# Europeiska ombudsmannens beslut om klagomål 1473/99/GG mot Europeiska centralbanken
- Författare: Europeiska ombudsmannen
- Datum: 2000-12-14T00:00+01:00[Europe/Paris]
- [URL](https://www.ombudsman.europa.eu/sv/decision/sv/1323)
---
Strasbourg den 14 december 2000
Kära P.,
Den 29 november 1999 lämnade ni, på P:s vägnar, in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen mot Europeiska centralbanken (ECB) angående ECB:s hantering av P:s ansökan om tjänsten "Principal System Support" vid ECB.
Den 2 december 1999 vidarebefordrade jag klagomålet till ECB för yttrande.
ECB lämnade sitt yttrande om ditt klagomål den 28 mars 2000 och jag vidarebefordrade det till dig den 4 april 2000 med en uppmaning att inkomma med synpunkter, om du så önskade. Den 10 maj 2000 mottog jag Era synpunkter på kommissionens yttrande.
Den 8 juni 2000 skrev jag till ECB för att begära ytterligare upplysningar om klagomålet. ECB skickade sitt svar (på engelska) den 18 juli 2000. Eftersom ECB hade begärt att en av bilagorna till dess svar skulle behandlas konfidentiellt, skrev jag till ECB den 25 juli 2000 för att begära en icke-konfidentiell version av detta dokument. Ni informerades om detta per telefon den 26 juli 2000. Den 1 augusti 2000 skickade jag en kopia av den tyska översättningen av ECB:s svar på min begäran om upplysningar som jag hade mottagit den 28 juli 2000 och som inte innehöll denna handling.
Den 11 augusti 2000 översände ECB en icke-konfidentiell version av den aktuella handlingen till mig. Den 29 augusti 2000 skickade jag en kopia av ECB:s svar på min begäran om upplysningar och dess bilagor till er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, om ni så önskade.
Den 7 september 2000 översände ni era synpunkter på ECB:s svar på min begäran om upplysningar.
Jag skriver nu till er för att informera er om resultaten av de undersökningar som har gjorts.
Klagomålet
----------
<br />
Klaganden började arbeta för Europeiska monetära institutet (EMI) 1995 som UNIX-specialist. 1998 övertogs han av Europeiska centralbanken (ECB). Hans tjänst vid ECB beskrevs som en UNIX-systemsamordnare inom generaldirektoratet för informationstjänster (GD-IS). Våren 1998 visade det sig att flera lediga tjänster skulle behöva tillsättas i samband med överföringen till ECB. Den 10 juni 1998 lämnade den klagande in en ansökan om tjänsten "Principal System Support". Denna tjänst tilldelades därefter av ECB till en annan person som också arbetade vid GD-IS. ECB hade inte offentliggjort något meddelande om ledig tjänst.
Eftersom klaganden inte hade fått något formellt svar på sin ansökan skickade han en påminnelse den 20 januari 1999. Det förefaller som om klaganden sedan informellt underrättades om att hans ansökan hade avslagits. Eftersom klaganden insisterade på att han skulle få reda på skälen till att hans ansökan hade avslagits hölls ett möte med generaldirektören för GD IS den 2 mars 1999. Resultatet av detta möte var inte tillfredsställande för klaganden. Klaganden överklagade därför den 21 april 1999 till ECB:s ordförande. Han hävdade att ledande befattningar vid ECB hade tillsatts på grundval av nationalitet och privat vänskap snarare än av yrkesmässiga skäl. Klaganden ifrågasatte den ståndpunkt som generaldirektören för GD IS hade intagit, enligt vilken den utvalda kandidaten hade utnämnts med beaktande av bland annat hans tidigare erfarenhet av tillsyn som ledare för stödgruppen och biträdande avdelningschef samt hans omfattande tekniska kunskaper som var lämpliga för tjänsten. Enligt klaganden hade den utvalda sökanden varken en universitetsexamen eller någon jämförbar form av vidareutbildning. Det verkar som om denna kandidat kom från en viss nationell centralbank, precis som ett antal andra anställda vid GD-IS, däribland generaldirektören själv. Enligt klaganden hade nepotism varit den viktigaste faktorn för att förklara utnämningen av den utvalda kandidaten. Klaganden hävdade att hans ansökan inte hade behandlats utan ignorerats. Han avslutade med att be om en opartisk granskning av personalpolitiken vid GD-IS ledning.
ECB beslutade att anklagelserna var så allvarliga att det var lämpligt att låta en särskild utredning utföras av en extern expert, en tidigare direktör vid Europeiska investeringsbanken. Denna expert undersökte vad han ansåg vara relevant bevisning och hörde några av de berörda personerna. Han drog slutsatsen att det hade funnits vissa problem men att principerna för god förvaltning hade respekterats. Det verkar som om experten inte undersökte klagandens påstående att den utvalda sökanden inte uppfyllde de kriterier som påstods vara relevanta för tillsättningen av tjänsten.
Den 30 september 1999 inkom klaganden med ytterligare inlagor till ECB:s ordförande. Han hävdade att en systematisk partiskhet till förmån för kandidater från en nationell centralbank hade utvecklats för befordringar inom GD-IS. Klaganden kritiserade också det faktum att ECB fortfarande inte hade några allmänt tillämpliga instruktioner för rekryteringsförfarandet. Slutligen hävdade han att det fanns ett utbrett missnöje bland personal som arbetade vid GD-IS och att ett betydande antal personer redan hade lämnat företaget. Klaganden begärde också att få en kopia av den rapport som upprättats av den särskilda utredaren och av det uppdrag enligt vilket han hade utfört sitt arbete.
I en skrivelse av den 4 november 1999 avslog ECB:s ordförande klagandens överklagande. En kopia av den rapport som upprättats av den särskilda utredaren och av en skrivelse från ECB:s ordförande till utredaren av den 22 juni 1999, i vilken dennes uppgifter angavs, överlämnades till klaganden.
Den klagande vände sig sedan till ombudsmannen. I sitt klagomål framförde han följande påståenden:
(1) ECB misslyckades med att tillsätta tjänsten i fråga genom ett ordnat och objektivt förfarande. Inget meddelande om ledig tjänst offentliggjordes. Varken tjänstens profil eller den planerade lönebredden hade meddelats i förväg.
(2) Tjänsten borde ha tillsatts med personaldirektoratets medverkan. Personalkommittén borde också ha rådfrågats.
(3) Tjänsten tillsattes på grundval av nationalitet och privat vänskap. Nepotism var den viktigaste faktorn för utnämningen. Den utnämnda kandidaten uppfyllde inte de kriterier som angavs i generaldirektörens e-postmeddelande till klaganden av den 2 mars 1999.
(4) ECB underlät att svara på klagandens ansökan om anställning och att motivera sitt beslut.
(5) Klagomålsförfarandet behandlades inte objektivt. Klaganden hördes inte innan hans överklagande avslogs.
Klaganden bad ombudsmannen att höra C. som skulle kunna vittna om vad som hade hänt i GD-IS i samband med övergången från Europeiska monetära institutet till ECB.
Frågeställningen
----------------
**Europeiska centralbankens
yttrande I**
sitt yttrande gjorde ECB följande kommentarer:
ECB inrättades den 1 juni 1998. Den nya institutionens organisationsstruktur beslutades av direktionen den 8 juni 1998. Alla ECB:s direktorat var under stor press att slutföra förberedelserna inför starten av etapp tre av den monetära unionen den 1 januari 1999 och därför måste personalövergången från EMI till ECB genomföras skyndsamt. Inget meddelande om ledig tjänst för den berörda tjänsten offentliggjordes, och inte heller offentliggjordes meddelanden för någon av de mer än 30 sådana högre befattningar som ECB inrättade när ECB började arbeta. Det förfarande som tillämpades inom hela ECB var att personalen kunde ange sitt intresse för en huvudposition genom det "överföringsformulär" som användes vid övergången från EMI till ECB. Klaganden hade känt till den lediga tjänsten och ansökte om den i enlighet med detta förfarande. Det var gängse praxis vid ECB - och hade varit vid EMI - att inte offentliggöra fördelningen av lönerna i meddelanden om lediga tjänster. Lönestrukturen var dock tillgänglig för ECB:s personal och klaganden kunde ha fått ytterligare information utan någon ansträngning.
Eftersom inga ansökningar till den berörda tjänsten hade mottagits från sökande utanför GD-IS hade direktoratet för personal informerat GD-IS ledning om att de kunde bedöma alla ansökningar, intervjua alla lämpliga sökande och därefter utfärda en rekommendation om tillsättning. Denna rekommendation vidarebefordrades till direktoratet för personal i enlighet med normala förfaranden för utnämning av personal till nya tjänster. ECB delade inte klagandens uppfattning att personalkommittén bör involveras i enskilda rekryteringar.
När det gäller påståendet att den relevanta befattningen hade tillsatts på grundval av partiskhet i fråga om nationalitet, privat vänskap och nepotism hänvisade ECB till den oberoende utredarens slutsatser. Klaganden hade inte lagt fram några argument till stöd för slutsatsen att den utsedda personen inte uppfyllde de relevanta kriterierna. Den person som utnämnts hade de facto utfört denna tjänst redan vid EMI.
En intervju med klaganden hade ägt rum den 16 juni 1998 och han hade muntligen informerats om att han inte hade lyckats. Klagandens ansökan hade således behandlats. Den 20 januari 1999 begärde klaganden för första gången en förklaring till varför hans ansökan hade avslagits. Denna begäran beaktades vid mötet den 2 mars 1999.
Den särskilda utredaren hade utfört sitt arbete helt oberoende och hade talat med klaganden vid tre tillfällen under sin utredning. ECB:s anställningsvillkor och personalregler varken utesluter eller föreskriver att det i ett klagomålsförfarande ges möjlighet att muntligen lägga fram ärendet för det beslutsfattande organet. Klaganden hade inte begärt att bli hörd muntligen.
På grundval av ovanstående ansåg ECB att beslutet om utnämningen av det huvudsakliga systemstödet fattades på motiverade och legitima grunder och att klagandens påståenden var ogrundade.
**Klagandens synpunkter**
I sina synpunkter framförde klaganden följande synpunkter:
Huvudbefattningar vid ECB hade tillsatts utan föregående offentliggörande av meddelanden om lediga tjänster. Det faktum att ECB hade följt sitt så kallade "officiella förfarande" kunde inte avhjälpa denna brist. Syftet med EMI var att förbereda inrättandet av ECB. De sistnämnda kunde således knappast med framgång åberopa tidsbristen för att motivera sina åtgärder.
Den utnämnda personen hade inte innehaft en jämförbar tjänst vid EMI. Han hade bara varit handledare vid helpdesk. Den nya befattningen vid ECB kallades nu för Principal Operations and Help Desk, och den person som innehade denna befattning hade bara några veckor tidigare anställts från en nationell centralbank som teknisk dokumentalist.
Klaganden hade inte hörts vare sig den 16 juni 1998 eller vid något annat tillfälle.
ECB:s personalregler som åberopats av ECB var olagliga eftersom de borde ha antagits av ECB-rådet, inte direktionen, och eftersom de ännu inte hade diskuterats med personalkommittén.
Ytterligare undersökningar
--------------------------
<br />
*Begäran om ytterligare information*
Mot bakgrund av ovanstående drog ombudsmannen slutsatsen att han behövde ytterligare information för att kunna behandla klagomålet. Han bad därför ECB att lämna mer specifik information om följande punkter:
1. skälen till att den ansåg att det inte var nödvändigt eller möjligt att offentliggöra ett meddelande om ledig tjänst för den berörda tjänsten,
2) huruvida den berörda tjänsten tillsattes på grundval av ett avtal om tillsvidareanställning och, om så var fallet, varför ECB hade ansett att det trots de särskilda omständigheter som förelåg vid den aktuella tidpunkten inte var lämpligt att tillsätta tjänsten tillfälligt, och
3) intervjun med klaganden om den berörda tjänsten som enligt ECB hade hållits den 16 juni 1998.
*ECB:s svar*
I sitt svar betonade ECB att ett betydande antal nya tjänster hade skapats i samband med övergången från EMI till ECB. För att underlätta övergången beslutades att alla anställda vid EMI skulle erbjudas en tjänst av ECB, som sedan skulle reserveras för dem. Samtidigt informerades personalen om alla "fria" tjänster (dvs. tjänster som inte erbjöds en anställd) och uppmanades att anmäla sitt intresse. I denna process publicerades inte alla chefs- och huvudbefattningar som "fria" befattningar, och många av dessa befattningar prenominerades initialt av relevant EMI-ledning. All personal gavs dock möjlighet att ange sitt intresse för att komma i fråga för ledande befattningar, varefter ledningen skulle göra en bedömning för att avgöra om den anställde var kvalificerad för befattningen. Klaganden angav därför sitt intresse för den berörda tjänsten och intervjuades, men befanns inte vara tillräckligt kvalificerad för tjänsten. ECB informerade vidare ombudsmannen om att den relevanta tjänsten hade tillsatts på grundval av ett avtal om tillsvidareanställning, eftersom det var allmän praxis att begränsa ingåendet av avtal för bestämda perioder till projektrelaterat arbete eller vid osäkerhet om den framtida arbetsbördan, varav inget var tillämpligt i förevarande fall. Slutligen lämnade ECB en promemoria av den 16 juni 1998 om en intervju som hållits med bland andra klaganden.
ECB kommenterade också klagandens synpunkter. Företaget hävdade att förfarandet för att tillsätta den relevanta tjänsten hade varit öppet och rättvist. ECB påpekade också att den höll på att se över fördelningen av tjänster i löneklasser och avsåg att inkludera löneklasserna i interna meddelanden om lediga tjänster. Enligt ECB var klagandens påståenden om föregångaren till den kandidat som föredrog honom uppenbart felaktiga.
ECB lämnade vidare ett meddelande till personalen av den 24 april 1998 tillsammans med riktlinjer för överföringen från EMI till ECB med ytterligare information.
Slutligen påpekade ECB att klagandens påstående att dess personalregler var rättsstridiga hade tagits upp i mål T-333/99 och därför var av underordnad betydelse. ECB hävdade emellertid att klagandens påstående under alla omständigheter var ogrundat.
*Klagandens synpunkter*
I sina synpunkter upprepade klaganden sitt påstående att ingen intervju om den relevanta ståndpunkten hade genomförts med honom den 16 juni 1998 eller vid någon annan tidpunkt.
Beslutet
--------
<br />
**1 Utredningens omfattning**
I sina synpunkter på yttrandet från Europeiska centralbanken (ECB) hävdade klaganden att ECB:s personalföreskrifter var olagliga. ECB ansåg att detta yrkande även hade framställts till förstainstansrätten i mål T-333/99 och således var underrättsligt. Kommissionen ansåg också att detta påstående under alla omständigheter var ogrundat. Med tanke på att detta påstående inte hade tagits upp i det ursprungliga klagomålet och att det fanns tecken på att det hade lämnats in till förstainstansrätten, ansåg ombudsmannen att det inte borde behandlas i detta beslut.Klaganden bad ombudsmannen att höra C. som skulle kunna vittna om vad som hade hänt i GD-IS i samband med övergången från Europeiska monetära institutet till ECB. Ombudsmannen anser dock att den information som klaganden och ECB har lagt fram är tillräcklig för en korrekt bedömning av ärendet och att det därför inte är nödvändigt att höra det vittne som klaganden har nämnt.
Klaganden bad ombudsmannen att höra C. som skulle kunna vittna om vad som hade hänt i GD-IS i samband med övergången från Europeiska monetära institutet till ECB. Ombudsmannen anser dock att den information som klaganden och ECB har lagt fram är tillräcklig för en korrekt bedömning av ärendet och att det därför inte är nödvändigt att höra det vittne som klaganden har nämnt.
**2 Underlåtenhet att tillsätta tjänsten i fråga genom ett ordnat och objektivt förfarande**
2.1 Klaganden ansökte om en tjänst som "huvudsakligt systemstöd" vid ECB:s generaldirektorat för informationstjänster (GD-IS). ECB utsåg dock en annan kandidat. Klaganden hävdar att ECB underlät att tillsätta tjänsten i fråga genom ett ordnat och objektivt förfarande. Han betonar särskilt att inget meddelande om ledig tjänst har offentliggjorts. Klaganden hävdar också att varken tjänstens profil eller den planerade lönebredden hade meddelats i förväg.
2.2 ECB påpekar att den inrättades den 1 juni 1998 och att ett beslut om dess organisationsstruktur fattades den 8 juni 1998. Enligt ECB var alla direktorat under stor press att slutföra förberedelserna inför starten av etapp tre av den monetära unionen den 1 januari 1999 och därför måste personalövergången från EMI till ECB genomföras skyndsamt. Inget meddelande om ledig tjänst för den berörda tjänsten offentliggjordes, och inte heller offentliggjordes meddelanden för någon av de mer än 30 sådana högre ECB-tjänstemän som inrättades när ECB inrättades. Det förfarande som tillämpades inom hela ECB var att personalen kunde ange sitt intresse för en huvudposition genom det "överföringsformulär" som användes vid övergången från EMI till ECB. ECB hävdar att klaganden kände till den lediga tjänsten och ansökte om den i enlighet med detta förfarande. Det var gängse praxis vid ECB - och hade varit vid EMI - att inte offentliggöra fördelningen av lönerna i meddelanden om lediga tjänster. Lönestrukturen var dock tillgänglig för ECB:s personal och klaganden kunde ha fått ytterligare information utan någon ansträngning.
2.3 Ombudsmannen anser att principerna för god förvaltning ålägger institutionerna och organen att tillämpa ett lämpligt och öppet förfarande när de tillsätter sina tjänster. I princip bör därför ett meddelande om ledig tjänst utarbetas och offentliggöras varje gång en sådan tjänst ska tillsättas. ECB har emellertid förklarat att den grundades först i juni 1998 och att det fanns ett betydande tryck på att slutföra förberedelserna för etapp tre av den monetära unionen som skulle inledas den 1 januari 1999. Det finns inget som tyder på att det skulle ha varit möjligt att tillsätta dessa tjänster före den dag då ECB tillträdde. Ombudsmannen anser därför att med tanke på de exceptionella omständigheter som rådde vid den relevanta tidpunkten förefaller ECB:s beslut att tillsätta den aktuella tjänsten utan föregående offentliggörande av ett meddelande om ledig tjänst inte vara orimligt i sig, förutsatt att det tillvägagångssätt som ECB faktiskt valde gjorde det möjligt för intresserade sökande att få tillräcklig information om de tjänster som ska tillsättas och att lämna in ansökningar till dessa tjänster.
2.4 I sitt svar på ombudsmannens begäran om information har ECB lämnat ytterligare information om det förfarande som den hade använt för att tillsätta den tjänst som klaganden hade eftersträvat och övriga tjänster för vilka inget meddelande om ledig tjänst hade offentliggjorts. ECB förklarade att det hade beslutats att alla anställda vid EMI skulle erbjudas en tjänst av ECB, som sedan skulle reserveras för dem. Samtidigt hade personalen informerats om alla "fria" tjänster (dvs. tjänster som inte erbjöds en anställd) och uppmanats att anmäla sitt intresse. I denna process hade inte alla chefs- och huvudbefattningar publicerats som "fria" befattningar, och många av dessa befattningar hade ursprungligen förhandsnominerats av relevant EMI-ledning. All personal hade dock fått möjlighet att ange sitt intresse för att komma i fråga för ledande befattningar, varefter ledningen skulle göra en bedömning för att avgöra om den anställde var kvalificerad för befattningen. Klaganden hade därför uppgett att han var intresserad av den berörda tjänsten och hade intervjuats, men fann att han inte var tillräckligt kvalificerad för tjänsten.
2.5 Av de handlingar som lämnats till ombudsmannen framgår att den klagande den 28 april 1998 uttryckte intresse för ståndpunkten "Principal - Systems Support". Den 10 juni 1998 lämnade den klagande in en formell ansökan om denna tjänst. Det förefaller således som om klaganden kände till den tjänst som skulle tillsättas och kunde ansöka om den. Det verkar som om klaganden inte kände till fördelningen av löneintervallet för den berörda befattningen. ECB har dock förklarat att ECB:s personal hade haft tillgång till lönestrukturen och att klaganden hade kunnat få ytterligare information utan någon ansträngning. Den påstådda bristen på information om den lön som skulle erbjudas för den aktuella tjänsten hindrade under alla omständigheter inte klaganden från att ansöka om denna tjänst.
2.6 Ombudsmannen anser därför, med tanke på de exceptionella omständigheter som rådde vid den aktuella tidpunkten, att det system som ECB använder för att tillsätta den berörda befattningen och andra huvudsakliga befattningar förefaller rimligt.
2.7 Mot bakgrund av ovanstående förefaller det inte ha förekommit något administrativt missförhållande från Europeiska centralbankens sida när det gäller klagandens första påstående.
**3 Personaldirektoratets och personalkommitténs bristande deltagande**
3.1 Klaganden hävdar att den berörda tjänsten borde ha tillsatts med personaldirektoratets deltagande och att personalkommittén också borde ha rådfrågats.
3.2 ECB förklarar att eftersom inga ansökningar till den berörda tjänsten mottogs från sökande utanför GD-IS informerade direktoratet för personal ledningen för GD-IS om att de kunde utvärdera alla ansökningar, intervjua alla lämpliga sökande och därefter utfärda en rekommendation om utnämning. Denna rekommendation vidarebefordrades till direktoratet för personal i enlighet med normala förfaranden för utnämning av personal till nya tjänster. ECB betonar också att den inte delar klagandens uppfattning att personalkommittén bör involveras i enskilda rekryteringar.
3.3 Ombudsmannen anser att även om det kunde ha varit till hjälp att involvera ECB:s direktorat för personal i arbetet med att tillsätta den berörda befattningen, förefaller ECB:s förklaringar vara tillfredsställande. Ombudsmannen anser vidare att ECB:s uppfattning att personalkommittén inte bör delta i enskilda rekryteringar inte förefaller orimlig.
3.4 Under dessa omständigheter förefaller det inte ha förekommit något administrativt missförhållande från Europeiska centralbankens sida när det gäller klagandens andra påstående.
**4 Felaktiga skäl för att tillsätta befattning**
4.1 Klaganden hävdar att den relevanta befattningen tillsattes på grundval av nationalitet och privat vänskap och att nepotism var den viktigaste faktorn för utnämningen. Han har även gjort gällande att den utnämnda kandidaten inte uppfyllde kriterierna för att tillsättas på denna tjänst.
4.2 ECB betonar att den tog det aldrig tidigare skådade steget att utse en extern expert, en tidigare direktör vid Europeiska investeringsbanken, för att undersöka klagandens påstående. ECB hänvisar till expertens slutsatser enligt vilka principerna för god förvaltning hade respekterats.
4.3 Ombudsmannen noterar att den expert som utsetts av ECB kom fram till slutsatsen att klagandens påstående inte kunde anses vara bevisat. I sitt klagomål till ombudsmannen verkar klaganden stödja sig på två överväganden för att fastställa sitt påstående att den utvalda kandidaten hade utnämnts på grundval av nepotism, nämligen denna persons nationalitet och kvalifikationer. Enbart den omständigheten att den utvalda sökanden hade samma nationalitet som generaldirektören för GD IS förefaller emellertid inte vara avgörande i detta avseende. Vad gäller det andra övervägandet har klaganden framfört argumentet att den utvalda sökanden varken hade en universitetsexamen eller någon jämförbar form av vidareutbildning. Ombudsmannen anser dock att dessa omständigheter inte visar att den utnämnda personen inte uppfyllde de relevanta kriterierna.
4.4 Det förefaller således inte ha förekommit något administrativt missförhållande från Europeiska centralbankens sida när det gäller klagandens tredje påstående.
**5 Underlåtenhet att hantera jobbansökan på ett korrekt sätt**
5.1 Klaganden hävdar att ECB inte hanterade hans ansökan till den berörda tjänsten på ett korrekt sätt. Han har gjort gällande att han inte har intervjuats för tjänsten, att han inte har fått något svar på sin ansökan om anställning och att ECB inte har motiverat sitt beslut att inte utnämna honom.
5.2 ECB hävdar att en intervju med den klagande ägde rum den 16 juni 1998 och att den klagande informerades muntligen om att han inte hade lyckats.
5.3 ECB har lämnat in ett internt meddelande av den 17 juni 1998 som hänvisar till en intervju med klaganden den 16 juni 1998 och sammanfattar denna intervju. Ombudsmannen anser att detta dokument förefaller utgöra bevis till stöd för ECB:s påstående att en intervju med den klagande som gällde hans ansökan om den relevanta tjänsten faktiskt genomfördes den 16 juni 1998. Klaganden vidhåller att någon sådan intervju inte har ägt rum. Klaganden har dock inte lagt fram någon bevisning som skulle vederlägga den bevisning som ECB har lagt fram.
5.4 ECB tycks inte förneka att klaganden inte fick något formellt svar på sin ansökan om tjänsten vid den tidpunkten. Det skulle ha varit god administrativ praxis för ECB att skriftligen och i god tid besvara klagandens ansökan. Klaganden tycks dock inte ifrågasätta ECB:s påstående att han muntligen informerades om att han inte hade lyckats. Dessutom måste den klagande ha varit medveten om att en annan person hade utnämnts till tjänsten. Ombudsmannen anser därför att ECB:s agerande i detta fall är godtagbart.
5.5 Slutligen är tillsättningsmyndigheten enligt fast rättspraxis skyldig att motivera ett beslut om avslag på en ansökan, åtminstone när den avslår ett klagomål mot ett sådant beslut[(1).](#(1)){#Footnote1} Ombudsmannen noterar att klaganden i detta fall förefaller ha fått förklaringar i samband med ett möte den 2 mars 1999. Ytterligare förklaringar gavs i ECB:s ordförandes beslut av den 4 november 1999 att avslå klagandens överklagande. ECB förefaller således ha uppfyllt sin skyldighet att motivera sitt beslut att avslå klagandens ansökan.
5.6 Under dessa omständigheter förefaller det inte ha förekommit något administrativt missförhållande från Europeiska centralbankens sida när det gäller klagandens fjärde påstående.
**6 Underlåtenhet att hantera klagomålsförfarandet på ett korrekt sätt**
6.1 Klaganden hävdar att hans klagomålsförfarande inte hanterades objektivt och att ECB inte hörde honom innan han avslog hans överklagande.
6.2 ECB påpekar att den särskilda utredaren utförde sitt arbete helt oberoende och talade med klaganden vid tre tillfällen under sin utredning. Enligt ECB varken utesluter eller föreskriver ECB:s anställningsvillkor eller personalföreskrifter att det inom ramen för ett klagomålsförfarande ges möjlighet att muntligen lägga fram ärendet för det beslutande organet. ECB hävdar att klaganden inte begärde att bli hörd muntligen.
6.3 ECB informerade ombudsmannen om att den särskilda utredarens mandat fastställdes i en skrivelse som ECB:s personaldirektör skickade till utredaren den 22 juni 1999. Enligt denna skrivelse skulle utredaren undersöka klagandens påståenden i samband med utnämningen av chefen för systemstödet. I sin rapport av den 22 augusti 1999 förklarade den särskilda utredaren att hans rapport hade utarbetats "i fullständigt oberoende", inom ramen för det mandat som han fått. En kopia av båda dessa handlingar bifogades skrivelsen från ECB:s ordförande till klaganden den 4 november 1999. Ombudsmannen anser att klaganden inte har lagt fram någon bevisning som skulle kunna styrka hans påstående att klagomålsförfarandet inte hanterades objektivt.
6.4 När det gäller klagandens rätt att bli hörd anser ombudsmannen att ECB:s förklaringar är rimliga. Den expert som utnämnts av ECB talade med klaganden vid tre tillfällen under sin utredning. Klaganden har inte bestritt att han aldrig begärde att bli hörd muntligen innan ECB:s ordförande fattade beslut om hans överklagande.
6.5 Under dessa omständigheter förefaller Europeiska centralbanken inte ha gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande vad gäller klagandens femte påstående.
**Slutsats På**
grundval av Europeiska ombudsmannens undersökningar av detta klagomål förefaller det inte ha förekommit något administrativt missförhållande från Europeiska centralbankens sida. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.
Europeiska centralbankens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.
Med vänlig hälsning
Jacob Söderman
*** ** * ** ***
[(1)](#Footnote1){#(1)} Se mål T-52/90, *Volger mot parlamentet,* REG 1992, s. II-121, punkt 36, och mål T-158/94, *Brunagel mot parlamentet,* REGP 1996, s. II-1131, punkt 107.