Bästa fru A.,

Den 8 februari 2001 ingav ni på Europeiska forumet för barns välfärds vägnar ett klagomål till Europeiska ombudsmannen om Europeiska kommissionens hantering av bidragsavtal nr JAI.1999/DAP/004/WC.

Den 15 februari 2001 översände jag klagomålet till kommissionen för yttrande.

Den 13 mars 2001 skickade ni mig en kopia av en skrivelse som ni hade skickat till kommissionen den 12 mars 2001.

Kommissionen avgav sitt yttrande om ditt klagomål den 20 april 2001.

Den 9 maj 2001 inkom Ni med kopior av en skrivelse från kommissionen av den 21 mars 2001 och Ert svar av den 19 april 2001.

Jag översände kommissionens yttrande till Er den 14 maj 2001 med en uppmaning att inkomma med synpunkter, om Ni så önskade. Den 26 juni 2001 översände ni era synpunkter på kommissionens yttrande till mig.

Den 18 juli 2001 skrev jag till kommissionen för att begära ytterligare upplysningar. Kommissionen skickade sitt svar den 26 september 2001 och jag vidarebefordrade det till er den 1 oktober 2001 med en uppmaning att inkomma med synpunkter, om ni så önskade.

Den 29 november 2001 översände ni era synpunkter på kommissionens svar.

Jag skriver nu för att informera er om resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

Klaganden är ett icke vinstdrivande Brysselbaserat nätverk av icke-statliga organisationer som arbetar för välbefinnandet hos behövande barn och ungdomar i hela Europa. År 1999 ansökte den hos kommissionen om finansiering av ett projekt som kallades "Inventering av kvalificerade resurser i EU för att, efter lämplig utbildning, tillgodose behoven hos barn och kvinnor som utsätts för våld i Kosovo". Denna finansiering skulle täckas av kommissionens Daphne-projekt som stöder åtgärder för att bekämpa våld mot barn, ungdomar och kvinnor.

Den ursprungliga ansökan ingavs den 11 juni 1999. De tre sakkunniga utvärderarna (bland vilka en fru Kane) som kommissionen anförtrodde prövningen av ansökan framförde olika invändningar. Efter diskussioner med kommissionens avdelningar lämnades en reviderad ansökan in den 6 september 1999. Den 28 september 1999 underrättades klaganden av kommissionen om att dess förslag hade godkänts för finansiering, under förutsättning att en reviderad budget lämnades in och att den granskades och godtogs av kommissionens avdelning för finansiell kontroll. Den 4 oktober 1999 lämnade klaganden in en reviderad budget.

Den 15 november 1999 underrättade kommissionen klaganden om sitt beslut att bevilja ett ekonomiskt bidrag på högst 32 000 € för organisationen av ovannämnda projekt. Det relevanta bidragsavtalet (referensnummer JAI.1999/DAP/004/WC) undertecknades av kommissionen och klaganden den 15 november 1999. Enligt avtalet skulle projektet inledas den 15 november 1999 och avslutas senast den 15 november 2000.

I artikel 8 i avtalet föreskrevs att de allmänna villkoren för Europeiska gemenskapernas bidragsavtal (nedan kallade de allmänna villkoren) i bilaga II till avtalet utgjorde en integrerad del av avtalet.

Artikel 3 i de allmänna villkoren för uppsägning av avtalet innehåller följande bestämmelser:

Kommissionen får säga upp avtalet om bidragsmottagaren, utan giltigt eller tekniskt skäl, underlåter att uppfylla någon av skyldigheterna enligt avtalet och, efter att genom rekommenderat brev ha underrättats om detta, fortfarande underlåter att göra detta en månad efter mottagandet av det brevet.

I så fall ska kommissionen endast betala de kostnader som faktiskt bärs av stödmottagaren vid tidpunkten för uppsägningen, och inga kostnader i samband med avtal som redan ingåtts men för fullgörande efter dagen för uppsägningen.”

Enligt artikel 9 i de allmänna villkoren är Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt behörig att handlägga klagomål mot kommissionens beslut om tillämpning eller tolkning av avtalet.

Den 16 mars 2000 informerade Simpson, den tjänsteman vid kommissionen som driver Daphne-programmet, klaganden (och andra organisationer) om att han skulle gå i pension från kommissionen den 1 april 2000 och presenterade sin efterträdare Trousson. I ett e-postmeddelande av den 28 mars 2000 lyckönskade Simpson den klagande "till projektets fortskridande hittills".

Den 10 maj 2000 besökte Kane, en teknisk expert från Daphne-programmet, klagandens kontor för att granska det arbete som hittills utförts. Experten utarbetade därefter en rapport i vilken hon rekommenderade kommissionen att överväga att avsluta projektet. En förhandskopia av utkastet till rapport skickades till klaganden, som lämnade detaljerade synpunkter på det i en skrivelse till kommissionen av den 5 juni 2000. I denna skrivelse uttryckte klaganden vidare åsikten att det fanns ett brådskande behov av att lösa frågan och att en möjlighet till ett möte därför skulle uppskattas. Klaganden föreslog flera datum för ett sådant möte. En påminnelse skickades till kommissionen via e-post den 22 juni 2000.

I en skrivelse av den 14 juli 2000 skrev Trousson (chef för enhet A/1 vid kommissionens generaldirektorat för rättsliga och inrikes frågor) till klaganden för att informera denne om att han ansåg att projektet inte kunde fortsätta som det hade genomförts. Han anförde tre skäl till denna ståndpunkt: 1) projektets största stödmottagare inte var de som nämndes i det ursprungliga projektet, dvs. barn och kvinnor, utan fältorgan som själva hade medel för att utföra detta arbete, 2) Det fanns inte tillräckliga bevis för att den föreslagna databasen upprättades i enlighet med gängse praxis och 3) projektet föll utanför Daphne-initiativets riktlinjer, enligt vilka projekt inte skulle ha verksamhet eller utgifter utanför gemenskapen. Med tanke på den klagandes engagemang och anseende, och som ett tecken på god tro, godtog Trousson emellertid att den klagande skulle ges möjlighet att definiera ett korrekt utformat och genomfört databasprojekt. Flera villkor nämndes, bland annat att en omdefinierad arbetsplan och budget skulle läggas fram och godkännas av kommissionen senast i slutet av juli 2000.

Enligt klaganden var Troussons kritik obefogad.

Den 24 juli 2000 lämnade klaganden emellertid in en ny arbetsplan och budget. I sitt svar av den 18 augusti 2000 informerade Trousson den klagande om att vissa punkter i den nya arbetsplanen fortfarande behövde förbättras "innan vi slutfört ett officiellt tilläggsavtal till ert kontrakt med den nya arbetsplanen och budgeten". Den 4 oktober 2000 lämnade den klagande in en reviderad version av arbetsplanen och budgeten.

Den 16 november 2000 begärde klagomålet att kommissionen (via fax och e-post) skulle besvara kommissionens förslag av den 4 oktober 2000. Ytterligare en påminnelse skickades den 29 november 2000.

I en skrivelse av den 30 november 2000 som skickades med rekommenderat brev informerade kommissionen klaganden om att den inte kunde låta företaget återuppta sitt arbete och att projektet därför borde stoppas nu. Kommissionen uppmanade också klaganden att lämna in sina slutliga räkenskaper med de kostnader som hittills uppkommit. Det insisterade dock på att endast de direkta kostnaderna för den verksamhet som bedrivits fram till kommissionens "första begäran om ändringar (augusti 2000)" kunde beaktas.

Klaganden vände sig därefter till generaldirektören för GD Rättsliga och inrikes frågor. Kommissionen bekräftade emellertid sin ståndpunkt i en skrivelse av den 5 februari 2001.

Det framgår av klagomålet att klaganden anser att dess problem huvudsakligen beror på att kommissionen bytt personal för att hantera avtalet.

I huvudsak framförde klaganden följande påstående:

Kommissionens beslut att säga upp avtalet utgjorde ett administrativt missförhållande, eftersom villkoren i artikel 3 i de allmänna villkoren för Europeiska gemenskapernas bidragsavtal inte var uppfyllda.

Klaganden begärde ombudsmannens hjälp med att medla med kommissionen i syfte att a) få den utestående betalningen för projektkostnaderna och b) få ersättning för både den tid som lagts ned och de allvarliga ekonomiska svårigheter som en liten icke-statlig organisation som den själv ålagts.

Frågeställningen

Klagomålet skickades till kommissionen för yttrande.

Kommissionens yttrande

I sitt yttrande framförde kommissionen följande synpunkter:

Den klagandes projekt ingick i 53 projekt som hade godkänts 1999. Vart och ett av dessa projekt hade varit föremål för en halvtidsutvärdering som hade det dubbla syftet att upptäcka eventuella problem i projektgenomförandet och att ge stödmottagarna råd om möjliga lösningar på deras svårigheter. Övervakningsrapporten om klagandens projekt hade varit den mest oroande av alla.

Under veckorna efter halvtidsutvärderingen hade kommissionen gjort särskilda ansträngningar för att ge klaganden möjlighet att omorientera sitt projekt på ett sätt som kunde ha gjort det möjligt att fortsätta med det. Efter två försök till anpassning hade klaganden fortfarande inte kunnat omorientera sitt projekt på ett effektivt sätt.

Ändringen av Daphne-programmets samordnare hade inte påverkat handläggningen av ärendet.

Kommissionen hade följt artikel 3.2 i de allmänna villkoren. Allvarliga skäl (tekniska, administrativa och administrativa) stödde kvalificeringen av klagandens projekt som ”underlåtenhet att uppfylla en av skyldigheterna enligt avtalet”, nämligen att korrekt utföra de uppgifter som anges i arbetsprogrammet inom den givna tidsramen för nämnda kontrakt. Efter sex månaders förhandlingar och rådgivning var därför villkoren för tillämpning av artikel 3.2 i de allmänna villkoren klart uppfyllda.

Klagandens synpunkter

I sina synpunkter framförde klaganden följande synpunkter på kommissionens yttrande:

När halvtidsutvärderingen genomfördes hade projektet uppfyllt de mål som fastställts i avtalet. Kommissionens hänvisningar till sina ansträngningar att "omorientera" projektet belyste kommissionens avsikt att ändra det ursprungliga projektet, som visserligen inte var ett typiskt Daphne-projekt men som ändå hade godkänts och undertecknats. Den klagande hade dock gjort enorma ansträngningar för att omdefiniera projektet för att tillmötesgå kommissionens krav.

Det var oklart om avslutandet av hela projektet var en proportionerlig åtgärd. Kommissionen hade i vilket fall som helst inte genom rekommenderat brev uppmanat klaganden att fullgöra sina skyldigheter.

Utvärderingsmötet hade inte varit objektivt och utvärderaren hade varit kritisk redan från början av mötet.

Den övervakningsrapport som kommissionen hänvisade till hade inte skickats till klaganden.

Med tanke på att projektet i praktiken hade varit förlamat i sju månader efter den tekniska expertens besök hade de faktiska kostnaderna efter augusti 2000 täckt minimala personal- och administrationskostnader för att upprätthålla projektet.

Ytterligare förfrågningar
Begäran om ytterligare information

Efter att ha mottagit klagandens synpunkter ansåg ombudsmannen att han behövde ytterligare information för att kunna behandla klagomålet. Han bad därför kommissionen att ange på vilket sätt den hade uppfyllt kravet på underrättelse genom rekommenderat brev enligt artikel 3.2 i de allmänna villkoren och att lämna in en kopia av det relevanta brevet.

Kommissionens svar

I sitt svar framförde kommissionen följande synpunkter:

Syftet med artikel 3.2 i de allmänna avtalsvillkoren var att säkerställa att avsändaren, genom mekanismen för rekommenderade brev, med säkerhet kände till att den avsedda mottagaren hade mottagit brevet och således hade läst innehållet och varnat mottagaren för att denne underlåtit att fullgöra avtalet samt gett denne en månad på sig att fullgöra sina skyldigheter. Även om ingen skrivelse före den 30 november 2000 hade skickats med rekommenderat brev, hade syftet med artikel 3.2 ändå redan uppnåtts. Den omfattande skriftväxlingen och e-postmeddelandena från maj till november 2000 visade tydligt att klaganden hade mottagit flera skrivelser och handlingar som informerade och varnade klaganden om behovet av att fullgöra sina skyldigheter. Även om kommissionen beklagade sin underlåtenhet att skicka ett varningsbrev med rekommenderat brev, hävdade den att denna underlåtenhet inte hade orsakat klaganden någon verklig skada under de särskilda omständigheterna i ärendet.

Kommissionen hade aldrig försökt ändra projektet på något sätt, utan endast att säkerställa att villkoren i det avtal som parterna hade kommit överens om uppfylldes på ett korrekt sätt. Detta framgår tydligt av övervakningsrapporten. Klagandens påstående att den fullständiga övervakningsrapporten och dess synpunkter inte hade varit tillgängliga för klaganden var helt felaktigt. Den fullständiga handlingen hade skickats till klaganden, vilket intygades genom den sakkunniges telefaxmeddelande av den 19 maj 2000 och genom klagandens långa svar på detta.

Påståendet om partiskhet från utvärderarens sida var helt grundlöst.

Klagandens synpunkter

I sina synpunkter framförde klaganden bland annat följande synpunkter:

Av kommissionens skrivelser av den 14 juli 2000 och den 18 augusti 2000 hade klaganden förstått att kommissionens farhågor var allvarliga men inte insett att ett hot om uppsägning var nära förestående. Att avsluta ett projekt var en mycket allvarlig fråga och klaganden skulle ha förväntat sig klarhet i detta avseende. Kommissionen hade emellertid i sin skrivelse av den 18 augusti 2000 tackat klaganden för dennes ansträngningar att omdefiniera projektet. Detta hade indikerat för klaganden att den rörde sig i rätt riktning. Klaganden beklagade mycket kommissionens ovilja att gå med på ett möte.

Klaganden instämde inte i kommissionens påstående att den hade underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt avtalet. Det hade lagt fram giltiga ändringsförslag vid två tillfällen och gjort enorma ansträngningar för att lösa situationen.

Underlåtenheten att säga upp avtalet genom ett korrekt förfarande har, i motsats till vad kommissionen har påstått, orsakat verklig och betydande skada. Denna skada berörde de andra medfinansiärerna till detta projekt. Om situationen hade klargjorts i ett tidigare skede kunde klaganden ha informerat dem tidigare och begränsat den ekonomiska skada som uppstått till följd av detta.

Klaganden hade inte sett den övervakningsrapport som bifogats kommissionens yttrande innan den mottogs via ombudsmannen. Det dokument som den hade fått från utvärderaren var väsentligt annorlunda.

Den klagandes kritik att utvärderingsmötet inte var objektivt hade inte varit avsedd som en personlig kritik mot utvärderaren. Det var dock inte opartiskt att skicka en utvärderare för att utarbeta en rapport som redan hade invänt mot projektet i ansökningsskedet.

Den 27 september 2001 hade klaganden till sin förvåning mottagit en debetnota från kommissionen med en begäran om betalning av 4 001,87 € för "återkrav av en del av förskottet". Kommissionen lämnade den 9 november 2001 en uttömmande förklaring efter en begäran om detta från klaganden. Medan klaganden hade förväntat sig en betalning på omkring 9 000 € från kommissionen, förstod den nu att kommissionens ståndpunkt var en annan. Eftersom projektets medfinansiärer hade betalat hela sitt bidrag, och i förväg, hade kommissionen dragit av detta från de totala projektkostnader som den hade godkänt. Detta tillvägagångssätt tog dock inte hänsyn till att projektet avslutades i förtid. Den medfinansiering som skulle beaktas måste därför minskas proportionellt i förhållande till den förkortade projektperioden (8 av 12 månader). Till följd av detta var det belopp som klaganden fortfarande var skyldig kommissionen endast 390 euro.

Klaganden förstod nu och godtog att han var skyldig kommissionen en del pengar, men ansåg att detta inte borde överstiga beloppet 390 euro. Med tanke på de olägenheter och skador som det vållats hoppades klaganden att ombudsmannen skulle finna det lämpligt att avstå från denna slutbetalning.

Beslutet

1 Felaktig uppsägning av avtalet

1.1 I november 1999 ingick kommissionen ett avtal (referensnummer JAI.1999/DAP/004/WC) med klaganden inom ramen för Daphne-programmet, i vilket den hade gått med på att bevilja klaganden ett ekonomiskt bidrag på högst € 32 000 för att organisera ett projekt kallat "Inventering av kvalificerade resurser i EU för att efter lämplig utbildning tillgodose behoven hos barn och kvinnor som utsätts för våld i Kosovo". Klaganden hävdar att kommissionens senare beslut att säga upp avtalet genom en skrivelse av den 30 november 2000 utgjorde ett administrativt missförhållande, eftersom villkoren i artikel 3 i de allmänna villkoren för Europeiska gemenskapernas bidragsavtal (nedan kallade de allmänna villkoren) inte var uppfyllda. I artikel 3.2 i dessa allmänna villkor föreskrivs att kommissionen "får säga upp avtalet om mottagaren, utan giltigt eller tekniskt skäl, underlåter att uppfylla någon av skyldigheterna enligt avtalet och, efter att i rekommenderat brev ha underrättats om att denne fullgör dessa skyldigheter, fortfarande underlåter att göra detta en månad efter mottagandet av brevet."

1.2 Kommissionen anser att det var motiverat att säga upp avtalet. Enligt kommissionen syftade artikel 3.2 i de allmänna avtalsvillkoren till att säkerställa att avsändaren, genom mekanismen för rekommenderade brev, med säkerhet kände till att den avsedda mottagaren hade mottagit brevet och således hade läst innehållet och varnat mottagaren för att denne inte hade uppfyllt avtalet och gett denne en månad på sig att uppfylla sina skyldigheter. Även om ingen skrivelse före den 30 november 2000 hade skickats med rekommenderat brev, hade syftet med artikel 3.2 enligt kommissionen ändå redan uppnåtts. Enligt kommissionen visade den omfattande skriftväxlingen och e-postmeddelandena från maj till november 2000 tydligt att klaganden hade mottagit flera skrivelser och handlingar som informerade och varnade klaganden om behovet av att fullgöra sina skyldigheter. Även om kommissionen beklagar att den inte skickade ett varningsbrev med rekommenderat brev, anser den att denna underlåtenhet inte orsakade klaganden någon verklig skada under de särskilda omständigheterna i ärendet.

1.3 I sina synpunkter på kommissionens yttrande vidhåller klaganden sitt klagomål. Sökanden har gjort gällande att den inte kunde utläsa av kommissionens skrivelser av den 14 juli 2000 och den 18 augusti 2000 att ett hot om uppsägning var nära förestående. Klaganden hävdar vidare att den inte såg övervakningsrapporten som bifogades kommissionens yttrande innan den mottogs via ombudsmannen. Sökanden har tillagt att kommissionen under tiden har begärt att sökanden skall återbetala ett belopp på 4 001,87 euro. Den klagande påpekar att den nu godtar att den är skyldig kommissionen en del pengar, men att den anser att detta belopp inte bör överstiga 390 euro. Klaganden anser att man bör avstå från detta belopp, med tanke på de olägenheter och skador som det åsamkats.

1.4 Detta påstående gäller de skyldigheter som följer av ett avtal som ingåtts mellan kommissionen och klaganden.

1.5 Enligt artikel 195 i EG-fördraget har Europeiska ombudsmannen befogenhet att ta emot klagomål "om administrativa missförhållanden i gemenskapsinstitutionernas eller gemenskapsorganens verksamhet". Ombudsmannen anser att administrativa missförhållanden uppstår när ett offentligt organ underlåter att agera i enlighet med en regel eller princip som är bindande för det (1). Administrativa missförhållanden kan således även konstateras när det gäller fullgörandet av skyldigheter som följer av avtal som ingåtts av gemenskapernas institutioner eller organ.

1.6 Ombudsmannen anser dock att omfattningen av den granskning som han kan utföra i sådana fall med nödvändighet är begränsad. Ombudsmannen anser i synnerhet att han inte bör försöka avgöra om någon av parterna har brutit mot avtalet, om frågan är omtvistad. Denna fråga skulle kunna behandlas effektivt endast av en behörig domstol, som skulle ha möjlighet att höra parternas argument om relevant nationell rätt och att bedöma motstridiga bevis om eventuella omtvistade sakfrågor.

1.7 Ombudsmannen anser därför att det i mål som rör avtalstvister är motiverat att begränsa sin undersökning till att undersöka om gemenskapsinstitutionen eller gemenskapsorganet på ett sammanhängande och rimligt sätt har redogjort för den rättsliga grunden för sina åtgärder och varför den anser att dess syn på avtalssituationen är berättigad. Om så är fallet kommer ombudsmannen att dra slutsatsen att hans undersökning inte har avslöjat något administrativt missförhållande. Denna slutsats påverkar inte parternas rätt att få sin avtalstvist prövad och avgjord av behörig domstol.

1.8 Det är god förvaltningssed att administrationen följer villkoren i de avtal som den har ingått. Ombudsmannen noterar att det i artikel 3.2 i de allmänna villkoren föreskrivs att kommissionen, innan den sade upp avtalet, var tvungen att underrätta klaganden genom rekommenderat brev för att fullgöra sina skyldigheter, och att uppsägning endast var möjlig om klaganden fortfarande skulle ha underlåtit att göra detta en månad efter mottagandet av det brevet. Det är riktigt att trots ordalydelsen i denna klausul kan en formell underrättelse vara onödig under särskilda omständigheter (2). Ombudsmannen anser dock att kommissionen inte på ett tillfredsställande sätt har förklarat varför det borde ha varit motiverat att säga upp avtalet utan att uppfylla kraven i artikel 3.2 i de allmänna villkoren i detta fall (3). Såsom klaganden med rätta har påpekat angavs det inte alls i kommissionens skrivelse av den 18 augusti 2000 att kommissionen hade för avsikt att säga upp avtalet. Tvärtom ger denna skrivelse intrycket att kommissionen, med förbehåll för att vissa punkter "förbättras", skulle gå vidare med att färdigställa en officiell kompletterande handling till [klagandens] kontrakt med den nya arbetsplanen och budgeten". I motsats till vad kommissionen hävdar hade klaganden således inte tydligt informerats om att avtalet skulle sägas upp om klaganden inte uppfyllde sina avtalsenliga skyldigheter inom en månad efter att ha fått en sådan varning. Ombudsmannen noterar vidare att kommissionen inte har fastställt att utvärderarens övervakningsrapport hade skickats till klaganden (4).

1.9 Mot bakgrund av dessa omständigheter anser ombudsmannen att kommissionens underlåtenhet att följa artikel 3.2 i de allmänna villkoren utgör ett administrativt missförhållande. En kritisk anmärkning kommer därför att göras i detta avseende.

2 Finansiella fordringar

2.1 I sitt klagomål bad klaganden ombudsmannen om hjälp med att försöka få det belopp som den fortfarande ansåg sig vara skyldig kommissionen, tillsammans med ersättning för både den tid som lagts ned och de ekonomiska svårigheter som kommissionen ålagt den. Det framgår av den ståndpunkt som kommissionen intog i sitt yttrande och av svaret på begäran om ytterligare upplysningar att kommissionen anser att inga pengar ska betalas till klaganden.

2.2 I sina synpunkter på kommissionens svar på ombudsmannens begäran om ytterligare information medger klaganden att han är skyldig kommissionen en del pengar. Företaget hävdar dock att det förfallna beloppet endast är 390 € i stället för 4 001.87 € som kommissionen nu begärde att det skulle betala tillbaka, och att det förfallna beloppet under alla omständigheter borde avstås.

2.3 Ombudsmannen erinrar om att omfattningen av hans undersökning när det gäller påståenden om administrativa missförhållanden som grundar sig på avtalstvister är begränsad (5). Han noterar vidare att beslutet om huruvida en ekonomisk fordran ska avskrivas fattas av kommissionen (och inte av ombudsmannen) och att kommissionen ännu inte har haft möjlighet att ta ställning till denna begäran. Ombudsmannen anser därför att det inte finns något behov av att fortsätta sin undersökning av denna aspekt av klagomålet. Han litar dock på att kommissionen kommer att ta hänsyn till detta beslut när den behandlar klagandens begäran om att avstå från eventuella utestående belopp.

3 Slutsats

På grundval av Europeiska ombudsmannens undersökningar av detta klagomål är det nödvändigt att göra följande kritiska anmärkning:

Det är god förvaltningssed att administrationen följer villkoren i de avtal som den har ingått. I artikel 3.2 i de allmänna villkor som är tillämpliga på avtalet med klaganden föreskrivs att kommissionen, innan den sade upp avtalet, var tvungen att underrätta klaganden genom rekommenderat brev för att fullgöra sina skyldigheter, och att uppsägning endast var möjlig om klaganden fortfarande skulle ha underlåtit att göra detta en månad efter mottagandet av det brevet. Kommissionen har inte på ett tillfredsställande sätt förklarat varför det borde ha varit motiverat att säga upp avtalet utan att uppfylla kraven i artikel 3.2 i de allmänna villkoren i detta fall. Detta utgör ett administrativt missförhållande.

Med tanke på att dessa aspekter av målet rör förfaranden som rör specifika händelser i det förflutna är det inte lämpligt att eftersträva en uppgörelse i godo i frågan. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Europeiska kommissionens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

 

Jacob SÖDERMAN

---

(1) Se årsrapporten för 1997, s. 22 sek.

(2) I sin dom av den 11 oktober 2001 i mål C-77/99 (kommissionen/Oder-Plan Architektur GmbH m.fl.) fastslog domstolen, med avseende på en klausul som var praktiskt taget identisk med artikel 3.2 i de allmänna villkoren, att ett särskilt tillkännagivande hade varit onödigt med hänsyn till omständigheterna i fallet (ovannämnd punkt 58).

(3) I det fall som revisionsrätten beslutat om hade uppdragstagaren "på ett klart och otvetydigt sätt informerat kommissionen om att projektet hade avslutats". Dessutom förstördes ”förtroendeförhållandet mellan avtalsparterna, vilket är en förutsättning för att avtalet ska kunna fullgöras på vederbörligt sätt” (anfört.).

(4) De handlingar som lämnats till ombudsmannen visar bara att förslaget till rapport skickades till klaganden. Det finns inget som visar att slutrapporten (som var betydligt längre och behandlar klagandens invändningar mot slutsatserna i utkastet till rapport) vederbörligen vidarebefordrades till klaganden.

(5) Se punkt 1.6 sek. ovan.