Kära herr U., den
27 april 2000 ingav ni, för en tysk industri- och handelskammers räkning, ett klagomål till Europeiska ombudsmannen mot Europeiska kommissionen om hur kommissionen hanterade en ansökan om ECIP-bidrag.
Den 19 maj 2000 översände jag klagomålet till kommissionen för yttrande.
I en skrivelse av den 13 juni 2000 lämnade Ni ytterligare upplysningar om klagomålet.
Kommissionen avgav sitt yttrande om ditt klagomål den 12 oktober 2000. Jag översände kommissionens yttrande till Er den 20 oktober 2000 med en uppmaning att inkomma med synpunkter, om Ni så önskade. Den 27 november 2000 översände ni era synpunkter på kommissionens yttrande till mig.
Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

Industrie- und Handelskammer (industri- och handelskammaren) lämnade in en ansökan om ECIP-bidrag (EC Investment Partners) på € 48 420 för en presentation i Kina i november 1998. Denna ansökan lämnades in till kommissionen via den bemyndigade partnern Investitionsbank Schleswig-Holstein den 8 juli 1998.
Den 8 oktober 1998 informerade kommissionen Investitionsbank om att ECIP:s styrkommitté hade behandlat ansökan och att kommissionens avdelningar var positiva till den.
Det sista stycket i kommissionens skrivelse hade följande lydelse:

"Denna information påverkar inte kommissionens formella godkännande av förslaget och utgör därför inte något åtagande från kommissionens sida. Kommissionens formella beslut kommer att meddelas er i god tid tillsammans med ett avtalsdokument för er underskrift, om så är lämpligt.”

Kommissionen undertecknade aldrig det avtal i vilket den skulle ha lovat att bevilja bidraget.
Klaganden gör följande påståenden:
(1) Kommissionen har inte undertecknat kontraktet
i fråga (2) Kommissionen har inte frigjort bidraget.

Frågeställningen

Kommissionens yttrande
I sitt yttrande framförde kommissionen följande synpunkter:
I sista stycket i skrivelsen av den 8 oktober 1998 angavs att denna skrivelse inte utgjorde något åtagande från kommissionens sida.
Under hela 1999 undertecknade kommissionen i allmänhet inga avtal om ECIP-finansiering som begärts efter den 31 december 1998. Rådets förordning (EG) nr 213/96 av den 29 januari 1996, som utgjorde den rättsliga grunden för kommissionens förvaltning av finansieringsinstrumentet ECIP, upphörde att gälla den 31 december 1999. Kommissionen beslutade att inte föreslå rådet och Europaparlamentet att förlänga giltighetstiden för denna förordning. Det var nödvändigt att fatta detta beslut som en del av den övergripande rationaliseringen av kommissionens politik och reformen och förenklingen av kommissionens avdelningars ekonomiska förvaltningsuppgifter.
Inga ECIP-åtgärder kunde således bedömas, godkännas eller avtalas efter den 31 december 1999. Detta gällde bland annat klagandens begäran. Kommissionen hade dock föreslagit en åtgärd som skulle göra det möjligt att följa upp ECIP-åtgärder som redan före den 31 december 1999 var föremål för undertecknade särskilda finansieringskontrakt.
Alla berörda parter underrättades skriftligen om detta den 14 april 2000.
Klagandens synpunkter
I sina synpunkter påpekade klaganden att kommissionens ståndpunkt ur rättslig synvinkel verkligen var godtagbar. Klaganden betonade dock att kommissionens förfaringssätt gav upphov till en allmän oro. Efter ett stort antal förseningar till följd av kommissionens interna förfaranden hade sökandena informerats om att det aktuella programmet hade avslutats och att ansökningarna därför inte längre kunde behandlas. Klaganden hävdade att detta inte gav sökandena en känsla av att kommissionen tog vederbörlig hänsyn till deras legitima intressen och det arbete som de hade investerat.

Beslutet

1.1 Den
klagande, en tysk industri- och handelskammare, lämnade i november 1998 in en ansökan till kommissionen om ECIP-bidrag (EC Investment Partners) från € 48 420 för en presentation i Kina. Den 8 oktober 1998 informerade kommissionen klaganden om att ECIP:s styrkommitté hade behandlat ansökan och att kommissionens avdelningar var positiva till den. Kontraktet undertecknades dock inte av kommissionen. Klaganden hävdar att kommissionen borde ha undertecknat detta avtal.
1.2 Kommissionen påpekar att det i sista stycket i skrivelsen av den 8 oktober 1998 angavs att denna skrivelse inte utgjorde något åtagande från kommissionens sida.
1.3 Kommissionen har också lämnat följande förklaringar: Under hela 1999 undertecknade kommissionen i allmänhet inga avtal om ECIP-finansiering som begärts efter den 31 december 1998. Rådets förordning (EG) nr 213/96 av den 29 januari 1996, som utgjorde den rättsliga grunden för kommissionens förvaltning av finansieringsinstrumentet ECIP, upphörde att gälla den 31 december 1999. Kommissionen beslutade att inte föreslå rådet och Europaparlamentet att förlänga giltighetstiden för denna förordning. Det var nödvändigt att fatta detta beslut som en del av den övergripande rationaliseringen av kommissionens politik och reformen och förenklingen av kommissionens avdelningars ekonomiska förvaltningsuppgifter.
1.4 Ombudsmannen anser att det följer av sista stycket i skrivelsen av den 8 oktober 1998 att det inte fanns någon rättslig skyldighet för kommissionen att underteckna avtalet i fråga. Han anser dock att det är lämpligt att göra ytterligare en anmärkning i detta sammanhang.
1.5 Mot bakgrund av ovanstående förefaller kommissionen inte ha gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande när det gäller det första påståendet.
2 Underlåtenhet att frigöra bidraget
2.1 Klaganden hävdar att kommissionen borde ha frigjort bidraget.
2.2 Kommissionen förnekar underförstått att den var skyldig att lämna ut bidraget till klaganden.
2.3 Ombudsmannen anser att eftersom kommissionen inte var skyldig att underteckna avtalet kunde den inte heller vara skyldig att frigöra bidraget.
2.4 Mot bakgrund av ovanstående förefaller kommissionen inte ha gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande när det gäller det andra påståendet.
3 Slutsats På
grundval av Europeiska ombudsmannens undersökningar av detta klagomål förefaller kommissionen inte ha gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande.
Europeiska kommissionens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.

YTTERLIGARE ÅTERSTÄLLNINGAR

Ombudsmannen noterar att ansökan om bidrag i detta fall gjordes i juli 1998. Det var dock först i april 2000 som klaganden informerades om att dess ansökan inte längre kunde beaktas, eftersom den relevanta förordningen hade upphört att gälla i slutet av 1999. Ombudsmannen anser att det skulle vara lämpligt om kommissionen i framtida ärenden, som en fråga om god förvaltning, kunde hålla de sökande informerade om orsakerna till eventuella förseningar och underrätta dem så snart som möjligt om den kommer fram till att deras ansökningar inte längre kan behandlas.
Med vänliga hälsningar,
Jacob Söderman