.


• testningen av klagandens kunskaper i ett andraspråk (engelska) hade varit oväntat intensiv och inte överensstämde med den information som han fått under den utbildning som tillhandahållits av de tyska myndigheterna med tanke på hans deltagande i testet.

Den 3 september 2003 avslog Epso den klagandes klagomål enligt artikel 90 och bekräftade det betyg han fått. När det gäller de olika punkter som klaganden tog upp svarade Epso sammanfattningsvis följande:

• Mindre variationer i varaktigheten av det muntliga testet var oundvikliga. Klaganden hade inte gjort några invändningar i slutet av testet och varaktigheten hade inte haft någon inverkan på bedömningen av klagandens prestationer.


• Uttagningskommittéerna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller innehållet i de frågor som ställs till de sökande. De kan variera från en kandidat till en annan. I klagandens fall hade uttagningskommittén framför allt ställt frågor till klaganden om hans brist på internationell erfarenhet och brist på praktisk erfarenhet på det administrativa området. Frågorna gick inte utöver innehållet i meddelandet om uttagningsprov. De frågor som ställdes till sökanden syftade inte till att pröva aspekter som han hade bevisat sin kunskap om i tidigare prov, utan till att pröva hans förmåga att argumentera och strukturera sina svar.


• Den klagande hade inte diskriminerats på grund av sitt funktionshinder. Den sökande som hade uppnått det bästa resultatet i det muntliga provet hade en mer betydande funktionsnedsättning jämfört med klaganden.


• När det gäller prövningen av klagandens kunskaper i ett andraspråk kunde uttagningskommittén inte vara bunden av de uppgifter som de tyska myndigheterna hade lämnat till klaganden. Vidare måste kvalifikationen ”tillfredsställande kunskaper” i meddelandet om uttagningsprov tolkas mot bakgrund av den relativt höga rekryteringsnivån (lönegrad A4/A5).

Klagomål

Den klagande var delvis missnöjd med Epsos svar på hans klagomål enligt artikel 90 och ansåg att Epso inte hade svarat på alla aspekter av hans klagomål och lämnade därför in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen där han framförde följande påståenden:

1. Epsos förklaringar när det gäller avslaget på hans klagomål enligt artikel 90 inriktades endast på formella frågor och gav ingen information om innehållet som gjorde det möjligt för honom att förstå det betyg han fick.

2. Det fanns en skillnad mellan de frågor som ställdes till klaganden i det muntliga provet och meddelandet om uttagningsprov. Varken bristen på internationell erfarenhet eller den påstådda bristen på praktisk erfarenhet på det administrativa området kunde motivera hans varumärke eller avslaget på hans klagomål enligt artikel 90. Dessa krav fanns inte med i meddelandet om uttagningsprov. Dessutom hade han 22 månaders erfarenhet inom det administrativa området.

Klaganden hävdade att poängen för hans muntliga prov borde höjas till 20 eller att han borde uppmanas att göra det muntliga provet igen. I vilket fall som helst efterlyste klaganden, med tanke på sitt andra påstående, mer precision i framtida meddelanden om uttagningsprov.

Frågeställningen

Epsos yttrande

I sitt yttrande över klagomålet angav Epso sammanfattningsvis följande:

Klagandens klagomål enligt artikel 90 hade beaktats noggrant och tillsättningsmyndigheten hade försökt besvara alla de frågor som klaganden hade tagit upp för att kunna ge honom ett tillräckligt motiverat svar.

När det gäller klagandens begäran om att bli informerad om skälen till att han inte klarade det muntliga provet, framgår det av fast rättspraxis att uttagningskommittén i allmänna uttagningsprov har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid bedömningen av proven. Uttagningskommittén var inte skyldig att förklara varför sökandens svar hade ansetts vara otillräckliga.

Bedömningen av meriterna i det muntliga provet hade varit av jämförande karaktär och likabehandling av alla sökande måste säkerställas. För varje sökande som deltog i det muntliga provet hade uttagningskommittén därför upprättat ett utvärderingsformulär på grundval av tidigare överenskomna kriterier. Samma kriterier användes för alla kandidater.

Klagandens kunskaper om det kompetensområde som han hade valt hade bedömts under det skriftliga provet, men det muntliga provet syftade till att bedöma klagandens förmåga att argumentera och strukturera sina svar, med särskild uppmärksamhet på hans specifika språkkunskaper och förmåga att anpassa sig till en mångkulturell miljö, i enlighet med meddelandet om uttagningsprov. Uttagningskommittén hade inte ifrågasatt klagandens behörighet på grundval av yrkeserfarenhet. De sistnämnda hade granskats och beaktats under inreseförfarandet. Uttagningskommittén grundade sin bedömning uteslutande på klagandens prestationer under det muntliga provet.

Det faktum att antalet sökande som fick delta i det muntliga provet (25) var lägre än antalet platser på reservlistan (30) medförde varken någon skyldighet för uttagningskommittén att övervärdera sökande som inte hade den kompetens som krävdes eller någon förstärkt skyldighet att förklara de poäng som tilldelats dessa sökande.

Klagandens påstående att han skulle tilldelas ett högre betyg eller tillåtas att göra provet på nytt måste avvisas. Klagandens uppfattning att han hade besvarat de frågor som ställdes till honom på ett tillfredsställande sätt skulle sannolikt inte innebära en automatisk översyn av uttagningskommitténs beslut.

Klagandens synpunkter

Europeiska ombudsmannen vidarebefordrade Epsos yttrande till klaganden med en uppmaning att inkomma med synpunkter. I sitt svar uppgav klaganden sammanfattningsvis följande:

Epso lämnade återigen en förklaring utan hänsyn till innehållet i provet. Även om uttagningskommittén hade ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid bedömningen av proven, borde detta inte ha hindrat uttagningskommittén från att motivera bedömningen. Det var inte tillräckligt att endast lämna ut märket, utan att förklara hur och på vilken grund detta märke hade beräknats. Det skulle ha varit rimligt att lämna information om innehållet i utvärderingsformuläret eller de kriterier som använts för utvärderingen samt om de faktiska detaljerna i utvärderingen av klagandens prestationer.

Med tanke på situationen i detta rekryteringsförfarande, dvs. att antalet sökande som tilläts delta i det muntliga provet (25) var mindre än antalet platser på reservlistan (30), skulle det av öppenhetsskäl ha varit ännu viktigare att det erhållna betyget förklarades korrekt, särskilt i fall där betyget låg mycket under kravet för godkänt.

Epsos vägran att ändra sitt betyg eller att ge honom tillstånd att göra om provet skulle ha varit förståelig om reservlistan hade varit fullständig och om den klagandes upptagande på reservlistan skulle ha varit till nackdel för en annan sökande. I förevarande fall skulle han emellertid inte ha lidit någon skada om Epso hade gett honom möjlighet att tjänstgöra i Europeiska unionen.

En annan uttagningskommitté i ett rekryteringsförfarande som anordnats av Europaparlamentet och domstolen hade konstaterat att hans kompetens kvalificerade honom att arbeta för Europeiska unionen och tog upp honom på en reservlista.

Beslutet

1 Påstådd underlåtenhet att ge en korrekt förklaring till ett märke som angetts i testet

1.1 Enligt klaganden var Epsos förklaringar om avslaget på hans klagomål enligt artikel 90 endast inriktade på formella frågor och gav ingen information om innehållet som skulle göra det möjligt för honom att förstå det betyg han fick.

1.2 Epso hävdade att uttagningskommittén i allmänna uttagningsprov har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller bedömningen av proven. Uttagningskommittén var inte skyldig att förklara varför en sökandes svar hade ansetts vara otillräckliga. Det faktum att antalet sökande som fick delta i det muntliga provet (25) var mindre än antalet platser på reservlistan (30) medförde inte några ytterligare skyldigheter för uttagningskommittén.

1.3 Ombudsmannen noterar att klaganden framförde ett antal påståenden och påståenden i sitt klagomål enligt artikel 90, särskilt om utlämnandet av protokollet från undersökningen, provets längd, testningen av hans kunskaper i engelska och deltagandet av kandidater med funktionshinder, vilka inte upprepades inom ramen för det klagomål som ingavs till Europeiska ombudsmannen. Dessa aspekter av klagandens klagomål enligt artikel 90 kommer därför inte att granskas i detta beslut, som ska begränsas till att undersöka om Epso har gett klaganden en korrekt förklaring till det betyg som erhållits vid det muntliga provet.

1.4 Ombudsmannen noterar också att klaganden i sina synpunkter underströk att Epso kunde ha tillhandahållit honom utvärderingskriterierna eller utvärderingsformuläret för det muntliga provet. Ingen begäran om tillgång till dessa handlingar verkar hittills ha gjorts. Detta beslut kommer därför inte att omfatta denna aspekt. Det står dock klaganden fritt att ansöka om utlämnande av handlingarna i fråga och att lämna in ett nytt klagomål till ombudsmannen om svaret på en sådan begäran skulle vara otillfredsställande.

1.5 Enligt gemenskapsdomstolarnas fasta rättspraxis utgör meddelandet till sökandena av det resultat som erhållits i ett prov, vilket återspeglar uttagningskommitténs bedömning av dem, en tillräcklig motivering av uttagningskommitténs beslut (2). Vidare har förstainstansrätten fastslagit att "det inte kan krävas av en uttagningskommitté att den, när den anger skälen till att en sökande inte har klarat ett prov, skall ange vilka svar som har ansetts vara otillfredsställande eller förklara varför de har ansetts vara otillfredsställande. (…) En sökande har rätt till förklaringar, om han eller hon uttryckligen begär det, på andra punkter än uttagningskommitténs värdering av hans eller hennes prestationer, t.ex. genomförandet av förfarandet"(3).

1.6 I det aktuella fallet informerades klaganden om det betyg som erhållits vid det muntliga provet.

1.7 Trots ovannämnda rättspraxis anser ombudsmannen att det är en fråga om god förvaltningssed att besvara exakta frågor från de sökande, oavsett om de avser deras prestationer på ett prov eller inte. Med undantag för den aspekt som behandlas i punkt 1.8 nedan förefaller emellertid ingen sådan fråga i detta fall förbli obesvarad till följd av klagandens klagomål enligt artikel 90.

1.8 Klaganden ansåg att uttagningskommittén var bunden av en förstärkt skyldighet att motivera sitt beslut att ge honom ett utslagningsbetyg på grund av särskilda faktiska omständigheter i samband med det muntliga provet och det betyg som klaganden fick (dvs. antalet sökande var mindre än antalet platser på reservlistan och det betyg han fick låg bara en poäng under kravet för godkänt).

1.9 Ombudsmannen känner inte till några bestämmelser eller någon rättspraxis som skulle innebära skärpta skyldigheter för uttagningskommittéerna i detta avseende. Epsos ståndpunkt förefaller därför rimlig.

1.10 Mot bakgrund av ovanstående drar ombudsmannen slutsatsen att det inte föreligger några administrativa missförhållanden när det gäller denna aspekt av ärendet.

2 Påstådd skillnad mellan de frågor som ställdes till klaganden i det muntliga provet och meddelandet om uttagningsprov

2.1 Enligt klaganden fanns det en skillnad mellan de frågor som ställdes till honom i det muntliga provet och meddelandet om uttagningsprov. Han gjorde gällande att varken en brist på internationell erfarenhet eller den påstådda bristen på praktisk erfarenhet på det administrativa området kunde motivera det betyg som han hade erhållit vid det muntliga provet eller avslaget på hans klagomål enligt artikel 90. Dessa krav fanns inte med i meddelandet om uttagningsprov. Dessutom hade han 22 månaders erfarenhet inom det administrativa området.

2.2 Epso hävdade att även om den sökandes kunskaper om kompetensområdet för rekryteringsförfarandet hade bedömts under det skriftliga provet syftade det muntliga provet till att bedöma den sökandes förmåga att argumentera och strukturera sina svar, med särskild uppmärksamhet på hans specifika språkkunskaper och förmåga att anpassa sig till en mångkulturell miljö, i enlighet med meddelandet om uttagningsprov. Uttagningskommittén hade inte ifrågasatt klagandens behörighet på grundval av yrkeserfarenhet. De sistnämnda hade granskats och beaktats under inreseförfarandet. Uttagningskommittén grundade sin bedömning uteslutande på klagandens prestationer under det muntliga provet.

2.3 Ombudsmannen noterar att uttagningskommittén enligt fast rättspraxis har omfattande bedömningsbefogenheter när det gäller förfarandena för och innehållet i proven i ett uttagningsprov. Domstolarna får inte undersöka det detaljerade innehållet i ett prov om inte innehållet går utöver de gränser som anges i meddelandet om uttagningsprov eller inte överensstämmer med syftet med provet eller uttagningsprovet (4).

2.4 Ombudsmannen noterar också att Epso, utöver den förklaring som Epso lämnat inom ramen för detta klagomål, i sitt beslut av den 2 september 2003 om klagandens klagomål enligt artikel 90 också förklarade att både klagandens brist på internationell erfarenhet och påstådda brist på praktisk erfarenhet på det administrativa området togs med i diskussionen under det muntliga provet för att utvärdera klagandens förmåga att "anpassa sig till en mångkulturell arbetsmiljö" i enlighet med avdelning VI i meddelandet om uttagningsprov eller fullgöra de skyldigheter som anges i avdelning II i meddelandet om uttagningsprov.

2.5 Ombudsmannen anser att Epso därför har lämnat en rimlig förklaring till uttagningskommitténs åtgärder. Det kunde således inte fastställas att det sistnämnda gick utöver de gränser som angavs i meddelandet om uttagningsprov. Inga administrativa missförhållanden har därför konstaterats när det gäller denna aspekt av ärendet.

3 Slutsats

På grundval av ombudsmannens undersökningar av detta klagomål förefaller det inte ha förekommit några administrativa missförhållanden vid Europeiska rekryteringsbyrån. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Direktören för Europeiska rekryteringsbyrån kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos Diamandouros

---

(1) Artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna:
(…)
2. Varje person som omfattas av dessa tjänsteföreskrifter får till tillsättningsmyndigheten lämna in ett klagomål mot en rättsakt som går honom emot, antingen om denna myndighet har fattat ett beslut eller om den har underlåtit att vidta en åtgärd som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna. Klagomålet måste lämnas in inom tre månader. … (olika betydelser)

(2) Mål C-254/95, parlamentet mot Innamorati, REG 1996, s. I-3423.

(3) Mål T-291/94, Pimley-Smith mot kommissionen, REGP 1995, s. IA-209, II-637.

(4) Mål 228/86, Goossens mot kommissionen, REG 1988, s. 1819.