Gäller ditt klagomål en EU-institution eller ett EU-organ?
- SV Svenska
Maskinöversättningar kan innehålla fel som riskerar att minska tydligheten och exaktheten. Ombudsmannen frånsäger sig allt ansvar för eventuella avvikelser. För den mest tillförlitliga informationen och rättssäkerheten hänvisas till källversionen i engelska via länken ovan.
För mer information, se vår språk- och översättningspolicy.
Beslut om hur Europeiska kommissionen hanterade en nyhetsbyrås begäran om att läggas till på en sändlista för förbjudna pressmeddelanden (ärende 477/2023/EIS)
Beslut
Ärende 477/2023/EIS - Undersökning inledd den Fredag | 23 juni 2023 - Beslut den Måndag | 11 november 2024 - Berörda institutioner Europeiska kommissionen ( Påträffat administrativt missförhållande ) - Land Tyskland
Inlämnat klagomål
11/03/2023Analys av klagomålet
13/03/2023Undersökning pågår
20/04/2023Resultat av undersökningen
11/11/2024
Ärendet gällde hur Europeiska kommissionen hanterade begäran från en journalist som arbetade på en nyhetsbyrå om att läggas till på en sändlista för pressmeddelanden som omfattas av embargo, särskilt för Eurostats ”Euroindikatorer”, som tillhandahåller regelbunden ekonomisk statistisk information. Eurostat, som är en del av kommissionen, vägrade att föra upp journalisten på förteckningen, eftersom det endast angavs att journalister eller organ som hade beviljats medieackreditering av kommissionen kunde föras upp på sådana distributionslistor. Det var inte möjligt för journalisten eller hans nyhetsbyrå att få ackreditering, eftersom de inte uppfyllde ett av villkoren, nämligen att byrån eller en journalist vid byrån har sin hemvist i Belgien. Klaganden hävdade att denna praxis var diskriminerande och innebar att endast större medieorganisationer med tillräckliga ekonomiska resurser som hade råd att ha journalister i Belgien kunde få information om embargon.
Ombudsmannen ansåg att det var rimligt att kommissionen tog med hemvist i Belgien som en förutsättning för ackreditering när det gäller tillträde till EU-institutionernas fysiska byggnader i Bryssel. Hon ansåg dock att det var oproportionerligt att införa ett krav på hemvist i Belgien som ett villkor för att föras upp på distributionslistorna för mediemedlemmar.
Ombudsmannen avslutade undersökningen med att konstatera administrativa missförhållanden och bad kommissionen att rapportera tillbaka inom sex månader för att informera henne om de åtgärder som vidtagits för att ta itu med situationen.
Bakgrund till klagomålet
1. Klaganden, en liten nyhetsbyrå med säte i Tyskland, bad Eurostat (EU:s statistikkontor, som är ett generaldirektorat vid Europeiska kommissionen) att föra upp den på en sändlista för pressmeddelanden som omfattas av embargo [1] om ”Euroindikatorer”[2].
2. Eurostat informerade klaganden om att en journalist eller den nyhetsbyrå som de arbetar för måste styrka att de har medieackreditering hos EU-institutionerna i Bryssel [3] för att kunna föras upp på Eurostats förteckning över utskick av embargon, vilket sköts av Europeiska kommissionen.
3. När klaganden frågade kommissionen hur man skulle få ackreditering förklarade kommissionen att medieackreditering endast kan beviljas enskilda personer – mediearbetare som arbetar för en ”organisation i god tro” – som är lagligen bosatta i Belgien eller arbetar för en byrå med hemvist i Belgien [4].
4. Klaganden var missnöjd med svaren från Eurostat och kommissionen och vände sig till ombudsmannen.
Utredningen
5. Ombudsmannen inledde en undersökning av hur kommissionen hanterade klagandens begäran om att läggas till i embargoförteckningen.
6. Under undersökningens gång mottog ombudsmannen kommissionens svar på ombudsmannens begäran om svar. Eftersom kommissionen inte kunde svara på frågor om de förhandsvillkor som Eurostat tillämpade på sitt pressmaterial begärde och mottog ombudsmannen också ett svar från Eurostat. Ombudsmannen mottog klagandens synpunkter som svar på kommissionens och Eurostats svar.
Vägran att lägga till klaganden på sändlistan för EU-statistik med embargomärkning
Argument som framförts till ombudsmannen
Från klaganden
7. Klaganden hävdade att det var fel att en medieorganisation (eller dess anställda) måste vara bosatt i Belgien för att få pressinformation som omfattas av embargo från Eurostat. Klaganden anser att detta undergräver opartisk och lika tillgång till EU-statistik, vilket strider mot relevant EU-lagstiftning [5].
8. Klaganden tillade att reglerna i huvudsak gynnar stora nyhetsbyråer som har råd att ha personal i Belgien, utan någon giltig motivering.
Från kommissionen
9. Kommissionen sade att syftet med den interinstitutionella medieackrediteringen är att möjliggöra fysisk (och i tillämpliga fall fjärr) tillgång till EU-institutionernas presszoner. Eftersom innehavare av ackrediteringskort har tillträde till institutionernas fysiska lokaler måste de därför genomgå en säkerhetskontroll. Säkerhetskontrollen utförs av säkerhetstjänsterna i värdlandet (Belgien), varför sökande måste ha sin hemvist i Belgien.
10. När det gäller villkoren för att läggas till i kommissionens sändlistor noterade kommissionen att den interinstitutionella ackrediteringen inte är ett villkor för att gå med i alla sändlistor. Det är dock kommissionens gängse praxis att kräva ackreditering för sändlistor med uppgifter som omfattas av embargo. I dessa fall åtar sig en ackrediterad journalist och chefredaktören (eller mediedirektören för den medieorganisation för vilken journalisten arbetar) att respektera embargot genom att underteckna en förklaring.[6] I samband med detta erkänner de också att det vid en överträdelse finns sanktioner, såsom att uteslutas från att ta emot pressmaterial eller tillgång till off-record briefings. Kravet på att journalister ska ha medieackreditering gör det möjligt för kommissionen att genomföra dessa sanktioner i händelse av en överträdelse.
Från Eurostat
11. När det gäller villkoren för att ta emot Eurostats pressmaterial hänvisade Eurostat till relevanta EU-regler om europeisk statistik [7] och riktlinjerna för europeisk statistik.[8] Enligt dessa regler har alla användare lika tillgång till statistiska offentliggöranden samtidigt och all privilegierad tillgång före offentliggörande enligt embargot är begränsad, kontrollerad och offentliggjord.[9] Närmare bestämmelser om tillgång före offentliggörande enligt embargot finns i protokollet om opartisk tillgång till Eurostat för dataanvändare, där det anges att ”nyhetsmeddelanden från Euro-indicator under embargot översänds till ackrediterade nyhetsbyråer i Bryssel”.[10] Eurostat sade att dessa regler är helt i linje med kommissionens standardpraxis. Parlamentet höll också med kommissionen om att kravet på ackreditering fungerar som ett skydd mot att information läcker ut och säkerställer kontrollerad tillgång till information som ännu inte offentliggjorts.
12. Eurostat höll inte med om att dess regler undergräver opartisk tillgång till statistisk information och/eller likabehandling av medieorganisationer. Enligt Eurostat behandlar kommissionen alla journalister lika: Villkoren för ackreditering är desamma, och varje journalist får ackreditering om de uppfyller dessa villkor.[11] Dessutom hindrar det inte journalister från att få ”Euroindikatorerna” när de väl har offentliggjorts.
13. Slutligen uppgav Eurostat att man inte såg något alternativt sätt att göra det möjligt för icke-ackrediterade medieorganisationer att få ”Euroindikatorerna” innan de offentliggörs.
Från klaganden
14. Klaganden hävdade att tidigare tillgång till information, även om den inte kan offentliggöras innan embargot hävs, skapar en betydande fördel för medieorganisationer. Klaganden hävdade vidare att ”Euroindikatorerna” skickas till nyhetsbyråer, inte till de enskilda ackrediterade journalisterna. När en nyhetsbyrå får informationen kan den därför redan distribuera den till sina dotter- eller systerföretag innan embargot hävs.
15. Det faktum att en nyhetsbyrå i praktiken måste ha en permanent journalist bosatt i Belgien gynnar stora nyhetsbyråer som har råd att finansiera detta och missgynnar mindre byråer eller publikationer.
16. Klaganden påpekade vidare att Eurostat är baserat i Luxemburg, inte Belgien. Argumentet att det belgiska bosättningskravet bidrar till att säkerställa ansvarsutkrävandet är därför inte tillämpligt. Klaganden påpekade att den relevanta sanktionen för att bryta ett embargo är uteslutning från distributionslistan. Detta kan göras oavsett journalistens bostadsort.
17. Klaganden höll inte med om att det inte finns några alternativa åtgärder tillgängliga. Eurostat skulle till exempel kunna inkludera medieföretag vars anställda har permanent ackreditering hos den relevanta nationella myndigheten i en EU-medlemsstat eller på annat sätt på många andra sätt kontrollera om företaget är ”äkta”, till exempel genom att kontrollera publicerat innehåll. Som Eurostat själv säger i sina riktlinjer är hotet om uteslutning från den föredragna förteckningen det bästa skyddet mot missbruk.
18. Klaganden hävdade att kommissionen antingen borde ändra reglerna så att belgisk bosättning inte längre är en obligatorisk förutsättning för att journalister eller nyhetsbyråer ska få information enligt embargot, eller att den borde avstå från privilegierad tillgång till information som omfattas av embargot och samtidigt tillhandahålla informationen till alla nyhetsbyråer, oavsett om de är ackrediterade eller inte.
Ombudsmannens bedömning
19. Det är upp till alla EU-organ att besluta om de ska lämna ut information till medier som omfattas av embargo och om de ska upprätta en sändlista med embargo. Om de beslutar sig för att göra detta står det i princip även EU-institutionerna fritt att besluta vem som ska föras upp på sådana sändlistor. Villkoren för att upptas i en sådan förteckning bör dock vara transparenta, proportionella och icke-diskriminerande.
20. Liksom all annan europeisk statistik måste ”euroindikatorer” dessutom spridas i enlighet med principen om opartiskhet, vilket innebär att alla användare behandlas på ett neutralt sätt och lika.[12] Detta inbegriper lika tillgång till statistiska offentliggöranden samtidigt. All privilegierad tillgång till europeisk statistik bör vara begränsad, välmotiverad, kontrollerad och offentliggjord [13].
21. Ombudsmannen förstår att syftet med att endast förse nyhetsbyråer med EU-medieackreditering med de ”euroindikatorer” som omfattas av embargot verkar vara att begränsa tillgången och se till att Eurostat kan genomdriva de tillämpliga villkoren, även när det gäller obehörig användning. Även om det är legitimt att vilja begränsa tillgången och genomdriva villkoren, även med beaktande av uppgifternas potentiellt marknadskänsliga karaktär, är ombudsmannen inte övertygad om att det lämpliga sättet att göra detta är att kräva EU-medieackreditering, med tanke på de krav som gäller för detta, särskilt när det gäller belgisk hemvist.
22. Mer allmänt är ombudsmannen inte övertygad om att det är proportionerligt och nödvändigt att tillämpa samma regler, inbegripet det belgiska bosättningskravet, på i) journalister som söker fysiskt tillträde till EU-institutionernas presszoner och ii) journalister som endast vill läggas till på sändlistor som omfattas av embargo.
23. Ombudsmannen håller med om att bosättningskravet kan motiveras med hänsyn till allmän säkerhet, så länge det tjänar syftet att möjliggöra fysiskt tillträde till EU-institutionerna i Bryssel. Det är dock svårt att förstå hur samma krav kan motiveras för införande på sändlistor med embargo.
24. Det är högst sannolikt att kravet på att ha en journalist bosatt i Belgien gynnar inte bara medieorganisationer som är baserade i Belgien utan även organisationer med större budget och personal. Många legitima nyhetsbyråer eller journalister kanske inte har något intresse eller behov alls av att få tillträde till EU-institutionernas byggnader i Bryssel, men de har ett legitimt och berättigat intresse av att få tillgång till material som omfattas av embargo. Detta gäller i allt högre grad i samband med online-medier.
25. När det gäller Eurostat är det ännu svårare att se hur en belgisk hemvist skulle kunna möjliggöra bättre kontakt med Eurostat, som är baserat i Luxemburg, eller göra det möjligt för Eurostat att bättre tillämpa de villkor som gäller för information som omfattas av embargo.
26. Mer allmänt anser ombudsmannen att det finns andra, mindre restriktiva medel än ett krav på hemvist för att se till att embargoavtal respekteras och att sådant material endast distribueras till tillförlitliga mottagare – till exempel genom att överväga om enheten är ett organ som ackrediterats av den relevanta nationella myndigheten i sin egen medlemsstat, vilket kräver att deltagarna undertecknar en förklaring som anger villkoren för att ta emot information som omfattas av embargo och sanktionerna vid bristande efterlevnad. Med tanke på de sanktioner som vanligtvis är inblandade, såsom avlägsnandet av tillhörande åtkomsträttigheter och privilegier, är det svårt att se hur ett hemvistkrav är proportionerligt eller nödvändigt.
27. Ombudsmannen håller med om att noggranna förhandskontroller är nödvändiga för att säkerställa att embargosystemet fungerar korrekt, men hon anser att det inte finns någon giltig motivering för att koppla samman EU:s medieackreditering och de krav som gäller med tillgång till material som omfattas av embargo. De nuvarande reglerna strider mot proportionalitetsprincipen och utgör administrativa missförhållanden.
28. Eftersom det ankommer på kommissionen att fastställa villkoren för tillgång till förteckningar som omfattas av embargo, anser ombudsmannen inte att det är lämpligt att utfärda en föreskrivande rekommendation. Hon uppmanar kommissionen att inom sex månader rapportera om de åtgärder som den har vidtagit för att ta itu med situationen.
Slutsats
På grundval av undersökningen avslutar ombudsmannen detta ärende med följande slutsats:
Europeiska kommissionen har gjort sig skyldig till ett administrativt missförhållande genom att kräva att journalister eller nyhetsbyråer måste ha en belgisk hemvist för att kunna föras upp på sändlistor som omfattas av embargo.
Klaganden och kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.
Emily O'Reilly
Europeiska ombudsmannen
Strasbourg den 11 november 2024
[1] Ett frisläppande under embargo är ett dokument som delas med journalister före dess officiella frigivningsdatum, men med en strikt överenskommelse om att informationen i det inte kan publiceras förrän en viss tid och datum.
[2] ”Euroindikatorer” ger allmän ekonomisk information om euroområdet, Europeiska unionen och enskilda medlemsstater. Mer information finns här: https://ec.europa.eu/eurostat/web/euro-indicators.
[3] EU-kommissionen beviljar medieackreditering till journalister, fotografer och tv-team som uppfyller vissa villkor. Detta gör det möjligt för dem att få tillträde till Europeiska kommissionens, Europaparlamentets och rådets byggnader och andra relaterade tjänster: https://commission.europa.eu/about-european-commission/contact/press-services/media-accreditation_en.
[4] Kommissionen tillhandahöll också en länk till ovannämnda webbsida om medieackreditering, som innehåller andra villkor.
[5] Artiklarna 2.1 b och 18.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1101/2008 om utlämnande av insynsskyddade statistiska uppgifter till Europeiska gemenskapernas statistikkontor, rådets förordning (EG) nr 322/97 om gemenskapsstatistik och rådets beslut 89/382/EEG, Euratom om inrättande av en kommitté för Europeiska gemenskapernas statistiska program (EUT L 87, 2009, s. 164).
[6] ”Försäkran om erkännande av embargovillkoren för talespersonens tjänst”
[7] Artikel 1 i förordning (EG) nr 223/2009 om europeisk statistik, tillgänglig på https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/ALL/?uri=celex%3A32009R0223.
[8] Finns på: https://ec.europa.eu/eurostat/documents/4031688/8971242/KS-02-18-142-EN-N.pdf/e7f85f07-91db-4312-8118-f729c75878c7?t=1528447068000.
[9] Princip 6: Opartiskhet och objektivitet i riktlinjerna för europeisk statistik, nämligen punkt 6.7: ”Statistikmyndigheterna beslutar självständigt om tidpunkten för och innehållet i offentliggörandet av statistik, samtidigt som de tar hänsyn till målet att tillhandahålla fullständiga och aktuella statistiska uppgifter. Alla användare har lika tillgång till statistiska offentliggöranden samtidigt. All privilegierad förhandsåtkomst till utomstående användare är begränsad, välmotiverad, kontrollerad och publicerad. I händelse av överträdelse ses arrangemangen för förhandsbefrielse över för att säkerställa opartiskhet”(understrykning tillagd).
[10] Protokollet är inte tillgängligt för allmänheten online. Den sista punkten i protokollet har följande lydelse: Embargoförfaranden för ackrediterade nyhetsbyråer: Nyhetsmeddelanden om euroindikatorer sänds inom ramen för embargot till ackrediterade nyhetsbyråer i Bryssel en timme före det officiella offentliggörandet, med undantag för snabbestimaten av HIKP och BNP som sänds 30 minuter före det officiella offentliggörandet” (understrykning tillagd).
[11] Här hänvisade Eurostat endast till kommissionens regler.
[12] Se artikel 2.1 b i förordning (EG) nr 223/2009 om europeisk statistik: ”Utvecklingen, framställningen och spridningen av europeisk statistik ska styras av följande statistiska principer: [...] opartiskhet, vilket innebär att statistiken måste utvecklas, framställas och spridas på ett neutralt sätt och att alla användare måste behandlas lika [...]”.
[13] Se fotnot 9 ovan.