Strasbourg den 31 oktober 2003

Bäste C.,

Den 21 april 2003 lämnade du in ett klagomål mot Europeiska kommissionen till Europeiska ombudsmannen. Klagomålet gällde ett avtal som ingåtts av Irländska sjöns fiskeristyrelse och Europeiska kommissionens generaldirektorat XIV (fiske) genom vilket fiskeristyrelsen åtog sig att bedriva forskning om ”den fysiska interaktionen mellan gråsälar och fiskeredskap”.

Den 23 maj 2003 vidarebefordrade jag klagomålet till Europeiska kommissionens ordförande.

Den 3 juni 2003 skrev ni för att informera mig om att ni hade bett kommissionen om en kopia av en skrivelse som ni hade skickat till den 1997.

Kommissionen avgav sitt yttrande den 25 juni 2003. Jag översände den till Er den 1 juli 2003 med en uppmaning att inkomma med synpunkter. Den 12 juli, den 11 och den 17 augusti 2003 översände ni era synpunkter på kommissionens yttrande till mig.

Den 8 september 2003 skrev jag till kommissionen för att begära tillgång till dess akt. Inspektionen av ärendet genomfördes den 8 oktober 2003. En kopia av inspektionsrapporten skickades till Er och till kommissionen den 16 oktober 2003.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

Bakgrund

Förevarande klagomål följer på två tidigare klagomål (836/2002/GG och 1574/2002/GG) som ingavs 2002.

De fakta som låg till grund för dessa tidigare klagomål var följande:

Klaganden arbetade tidigare för Irish Sea Fisheries Board (nedan kallad styrelsen), en irländsk myndighet. Nämnden hade ingått ett avtal (referensnummer PEM/93/06) med Europeiska kommissionens generaldirektorat (GD) XIV (Fiske) genom vilket den hade åtagit sig att bedriva forskning om ”Den fysiska interaktionen mellan gråsälar och fiskeredskap”. Den klagande var ansvarig forskare för detta forskningskontrakt.

Enligt artikel 3 (”Rapporter och handlingar”) i avtalet ska de uppgifter som uppdragstagaren utför inom ramen för detta avtal redovisas i rapporter som upprättas i enlighet med bilaga III. I den sistnämnda angavs särskilt hur slutrapporten skulle utformas och det angavs att utkastet till (slut)rapport skulle lämnas in till kommissionen senast ett visst datum. I bilaga III föreskrevs vidare följande: ”Kommissionen kommer därefter antingen att meddela uppdragstagaren sitt godkännande eller skicka sina synpunkter till uppdragstagaren. Inom en månad från mottagandet av eventuella synpunkter från kommissionen skall uppdragstagaren överlämna den slutliga rapporten till kommissionen, som antingen skall beakta dessa synpunkter eller lägga fram alternativa synpunkter. (…)”

Utkastet till slutrapport godkändes av kommissionen i april 1997. Enligt klaganden hade nämnden några veckor senare fått instruktioner från sin överordnade myndighet, avdelningen för marina resurser och naturresurser, om att göra betydande ändringar av utkastet. Eftersom klaganden hade varit ovillig att göra detta, hade han ansett att hans ställning hade blivit ohållbar och hade avgått från styrelsen.

Ungefär ett år senare publicerades rapporten. Enligt klaganden hade den ändrats väsentligt. De viktigaste slutsatserna i utkastet till slutrapport hade antingen strukits, negerats eller urvattnats. Klaganden ansåg att dessa ändringar inte var tillåtna enligt avtalet. Han hävdade att ingen förklaring till vad som hände ännu hade erbjudits.

Den 8 maj 2002 vände sig klaganden till ombudsmannen (klagomål 836/2002/GG). I sitt beslut av den 27 maj 2002 informerade ombudsmannen klaganden om att han inte kunde behandla detta klagomål på grund av att klaganden ännu inte hade vänt sig till kommissionen på lämpligt sätt.

Den klagande skrev därefter till generaldirektören för GD Fiske vid Europeiska kommissionen den 13 juni 2002 och bad om förklaringar. När han beslutade att förnya sitt klagomål till ombudsmannen i september 2002 hade klaganden varken fått något svar eller något mottagningsbevis på denna skrivelse.

I sitt nya klagomål (1574/2002/GG) kritiserade klaganden i sak 1) det faktum att kommissionen hade tillåtit nämnden att göra väsentliga ändringar i rapporten jämfört med det utkast till rapport som hade godtagits av kommissionen och 2) kommissionens underlåtenhet att svara på hans skrivelse av den 13 juni 2002 med en begäran om en förklaring till varför dessa ändringar hade tillåtits.

I sitt yttrande över detta klagomål påpekade kommissionen att det inte var vanligt men att det inte var okänt att en slutrapport skilde sig från ett utkast till slutrapport, även om den senare hade godtagits av kommissionen. Enligt kommissionen var det trots allt uppdragstagarens (dvs. styrelsens) ansvar och skyldighet att lämna in slutrapporten i den form som den ansåg lämplig. Kommissionen noterade att den inte ville ingripa i ett sådant förfarande.

I sitt beslut om klagomål 1574/2002/GG drog ombudsmannen slutsatsen att kommissionens uppfattning att det var uppdragstagarens ansvar och skyldighet att lämna slutrapporten i den form som den ansåg lämplig föreföll rimlig och att det därför inte kunde konstateras några administrativa missförhållanden med avseende på denna aspekt av klagomålet. Ombudsmannen gjorde emellertid en kritisk anmärkning när det gäller kommissionens underlåtenhet att svara på klagandens skrivelse.

Det nya klagomålet

I en skrivelse som lämnades in i april 2003 bad klaganden ombudsmannen att ompröva sitt beslut i klagomål 1574/2002/GG när det gäller huvudfrågan. Klagandens skrivelse behandlades därför som ett nytt klagomål.

I detta nya klagomål hävdade klaganden att slutrapporten var en censurerad version av utkastet till slutrapport. Till stöd för denna uppfattning noterade klaganden särskilt att det i utkastet till slutrapport hade dragits slutsatsen att prov hade tagits på 17 ton fisk som skadats av sälar, medan det i motsvarande slutsats i slutrapporten endast hade angetts att skador på fisk kunde tillskrivas stora rovdjur såsom sälar eller ål. Enligt klaganden hade det inte funnits några vetenskapliga bevis som tydde på att något annat djur än sälar hade orsakat denna skada och bevisen för att sälar var orsaken till skadan hade varit mer än rimliga. Klaganden hävdade att meddelandet i utkastet till slutrapport skulle ha varit kontroversiellt och att detta var anledningen till att dess slutsatser hade ändrats i slutrapporten.

Klaganden lämnade in ett stort antal handlingar till stöd för sitt ärende. Vissa av dessa nya handlingar hade erhållits från kommissionen efter en begäran om tillgång till kopior av all korrespondens som hade utväxlats mellan kommissionen och nämnden avseende avtalet mellan april 1997 och den dag då kommissionen godtog slutrapporten år 1998. För första gången tillhandahöll klaganden också kopior av utkastet till slutrapport och själva slutrapporten.

Av dessa dokument framgår följande fakta:

I en skrivelse till kommissionen av den 2 juni 1993 angående den undersökning som skulle genomföras konstaterade klaganden följande: ”Det är fullt möjligt för protektionistiska grupper att misstolka dessa uppgifter på grundval av deras historiska resultat”. I Jordbruksverkets program för studien konstaterades att man hoppades att ”orsaksämnena för skadad fisk i nät och insnärjningsnät kommer att vara tydligt fastställda”.

Den 28 mars 1994 lade Europaparlamentets utskott för jordbruk, fiskeri och landsbygdsutveckling fram ett betänkande om samspelet mellan säl och fiske (A3-0186/94). I det motsvarande resolutionsförslaget efterlystes forskning om det operativa samspelet mellan marina däggdjur och fiske, begärdes ”att en opartisk struktur, fri från påtryckningar från särintressen, inrättas för att fastställa en vetenskaplig ram för att ta itu med samspelet mellan marina däggdjur och fiske i europeiska vatten” och gratulerades kommissionen för att nyligen ha godkänt det forskningsprojekt som berörs av detta klagomål. Europaparlamentet antog denna resolution den 6 maj 1994.(1)

Den motivering som ingår i nämnda rapport innehåller följande uttalanden: ”Det finns belägg för att protektionistiska värderingar hos icke-statliga organisationer har påverkat den vetenskapliga forskningen om samspelet mellan marina däggdjur och fisken under de senaste två årtiondena. (…) Fiskefallet har i stor utsträckning ignorerats och forskningsinsatserna har nästan uteslutande inriktats på fiskets effekter på marina däggdjur, inte tvärtom. Detta utgör i praktiken en form av vetenskaplig censur. (…) Ingen annanstans har denna censur visats på ett mer dramatiskt sätt än när det gäller samspelet mellan säl och fiske. (…)”.

Den 16 december 1996 begärde klaganden en förlängning av tidsfristen för inlämnande av slutrapporten från slutet av 1996 till slutet av februari 1997. I sitt svar av den 14 januari 1997 konstaterade kommissionen att den hade godtagit denna begäran och att utkastet till slutrapport skulle läggas fram ”senast i slutet av februari 1997”.

När den klagande överlämnade utkastet till slutrapport till kommissionen den 4 mars 1997 konstaterade han att ”några mindre ändringar” fortfarande kan vara nödvändiga. I ett fax av den 21 maj 1997 förklarade klaganden att det fanns ett ”antal skriv- och grammatiska fel” i utkastet till slutrapport och att han skulle vilja ändra dessa i slutrapporten. I en skrivelse av den 20 augusti 1997 informerade klaganden kommissionen om att han ”nu inte kommer att göra några ändringar i utkastet till slutrapport, som godtogs av kommissionen för fem månader sedan”.

I en skrivelse till styrelsen av den 15 december 1997 påpekade kommissionen att utkastet till slutrapport hade godkänts och godtagits av kommissionen som tillfredsställande. Kommissionen påpekade emellertid att den fortfarande väntade på den slutliga kostnadsredovisning som var nödvändig för att den skulle kunna göra den slutliga utbetalningen och avsluta projektets ekonomiska akt.

Den 7 januari 1998 svarade styrelsen att den hoppades kunna färdigställa den slutliga kostnadsredovisningen i mitten av februari. Nämnden noterade vidare att den gjorde ”korrigeringarna av den slutrapport som nämns i vårt fax av den 21 maj förra året”.

I sitt svar av den 9 januari 1998 noterade kommissionen Jordbruksverkets förklaring att den slutliga kostnadsredovisningen för projektet skulle skickas ut följande månad.

Den 1 april 1998 överlämnade nämnden den slutliga kostnadsredovisningen till kommissionen.

Den 28 april 1998 översände styrelsen den ”slutgiltiga slutrapporten” om projektet till kommissionen.

Klaganden lämnade också in ett formulär med rubriken ”Certificat de dépôt et attestation de service fait d’une étude ou enquête effectuée pour la Commission”. Formuläret innehöll administrativ information om den av styrelsen utarbetade studien. Den berörda kommissionens stämpel och underskrift (”Bureau Enregistrement des Etudes”) är daterad den 17 juni 1997. Avsnitt G i formuläret rör frågan om huruvida resultaten av studien kan spridas utanför kommissionen. Svaret ”ja” (”oui”) anges.

I sitt nya klagomål hävdade klaganden således i huvudsak att 1) kommissionen hade varit försumlig genom att inte söka skäl eller förklaringar till de ändringar som nämnden hade gjort och att 2) de ändringar som hade gjorts inte borde ha tillåtits.

Klaganden hoppades att han skulle få en ursäkt för vad som hade hänt och försäkringar om att ansträngningar skulle göras för att se till att liknande inte skulle hända igen.

Frågeställningen

Kommissionens yttrande

I sitt yttrande framförde kommissionen följande synpunkter:

Även om det kan hävdas att kommissionen inte borde ha godtagit en ogrundad och omotiverad vetenskaplig slutsats, kan detta inte likställas med administrativa missförhållanden.

Såsom förklarades i kommissionens svar på klagomål 1574/2002/GG var den viktigaste parametern som ledde till att kommissionen godtog eller förkastade en rapport, oavsett om den var preliminär eller slutlig, huruvida villkoren i avtalet hade iakttagits. Så var fallet med det aktuella avtalet. Om kommissionen upptäcker brister i den vetenskapliga analysen av resultaten av det arbete som utförts inom ramen för kontraktet, kommer lämpliga kommentarer att göras och ändringar att begäras av uppdragstagaren. Detta hade dock inte varit fallet för detta kontrakt vare sig i förslaget till betänkande eller i slutrapporten. Om uppdragstagaren ville ändra slutsatserna från den vetenskapliga analysen i sin slutrapport borde och hade uppdragstagaren rätt att göra detta.

När det gäller avtalsaspekter visade genomgången av en kopia av avtalet och de bilagor som lagts till inte på någon kapacitet för kommissionen att ”förhindra att det som hände inträffar”(2). När det gäller förfarandemässiga aspekter var det inte vanligt, men det var inte okänt, att en slutrapport skilde sig från ett åtföljande utkast till slutrapport, trots att den senare hade godtagits av kommissionen. Det var trots allt uppdragstagarens ansvar och skyldighet att lämna in slutrapporten i en form som denne ansåg lämplig. Kommissionen ville inte ingripa i en sådan process.

Kommissionen kunde inte avvisa en slutrapport på grund av att den ansåg att den var vetenskapligt felaktig eller av något annat skäl än att villkoren i kontraktet inte hade uppfyllts.

I övrigt hänvisade de långa styrkande handlingar som klaganden hade tillhandahållit till möjliga eller påstådda interaktioner mellan olika administrativa eller statliga organ i Irland över vilka kommissionen inte hade något inflytande, samt till skillnader i tolkningen av uppgifter mellan klaganden och den person som utarbetade den slutliga slutrapporten och Europaparlamentets rapport, vars resolutioner inte var bindande för kommissionen.

Klagandens synpunkter

I sina synpunkter vidhöll klaganden sitt klagomål och lämnade följande ytterligare kommentarer:

Den kommissionstjänsteman som ansvarade för projektet hade vid ett flertal tillfällen mellan maj 1997 och september 1997 informerats per telefon om hur projektet hade påverkats. I en skrivelse till denna tjänsteman av den 3 november 1997 (3) påpekade den klagande att han hade upptäckt att ministeriet ”önskade utöva redaktionell kontroll över slutrapporten innan den offentliggjordes”.

I sin skrivelse av den 11 augusti 2003 avslutade klaganden med att säga att han ursprungligen hade begärt en ursäkt och försäkringar om att liknande inte skulle hända igen, men att han nu ville att det ursprungliga utkastet till slutrapport skulle offentliggöras med en officiell förklaring till varför detta gjordes. Åtminstone försökte han bli befriad för att ha vägrat att vara en part i vetenskaplig censur och att få sitt rykte återställt.

I sin senare skrivelse av den 17 augusti 2003 förklarade klaganden emellertid att han efter eftertanke först ville invänta resultatet av ombudsmannens undersökning.

Ytterligare undersökningar

Efter noggrant övervägande av kommissionens yttrande och klagandens synpunkter visade det sig att ytterligare undersökningar var nödvändiga. Ombudsmannen begärde därför i en skrivelse av den 8 september 2003 att kommissionen skulle ge honom tillgång till handlingarna i ärendet.

Den 8 oktober 2003 granskade ombudsmannen kommissionens handlingar i ärendet. De kommissionstjänstemän som ansvarade för ärendet förklarade att när ett ärende rörande en undersökning avslutades, förvarades inte alla handlingar. Det var därför som akten inte innehöll det utkast till slutrapport som hade ersatts av slutrapporten. Kommissionens tjänstemän ansåg även att det måste ha förekommit telefonsamtal mellan kommissionen och uppdragstagaren i vilka kommissionen hade begärt att slutrapporten skulle inges. Något sådant telefonsamtal hade emellertid inte förts in i akten.

Den akt från kommissionen som ombudsmannen granskade innehöll ett manuskript som var daterat den 18 mars och som verkar ha upprättats av O., som vid den tidpunkten arbetade vid GD Fiske. Även om detta meddelande inte uttryckligen anger ämnet, verkar det troligt att dess innehåll hänvisar till utkastet till slutrapport.(4) Detta meddelande ger intrycket att dess författare ansåg att resultaten av den rapporten var kontroversiella.

Beslutet

1 Inledande anmärkning

1.1 Förevarande klagomål avser ett avtal (referensnummer PEM/93/06) mellan Irish Sea Fisheries Board (en irländsk myndighet) och Europeiska kommissionens generaldirektorat (GD) XIV (Fiske) genom vilket kommissionen åtog sig att tillhandahålla en del av kostnaderna för forskning om "Den fysiska interaktionen mellan gråsälar och fiskeredskap". Klaganden, som arbetade för styrelsen vid den tidpunkten och som var ansvarig forskare för detta forskningskontrakt, hävdar att utkastet till slutrapport ändrades väsentligt på grund av inblandning av en annan irländsk myndighet, det dåvarande departementet för marina resurser och naturresurser, efter det att det hade godkänts av kommissionen.

1.2 Europeiska ombudsmannen kan inte behandla klagomål som riktar sig till andra institutioner eller organ än Europeiska gemenskapens institutioner eller organ. Han skulle därför inte kunna hantera några klagomål mot de irländska myndigheterna. Förevarande klagomål riktar sig emellertid mot kommissionen, och detta beslut behandlar därför endast anklagelserna mot Europeiska kommissionen.

2 Påståendet att kommissionen inte borde ha tillåtit de ändringar som nämnden gjort

2.1 Klaganden hävdar att kommissionen inte borde ha tillåtit de ändringar som nämnden gjort. Enligt honom ströks, negerades eller försvagades de viktigaste slutsatserna i det utkast till slutrapport som lades fram i mars 1997 i den slutrapport som nämnden lade fram i april 1998.

2.2 Kommissionen anser att det är uppdragstagarens ansvar att lägga fram slutrapporten i den form som den anser lämplig och att kommissionen inte vill ingripa i ett sådant förfarande. Även om det kan hävdas att kommissionen inte borde ha godtagit en ogrundad och omotiverad vetenskaplig slutsats, kan detta inte likställas med administrativa missförhållanden. Enligt kommissionen framgick det inte av en genomgång av avtalet att det förelåg ett sådant krav som det som klaganden hade gjort gällande.

2.3 Ombudsmannen noterar att kommissionen inte bestrider klagandens påstående att väsentliga ändringar gjordes i det utkast till slutrapport som kommissionen hade godtagit.

2.4 Ombudsmannen anser dock, såsom han redan angett i sitt beslut om klagomål 1574/2002/GG, att kommissionens ståndpunkt att det var uppdragstagarens ansvar och skyldighet att lämna slutrapporten i den form som den ansåg lämplig förefaller rimlig.

2.5 Under dessa omständigheter förefaller det inte föreligga något administrativt missförhållande från kommissionens sida när det gäller detta påstående.

3 Påstådd vårdslöshet från kommissionens sida genom att inte söka skäl eller förklaringar till nämndens ändringar

3.1 Klaganden hävdar att kommissionen var försumlig när den inte sökte skäl eller förklaringar till nämndens ändringar.

3.2 Kommissionen påpekar att den viktigaste parametern som leder till att en rapport godkänns eller förkastas, oavsett om den är preliminär eller slutlig, är huruvida kontraktsvillkoren följs. Så var fallet med det aktuella avtalet. Om kommissionen upptäcker brister i den vetenskapliga analysen av resultaten av det arbete som utförts under kontakten kommer lämpliga kommentarer att göras och ändringar kommer att begäras av uppdragstagaren. Detta var dock inte fallet för detta avtal, varken i förslaget till betänkande eller i slutrapporten. Om uppdragstagaren ville ändra slutsatserna från den vetenskapliga analysen i sin slutrapport borde och hade uppdragstagaren rätt att göra detta.

3.3 Ombudsmannen anser att det är god förvaltningssed att agera konsekvent.(5)

3.4 I det aktuella fallet granskade och godkände kommissionen utkastet till slutrapport i april 1997. Mot bakgrund av bestämmelserna i det aktuella avtalet innebar detta att nämnden inte behövde utföra något ytterligare arbete i samband med denna studie förutom att lämna in en slutlig kostnadsredovisning.

3.5 Ombudsmannen anser att två olika aspekter kan urskiljas när det gäller kommissionens skyldighet att agera konsekvent.

3.6 För det första, om kommissionen ansåg att uppdragstagaren fortfarande var tvungen att lämna in slutrapporten, skulle man ha förväntat sig att kommissionen hade skickat påminnelser till styrelsen och begärt att slutrapporten skulle lämnas in. De påminnelser som kommissionen skickade avsåg dock endast den slutliga kostnadsredovisningen, men inte rapporten. Detta är desto mer anmärkningsvärt eftersom den (förlängda) tidsfrist inom vilken slutrapporten skulle ha lämnats in (i slutet av februari 1997) för länge sedan hade löpt ut. Även om det skulle ha förekommit (oinspelade) telefonsamtal mellan kommissionen och uppdragstagaren, finner ombudsmannen det svårt att tro att kommissionen skulle ha underlåtit att skicka en skriftlig påminnelse utan helt enkelt väntat tills slutrapporten lades fram i april 1998, mer än ett år efter det att den hade godkänt utkastet till slutrapport.

3.7 För det andra betonar kommissionen att om den upptäcker brister i den vetenskapliga analysen av resultaten av det arbete som utförts inom ramen för ett kontrakt, kommer dessa brister att påpekas för uppdragstagaren. Detta innebär att kommissionen granskar en rapport för att fastställa om det finns några sådana brister och inte begränsar sig till att gummistämpla den rapport som lämnats in till den. Det framgår vidare av den bevisning som lämnats till ombudsmannen att kommissionen var medveten om a) att innehållet i utkastet till slutlig studie kunde vara kontroversiellt, b) att det irländska ministeriet ville utöva redaktionell kontroll över slutrapporten innan den offentliggjordes, c) att slutrapporten överlämnades mer än ett år efter det att kommissionen hade godkänt utkastet till slutrapport och d) att denna slutrapport innehöll väsentliga ändringar jämfört med utkastet till slutrapport. Mot bakgrund av dessa omständigheter hade man förväntat sig att kommissionen noggrant skulle ha granskat slutrapporten. Det finns emellertid inget som tyder på att kommissionen genomförde någon sådan undersökning efter det att den hade mottagit slutrapporten i april 1998.

3.8 Under dessa omständigheter anser ombudsmannen att kommissionen borde ha granskat den väsentligt ändrade slutrapport som överlämnades till den i april 1998, mer än ett år efter det att den hade godkänt utkastet till slutrapport. Genom att underlåta att göra detta har kommissionen underlåtit att uppfylla kravet på att agera konsekvent. Detta var ett fall av administrativt missförhållande och ombudsmannen gör en kritisk anmärkning nedan.

4 Klagandens påståenden

4.1 I sitt klagomål uttryckte den klagande förhoppningen att han skulle få en ursäkt för vad som hade hänt och försäkringar om att ansträngningar skulle göras för att se till att liknande inte skulle hända igen. I sin skrivelse av den 11 augusti 2003 avslutade klaganden med att säga att han ursprungligen hade begärt en ursäkt och försäkringar om att liknande inte skulle hända igen, men att han nu ville att det ursprungliga utkastet till slutrapport skulle offentliggöras med en officiell förklaring till varför detta gjordes. Åtminstone försökte han bli befriad för att ha vägrat att vara en part i vetenskaplig censur och att få sitt rykte återställt.

4.2 I sin skrivelse av den 17 augusti 2003 förklarade dock klaganden att han vid närmare eftertanke först ville invänta resultatet av ombudsmannens undersökning.

4.3 Under dessa omständigheter anser ombudsmannen att det inte finns något behov av att behandla de påståenden som ursprungligen lämnades in av klaganden.

5 Slutsats

På grundval av ombudsmannens undersökningar av detta klagomål är det nödvändigt att göra följande kritiska anmärkning:

Ombudsmannen anser att kommissionen borde ha granskat den väsentligt ändrade slutrapport som överlämnades till den i april 1998, mer än ett år efter det att den hade godtagit utkastet till slutrapport. Genom att underlåta att göra detta har kommissionen underlåtit att uppfylla kravet på att agera konsekvent. Detta var ett fall av administrativt missförhållande.

Med tanke på att dessa aspekter av målet rör förfaranden som rör specifika händelser i det förflutna är det inte lämpligt att eftersträva en uppgörelse i godo i frågan. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Kommissionens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos DIAMANDOUROS

---

(1) EGT C 205, 1994, s. 553.

(2) Hänvisningen här avser texten i klagomål 1574/2002/GG.

(3) En kopia av denna skrivelse, som klaganden hade erhållit från kommissionen till följd av en begäran om tillgång till handlingar, överlämnades till ombudsmannen.

(4) I anmärkningen hänvisas till ”EU-logotypen på omslaget”. Det utkast till slutrapport som lades fram den 4 mars 1997 visar verkligen EU-logotypen på omslaget.

(5) Se artikel 10.1 i den europeiska kodexen för god förvaltningssed, som finns tillgänglig på ombudsmannens webbplats (http://www.ombudsman.europa.eu).