Gäller ditt klagomål en EU-institution eller ett EU-organ?
- SV Svenska
Maskinöversättningar kan innehålla fel som riskerar att minska tydligheten och exaktheten. Ombudsmannen frånsäger sig allt ansvar för eventuella avvikelser. För den mest tillförlitliga informationen och rättssäkerheten hänvisas till källversionen i engelska via länken ovan.
För mer information, se vår språk- och översättningspolicy.
Beslut om hur Europeiska kommissionen avser att garantera respekten för de mänskliga rättigheterna inom ramen för samförståndsavtalet mellan EU och Tunisien (OI/2/2024/MHZ)
Beslut
Ärende OI/2/2024/MHZ - Undersökning inledd den Fredag | 12 april 2024 - Beslut den Måndag | 21 oktober 2024 - Berörda institutioner Europeiska kommissionen ( Inga ytterligare undersökningar motiverade ) - Land Frankrike
Undersökning har inletts
12/04/2024Undersökning pågår
12/04/2024Resultat av undersökningen
11/10/2024
I denna undersökning på eget initiativ bedömdes hur Europeiska kommissionen avser att garantera respekten för de mänskliga rättigheterna inom ramen för samförståndsavtalet mellan EU och Tunisien. Farhågor har uttryckts om samförståndsavtalets karaktär i allmänhet och om stödet till gränskontrollinitiativ i synnerhet, särskilt mot bakgrund av djupt oroande rapporter om hur de tunisiska myndigheterna hanterar migranter.
Ombudsmannen var särskilt oroad över avsaknaden av en föregående konsekvensbedömning avseende mänskliga rättigheter, särskilt när det gäller pelaren ”migration och rörlighet” i samförståndsavtalet och de projekt som kommer att omfattas av den pelaren. Eftersom denna pelare i samförståndsavtalet är tydligt utformad för att begränsa och avskräcka från irreguljär migration till EU genom bättre migrationskontroll från de tunisiska myndigheternas sida, har genomförandet av projekt som omsätter detta mål i praktiken uppenbarligen en människorättsdimension. Ombudsmannen bad kommissionen att svara på en rad frågor om hur den avser att övervaka inverkan på de mänskliga rättigheterna av åtgärder inom ramen för samförståndsavtalet och vilka åtgärder den har förutsett och planerat för, bland annat när det gäller ett eventuellt inställande av EU-finansiering, om kränkningar av de mänskliga rättigheterna upptäcks.
Ombudsmannen konstaterade att kommissionen, trots upprepade påståenden om att det inte fanns något behov av en föregående konsekvensbedömning avseende mänskliga rättigheter, i själva verket hade slutfört en riskhanteringsövning för Tunisien innan samförståndsavtalet undertecknades.
Detta förfarande, som kommissionen sade att den genomför med alla EU-partnerländer som kan få budgetstöd från EU, tog hänsyn till kriterier som liknar dem som används i tidigare standardavtal om mänskliga rättigheter. I dessa bedöms bland annat läget när det gäller mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatsprincipen, säkerhet och konflikter i det berörda partnerlandet. Kommissionen hade dock inte proaktivt delat med sig av denna information, inte heller i sitt svar på ombudsmannens strategiska initiativ i denna fråga.
Ombudsmannen lade fram förslag på hur detta kan hanteras. Hon föreslog också – med tanke på omfattningen av de risker som identifierats – att kommissionen skulle utarbeta konkreta kriterier för ett eventuellt upphävande av EU-finansierade kontrakt i samband med migrationshantering om den finner bevis för kränkningar av de mänskliga rättigheterna vid genomförandet av projekt. I detta sammanhang föreslog ombudsmannen att kommissionen skulle uppmuntra sina genomförandepartner att inrätta klagomålsmekanismer så att enskilda personer kan rapportera påstådda kränkningar av deras mänskliga rättigheter vid genomförandet av EU-finansierade projekt/program i Tunisien. Med tanke på de senaste rapporterna om betydande problem på fältet har detta fått ännu större betydelse.
Bakgrund
1. EU har en lång historia av samarbete med Tunisien, bland annat om migration.[1] Europa-Medelhavsavtalet om associering mellan EU och Tunisien, som utgör den övergripande rättsliga ramen för de bilaterala förbindelserna mellan EU och Tunisien, ingicks 1998 [2].
2. Antalet irreguljära migranter och asylsökande som reser från och genom Tunisien till Europa (främst till Malta och Italien) ökade dramatiskt från och med 2020. Mot denna bakgrund tillkännagav Europeiska kommissionens ordförande, Italiens och Nederländernas premiärministrar tillsammans med Tunisiens president den 11 juni 2023 ett ”övergripande partnerskapspaket”[3] (en gemensam förklaring).
3. Den 16 juli 2023 undertecknade kommissionen och de tunisiska myndigheterna ett samförståndsavtal om ett övergripande (strategiskt och globalt) partnerskapspaket mellan EU och Tunisien [4], som innehåller ett avsnitt om migration och rörlighet. I ingressen till samförståndsavtalet hänvisas till den gemensamma förklaringen.
4. På grundval av samförståndsavtalet åtog sig EU att tillhandahålla ytterligare finansiering till Tunisien för utbildning och tekniskt stöd för gränsförvaltning för att bekämpa insatser mot smuggling och stärka gränskontrollen. EU har redan tillhandahållit medel till Tunisien för migrationshantering inom ramen för instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internt samarbete – Europa i världen och inom ramen för asyl-, migrations- och integrationsfonden och, från 2017–2020, inom ramen för den nordafrikanska delen av EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika [5].
5. Farhågor har uttryckts om samförståndsavtalet i allmänhet och stödet för gränskontrollinitiativ i synnerhet, särskilt mot bakgrund av djupt oroande rapporter om hur de tunisiska myndigheterna hanterar migranter.
6. Den 13 september 2023 frågade Europeiska ombudsmannen kommissionen [6] hur den avsåg att säkerställa respekten för de mänskliga rättigheterna inom ramen för de EU-medel som föreskrivs i samförståndsavtalet och hur den avsåg att minska riskerna för kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Kommissionen svarade den 16 februari 2024 [7].
7. Eftersom ombudsmannen ansåg att kommissionens svar inte hade behandlat alla de frågor som hon hade tagit upp inledde hon en undersökning på eget initiativ.
Utredningen
8. Ombudsmannen ställde frågor till kommissionen [8]. Hennes undersökningsgrupp granskade därefter kommissionens ärendeakt i detta ärende och träffade företrädare för kommissionen som besvarade ombudsmannens frågor [9].
Argument som framförts till ombudsmannen
9. Som svar på ombudsmannens fråga om huruvida kommissionen genomförde en konsekvensbedömning avseende mänskliga rättigheter i samförståndsavtalet innan det undertecknades, sade kommissionen att det inte finns något krav på att genomföra en konsekvensbedömning avseende mänskliga rättigheter innan ett samförståndsavtal undertecknas. Detta beror på att samförståndsavtalet är en icke-bindande politisk överenskommelse som fastställer en förståelse för gemensamma mål, bland annat på migrationsområdet.
10. Kommissionen uppgav att den hade tillräcklig information att förlita sig på under de förhandlingar som ledde fram till undertecknandet av samförståndsavtalet. Närmare bestämt hade EU:s delegation i Tunisien övervakat människorättssituationen i landet under lång tid före samförståndsavtalet. Den gör detta genom undersökningar på plats (uppdrag) och möten med alla berörda parter, på grundval av vilka den tillhandahåller regelbundna bedömningar till kommissionen. Dessa bedömningar låg till grund för förhandlingarna om samförståndsavtalet och vägledde genomförandet av alla åtgärder inom ramen för samförståndsavtalet. EU-delegationen ger regelbundna uppdateringar om situationen på plats.
11. En annan informationskälla är trepartsmöten mellan kommissionen, de tunisiska myndigheterna och det tunisiska civila samhället. Dessa möten äger rum inför varje tematisk underkommitté för migration, sociala frågor och sysselsättning mellan EU och de tunisiska myndigheterna inom ramen för associeringsavtalet.[10] Det senaste mötet om migration, sociala frågor och sysselsättning ägde rum den 25 januari 2023. Kommissionen träffar också regelbundet organisationer i det tunisiska civila samhället för att diskutera människorättsfrågor och ge dem möjlighet att bedriva opinionsbildning och upprätthålla sin verksamhet.
12. EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen [11] innehåller ett kapitel om Tunisien, som också innehåller information om situationen i Tunisien, bland annat om migration.
13. I likhet med alla EU:s partnerländer som tar emot eller kan komma att ta emot budgetstöd från EU genomförde kommissionen en årlig riskhanteringsövning för Tunisien, som omfattade en bedömning av mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatsprincipen, säkerhet och konflikter.
14. Som svar på ombudsmannens fråga om huruvida kommissionen har för avsikt att genomföra periodiska människorättsbedömningar av åtgärder som vidtas under genomförandet av samförståndsavtalet sade kommissionen att program och projekt som inleds efter undertecknandet av samförståndsavtalet och genomförs genom kontrakt kontinuerligt övervakas när det gäller efterlevnaden av skyldigheterna i fråga om mänskliga rättigheter.
15. De ”bidragsavtal”[12] som kommissionen undertecknat med partner som genomför EU-finansierade projekt innehåller människorättsklausuler som föreskriver att projekten måste genomföras i enlighet med skyldigheterna i fråga om mänskliga rättigheter.
16. Kommissionen övervakar genomförandet av dessa projekt genom rapporter från sina genomförandepartner. Dessa partner är skyldiga att regelbundet lämna beskrivande och finansiella rapporter samt en revisionsförklaring om att EU-medel har använts i enlighet med överenskommelsen om medverkan. Dessa rapporter är ett av verktygen inom ramen för standardövervakningsprocessen.
17. Kommissionen förlitar sig också på externa experter för att genomföra särskilda resultatinriktade övervakningsåtgärder. Resultatinriktade övervakningar initieras av EU:s delegationer och kan bland annat omfatta frågor som rör miljö och mänskliga rättigheter. Under 2023 inledde EU:s delegation i Tunisien ett antal resultatinriktade övervakningar. Det finns också planerade resultatinriktade övervakningar för Tunisien under 2024, som omfattar migrationsprogram inom ramen för instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete.
18. Kommissionen sade vidare att ingen finansiering på migrationsområdet går direkt till de tunisiska myndigheterna. Internationella organisationen för migration (IOM), Internationella centrumet för utveckling av migrationspolitik (ICMPD), FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (UNHCR) och icke-statliga organisationer är kommissionens ”genomförandepartner”. De får EU-medel som utformats för att stödja migrationsåtgärder i Tunisien.
19. Alla genomförandepartner på migrationsområdet i Tunisien har dokumenterad erfarenhet och mycket specialiserad teknisk expertis, bland annat när det gäller övervakning och utvärdering. De tillhandahåller omfattande och frekventa analyser av de föränderliga sammanhang i vilka de är verksamma i Tunisien och av människorättssituationen.
20. Människorättsklausulerna i alla överenskommelser om medverkan med genomförandepartner gör det möjligt för kommissionen att vidta åtgärder i händelse av bristande efterlevnad och att vid behov anpassa genomförandet.
21. De allmänna villkoren för finansieringsöverenskommelser ger möjlighet att tillfälligt upphäva den övergripande överenskommelsen och/eller hålla inne betalningar vid överträdelser av de grundläggande rättigheterna.
22. Som svar på ombudsmannens fråga om vilka kriterier som ligger till grund för beslut om att avbryta finansieringen uppgav kommissionen att de allmänna villkoren för överenskommelser om medverkan föreskriver att sådana beslut får fattas under exceptionella omständigheter.
23. Kommissionen uppgav att den har ett övervakningssystem från tredje part för migrationsrelaterade program som genomförs i Libyen. EU har också för avsikt att stärka övervakningssystemet för migrationsrelaterade program i Tunisien, bland annat när det gäller principen om att inte vålla skada och efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna.
24. Som svar på ombudsmannens fråga om huruvida kommissionen har för avsikt att offentliggöra mer information om genomförandet av samförståndsavtalet, inbegripet projekten och projektpartnerna, och hur genomförandet övervakas, sade kommissionen att offentlig information om den allmänna ramen för samarbete mellan EU och Tunisien finns tillgänglig på dess webbsidor om Tunisien.[13] Dessa har nyligen uppdaterats. Det finns också en särskild webbsida på webbplatsen för EU:s delegation i Tunisien.[14]
25. Kommissionen är medveten om vikten av öppen kommunikation om EU:s samarbete med Tunisien och arbetar för att förbättra tillgången till information.
Ombudsmannens bedömning
26. Ombudsmannens undersökning syftade till att bedöma vilka administrativa åtgärder kommissionen vidtog för att utvärdera samförståndsavtalets potentiella inverkan på de mänskliga rättigheterna och, fortlöpande, riskerna för de mänskliga rättigheterna i samband med EU-finansierade projekt som planeras inom ramen för samförståndsavtalet. Det är inte ombudsmannens uppgift att bedöma fördelarna med själva samförståndsavtalet eller den politiska process som ledde till att kommissionen ingick samförståndsavtalet [15].
27. EU-medel bör inte stödja åtgärder som strider mot bestämmelserna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna [16] och internationell människorättslagstiftning. I förordning 2021/947 om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internt samarbete (NDICI), från vilket finansieringen till Tunisien tillhandahålls, anges att medel bör användas för att ta itu med människorätts- och demokratiseringsfrågor på alla nivåer och att demokrati och mänskliga rättigheter bör återspeglas och integreras i hela genomförandet av NDICI [17].
28. Ombudsmannen har tidigare betonat vikten av att genomföra tidigare människorättsliga konsekvensbedömningar innan EU vidtar åtgärder i länder utanför EU, särskilt när det finns en risk för konsekvenser för de mänskliga rättigheterna för dem som direkt påverkas av åtgärderna.[18] I sitt beslut i undersökningen om avsaknaden av en tidigare människorättslig konsekvensbedömning inom ramen för uttalandet från EU och Turkiet [19] betonade ombudsmannen att för all EU-politik och alla EU-åtgärder som påverkar människor bör varje utvärdering innehålla ett uttryckligt övervägande av konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna av denna politik och dessa åtgärder. Denna utvärdering bör helst äga rum innan dessa åtgärder inleds och strategier antas, och i form av en föregående konsekvensbedömning avseende mänskliga rättigheter.
29. Prioriterade konsekvensbedömningar avseende mänskliga rättigheter är viktiga verktyg för att identifiera potentiella människorättsproblem till följd av avtal med länder utanför EU och för att anta riskreducerande åtgärder.[20] Genom att genomföra en tidigare konsekvensbedömning avseende mänskliga rättigheter bidrar man också till att ta itu med allmänhetens oro över arten av EU:s samarbete med tredjeländer, eftersom konsekvensbedömningar avseende mänskliga rättigheter bör offentliggöras.
30. Det faktum att ett samförståndsavtal kanske inte skapar rättsligt bindande skyldigheter enligt internationell eller nationell rätt innebär inte att det inte är nödvändigt eller tillrådligt att genomföra en föregående konsekvensbedömning avseende mänskliga rättigheter. När det till exempel gäller Tunisien innehåller samförståndsavtalet politiska åtaganden som kommer att leda till betydande finansiering av migrationsrelaterade åtgärder som kommissionen ansvarar för. Kommissionen är medveten om att program och projekt som finansieras av EU inleddes efter undertecknandet av samförståndsavtalet.
31. Dessutom är pelaren för migration och rörlighet i samförståndsavtalet (en av de fem pelarna) tydligt utformad för att begränsa och avskräcka från irreguljär migration till EU genom bättre migrationskontroll från de tunisiska myndigheternas sida. Genomförandet av projekt som omsätter detta mål i praktiken innebär till sin natur konsekvenser för människors mänskliga rättigheter.
32. Kommissionen hävdade att det inte fanns något behov av ett tidigare människorättsavtal eftersom den var medveten om människorättssituationen i Tunisien innan samförståndsavtalet undertecknades. Denna medvetenhet kom från delegationens rapporter och bilaterala kontakter med de tunisiska myndigheterna inom ramen för Europa–Medelhavsavtalet om associering och dess kontakter med det tunisiska civila samhället.
33. Såsom kommissionen själv har angett i sina riktlinjer för bättre lagstiftning [21] bör alla politiska alternativ som den eftersträvar granskas för att kontrollera deras konsekvenser för de grundläggande rättigheterna. Detta skulle innebära att icke-bindande avtal också bör bedömas i förväg. I dokument som rör det standardiserade tillvägagångssättet för ”icke-bindande instrument” som överenskommits mellan kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och Europeiska unionens råd och som inspekterades av ombudsmannens undersökningsgrupp [22] anges inte att icke-bindande avtal inte bör ha en föregående människorättsbedömning.
34. Mot denna bakgrund står det klart att det innan samförståndsavtalet med Tunisien ingicks var nödvändigt med en föregående människorättsutredning, eller motsvarande, för att fastställa åtgärder för att mildra eventuella kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
35. Även om kommissionen upprepade gånger sade att det inte fanns något behov av en föregående konsekvensbedömning avseende mänskliga rättigheter slutförde den en riskhanteringsprocess för Tunisien [23] innan samförståndsavtalet undertecknades. Vid denna bedömning beaktades kriterier som liknar dem som används i tidigare standardavtal om mänskliga rättigheter [24].
36. Trots detta hänvisar samförståndsavtalet endast i allmänna ordalag till respekten för mänskliga rättigheter, värdighet och internationell rätt [25] och innehåller inga bestämmelser om garantier för de mänskliga rättigheterna, såsom inrättande av en övervakningsmekanism eller bestämmelser om indragning/avbrytande av finansiering i händelse av kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Även om ombudsmannen anser att det är betryggande att kommissionen faktiskt noggrant och omsorgsfullt undersökte konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna innan samförståndsavtalet undertecknades, är hon fortfarande övertygad om att en föregående konsekvensbedömning avseende mänskliga rättigheter är att föredra, särskilt – såsom anges ovan – att den vanligtvis görs tillgänglig för offentlig granskning. Bristen på offentligt tillgänglig information i detta fall, bland annat genom kommissionens svar på ombudsmannens strategiska initiativ i denna fråga, var helt klart en källa till oro. Det är också omöjligt att i detta sammanhang bortse från de djupt oroande rapporter som fortsätter att framträda om människorättssituationen i Tunisien, särskilt när det gäller behandlingen av migranter. Det är därför mycket viktigt att kommissionen fortsätter att vara vaksam.
37. För att åtgärda dessa brister i öppenheten bör kommissionen på sin webbplats offentliggöra en sammanfattning av sin riskhantering för Tunisien. Ombudsmannen kommer att föreslå förbättringar för att ta itu med detta nedan.
38. På grundval av de granskade dokumenten [26] förstår ombudsmannen att genomförandet av NDICI-programmen utgör en riskreducerande åtgärd.[27] Dessutom visar urvalet av granskade rapporter att rapporteringen om genomförandet av projekten är sund. I de ”allmänna villkoren” i överenskommelserna om medverkan med kommissionens genomförandepartner anges dock endast två situationer där avtalet kan upphävas på grund av kränkningar av de mänskliga rättigheterna.[28] Ombudsmannen håller med kommissionen om att alla faktorer bör vägas mot varandra innan beslut fattas om att upphäva ett avtal. För att skapa administrativ klarhet bör kommissionen dock anta detaljerade kriterier som fastställer de ”exceptionella” omständigheter som kan leda till att kontrakt upphävs. Hon kommer att lägga fram ett förslag till förbättring för att ta itu med detta nedan.
39. På grundval av den årliga riskhanteringen förefaller det som om det bör göras regelbundna bedömningar av människorättskonsekvenserna av projekt inom ramen för samförståndsavtalet när de väl har börjat genomföras.[29] Detta skulle kunna bidra till att identifiera de långsiktiga människorättskonsekvenserna av varje projekt.
40. Den inspektion som genomfördes av ombudsmannens undersökningsgrupp visade att EU:s delegation i Tunisien förser kommissionen med regelbundna och grundliga rapporter om genomförandet av samförståndsavtalet genom sina ”kontrollbesök”, som omfattar människorättssituationen i Tunisien. Kommissionen utför själv viss övervakning genom sina egna uppdrag i Tunisien. Externa organisationer som genomför de kontrakt som omfattas av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete övervakar också konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna, i vissa fall tillsammans med den nationella myndigheten i en EU-medlemsstat. Dessutom genomför EU:s delegation i Tunisien ”resultatorienterade övervakningsövningar” på grundval av externa bedömningar.
41. Även om alla dessa övervakningsåtgärder är värdefulla saknar de en formell fristående periodisk HRIA. En stor del av övervakningen utförs av externa aktörer, och resultaten presenteras i olika former och i olika handlingar som inte är offentliga.[30] Det är därför svårt för offentliga organ eller organ med ansvarsutkrävande, såsom ombudsmannen, att få en fullständig bild. Kommissionen bör sammanställa och regelbundet uppdatera ett dokument med en översyn av hur konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna av varje migrationsrelaterat projekt/program inom ramen för samförståndsavtalet har övervakats. Detta dokument bör också offentliggöras. Ombudsmannen kommer att föreslå förbättringar för att ta itu med detta nedan.
42. Slutligen kan övervakningen av efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna inte vara helt effektiv utan att inkludera dem som påverkas av sådana kränkningar. Kommissionen bör kräva att dess genomförandepartner, som i slutändan spelar en viktig roll i utvecklingen av Tunisiens gränsförvaltningskapacitet, inför klagomålsmekanismer som gör det möjligt för enskilda personer att rapportera påstådda kränkningar av deras mänskliga rättigheter inom ramen för EU-finansierade projekt/program. Detta skulle kunna bidra till att övervaka projektens inverkan på de mänskliga rättigheterna och göra det möjligt för kommissionen att följa upp överträdelser. Ombudsmannen kommer att lägga fram ett förslag till förbättring i detta syfte nedan.
Slutsats
På grundval av undersökningen avslutar ombudsmannen detta ärende med följande slutsats:
Europeiska kommissionen antog inte någon fristående konsekvensbedömning avseende mänskliga rättigheter innan den undertecknade samförståndsavtalet med Tunisien, och den har inte gjort några fristående periodiska konsekvensbedömningar av effekterna av de åtgärder som genomförts inom ramen för samförståndsavtalet. En riskhantering som kommissionen genomförde innan samförståndsavtalet undertecknades är dock ett sätt att komma till rätta med detta. Olika övervakningsåtgärder, såsom de beskrivs av kommissionen, bör leda till regelbundna utvärderingar av hur åtgärder inom ramen för samförståndsavtalet påverkar de mänskliga rättigheterna.
Ombudsmannen anser därför att inga ytterligare undersökningar är motiverade, men uppmanar kommissionen att följa upp förslagen nedan.
Kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.
Förslag till förbättringar
1. Kommissionen bör på sin webbplats offentliggöra en sammanfattning av den riskhantering som den genomfört för Tunisien innan den undertecknade samförståndsavtalet.
2. Kommissionen bör i ett enda dokument sammanställa information om resultatet av övervakningen av de mänskliga rättigheterna av de partner som genomför projekt för migrationshantering inom ramen för instrumentet Europa i världen i Tunisien som inleddes efter samförståndsavtalet. Detta dokument bör uppdateras regelbundet och offentliggöras.
3. Kommissionen bör fastställa de kriterier som ska ligga till grund för upphävande av kontrakt på grund av kränkningar av de mänskliga rättigheterna vid genomförandet av EU-finansierade projekt i Tunisien. Dessa kriterier bör offentliggöras.
4. Kommissionen bör uppmuntra sina genomförandepartner att inrätta klagomålsmekanismer så att enskilda personer kan rapportera påstådda kränkningar av deras mänskliga rättigheter vid genomförandet av EU-finansierade projekt/program i Tunisien.
Emily O'Reilly
Europeiska ombudsmannen
Strasbourg den 21 oktober 2024
[1] https://neighbourhood-enlargement.ec.europa.eu/european-neighbourhood-policy/countries-region/tunisia_sv
[2] https://eur-lex.europa.eu/EN/legal-content/summary/euro-mediterranean-association-agreement-between-the-eu-and-tunisia.html
[3] https://neighbourhood-enlargement.ec.europa.eu/news/european-union-and-tunisia-agreed-work-together-comprehensive-partnership-package-2023-06-11_sv.
[4] https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/ip_23_3887
Samförståndsavtalet undertecknades av kommissionsledamoten med ansvar för grannskap och utvidgning och Tunisiens utrikesminister, minister för invandring och tunisier utomlands.
[5] https://neighbourhood-enlargement.ec.europa.eu/european-neighbourhood-policy/countries-region/tunisia_sv
[6] https://www.ombudsman.europa.eu/en/doc/correspondence/en/183009
[7] Svaret finns tillgängligt på: https://www.ombudsman.europa.eu/en/doc/correspondence/en/183009
[8] Finns på: https://www.ombudsman.europa.eu/en/opening-summary/en/184858
[9] Kommissionen betecknade mötesrapporten och bilagan med förteckningen över inspekterade handlingar som konfidentiella.
[10] https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/MEMO_17_1263
[11] Den senaste offentligt tillgängliga versionen omfattar 2022: https://www.eeas.europa.eu/sites/default/files/documents/2023/2022%20EU%20Annual%20Human%20Rights%20and%20Democracy%20Country%20Reports_0.pdf
[12] https://international-partnerships.ec.europa.eu/funding-and-technical-assistance/guidelines/working-partner-organisations_sv
[13] https://neighbourhood-enlargement.ec.europa.eu/european-neighbourhood-policy/countries-region/tunisia_sv
[14] https://www.eeas.europa.eu/delegations/tunisia_sv
[15] Särskilt beslutet att ingå ett samförståndsavtal som anges i den gemensamma förklaringen, och karaktären på beslutsprocessen för antagandet av samförståndsavtalet, inbegripet de övriga institutionernas roll.
[16] Artikel 51 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna: https://fra.europa.eu/en/eu-charter/article/51-field-application
[17] Till exempel skälen 28, 40 och 42 i ingressen. När det gäller migration, tvångsförflyttningar och rörlighet fastställs i bilaga II.3 i till förordningen om instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen målet att ”säkerställa skydd, respekt och förverkligande av de mänskliga rättigheterna för alla migranter, flyktingar, tvångsförflyttade personer och internflyktingar, inbegripet de som fördrivits på grund av klimatförändringar, med särskild uppmärksamhet på utsatta grupper”.
[18] Ärende 1409/2014/MHZ https://www.ombudsman.europa.eu/en/decision/en/64308. ärende 1026/2020/MAS https://www.ombudsman.europa.eu/en/case/en/57236, ärende 1904/2021/MHZ https://www.ombudsman.europa.eu/en/case/en/60368
[19] https://www.ombudsman.europa.eu/en/decision/en/75160
[20] I sin rekommendation i 1409/2014/MHZ (se fotnot 18) sade ombudsmannen att när en konsekvensbedömning avseende mänskliga rättigheter utförs korrekt är den ett analytiskt verktyg som säkerställer att alla nödvändiga faktorer och omständigheter har beaktats vid utformningen av en politik. Verktyget för konsekvensbedömning avseende mänskliga rättigheter identifierar källorna till risker och konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna för de berörda parterna i varje skede av genomförandet av det berörda avtalet. Dess roll är i första hand förebyggande, eftersom när negativa effekter identifieras måste antingen de framförhandlade bestämmelserna ändras eller mildrande åtgärder beslutas innan avtalet ingås.
[21] Riktlinjer för bättre lagstiftning: https://commission.europa.eu/document/download/de79fb8e-4cc1-45a0-ac34-72f73a5147ca_en?filename=BRT-2023-Chapter%203-Identifying%20impacts%20in%20evaluations%20fitness%20checks%20och%20impact%20assessments.pdf (s. 244-250)
[22] Kommissionen angav att dessa handlingar är konfidentiella.
[23] Kommissionen angav att dessa handlingar är konfidentiella.
[24] Punkt 25 i Europeiska ombudsmannens beslut i ärende 1409/2014/MHZ: https://www.ombudsman.europa.eu/nl/decision/en/64308
När det gäller HRIA-metoden, se Europeiska kommissionens riktlinjer för analys av konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna i konsekvensbedömningar av handelsrelaterade politiska initiativ: https://circabc.europa.eu/ui/group/7fc51410-46a1-4871-8979-20cce8df0896/library/991d8e1d-dbaa-49d6-8582-bb3aab2cab48/details. Europeiska kommissionens arbetsdokument Operational Guidelines on taking into account of Fundamental Rights in Commission’s Impact Assessments: https://commission.europa.eu/system/files/2017-09/opperational-guidance-fundamental-rights-in-impact-assessments_en.pdf
Policy för tillbörlig aktsamhet i fråga om mänskliga rättigheter när det gäller FN:s stöd till icke-FN:s säkerhetsstyrkor – vägledande not på: https://unsdg.un.org/sites/default/files/Inter-Agency-HRDDP-Guidance-Note-2015.pdf
[25] ”Detta tillvägagångssätt ska bygga på respekt för de mänskliga rättigheterna och ska inbegripa bekämpning av kriminella nätverk av migrantsmugglare och människohandlare (...). Båda parter är överens (...) i enlighet med internationell rätt.”
[26] Ombudsmannens undersökningsgrupp inspekterade en stor mängd kommissionsdokument under denna undersökning. Kommissionen angav att alla dessa handlingar är konfidentiella. Inspektionen omfattade NDICI-projekt som pågick när samförståndsavtalet undertecknades. Vid tidpunkten för inspektionen fanns det inga rapporter tillgängliga om genomförandet av avtal som ingåtts efter det att samförståndsavtalet undertecknats.
[27] Till exempel ett projekt för att tillhandahålla utbildning för den tunisiska kustbevakningen, som omfattar en människorättskomponent.
[28] Artikel 11 i de allmänna villkoren för bidragsavtal: ”Den upphandlande myndigheten får också underrätta organisationen om att genomförandet av avtalet skjuts upp om exceptionella omständigheter så kräver, särskilt a) när ett relevant EU-beslut om fastställande av en kränkning av de mänskliga rättigheterna har antagits, eller b) i sådana fall som kriser som medför en ändring av EU:s politik.”” (Min kursivering)
[29] I sitt beslut om den gemensamma undersökningen av klagomålen 506-509-674-784-927-1381/2016/MHZ betonade ombudsmannen att konsekvensbedömningar avseende grundläggande rättigheter också spelar en viktig roll efter det att den berörda åtgärden redan har inletts (https://www.ombudsman.europa.eu/en/decision/en/75160).
Ombudsmannen drog liknande slutsatser i beslutet om sin undersökning på eget initiativ OI/3/2022/MHZ (https://www.ombudsman.europa.eu/en/decision/en/170792 (punkt 51).
[30] Kommissionens webbplats om Tunisien innehåller endast ett faktablad om EU:s stöd till migrationshantering i Tunisien, som inte hänvisar till det EU-stöd som tillhandahölls efter det att samförståndsavtalet ingicks. https://neighbourhood-enlargement.ec.europa.eu/document/download/5fd60eeb-7748-4f29-bda6-de875be53317_en0
Dokumentarkivet från generaldirektoratet för grannskapspolitik och utvidgningsförhandlingar verkar inte ha några aktuella dokument om projekt i Tunisien inom ramen för programmet NDICI – Europa i världen. https://neighbourhood-enlargement.ec.europa.eu/about-us/documents-repository_en
I kapitlet om Tunisien i EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen (se fotnot 11) nämns inte kommissionens partner som genomför EU-finansierade program/projekt.