Bakgrunden till klagomålet

1. EU-projektet MEDA/MAR/2005/017205, med titeln Prestations d’assistance technique pour la gestion et la coordination du programme d’appui sectoriel à la résorption de l’habitat insalubre au Maroc (nedan kallat projektet), reglerades av bestämmelserna i ett avtal med beteckningen EuropeAid – 122495/C/SV/MA (nedan kallat avtalet). Det sistnämnda avtalet ingicks av Gruppo Soges och kommissionen den 10 oktober 2006.

2. Den 28 maj 2008 tecknade Gruppo Soges ett uppdragsavtal med Soges. I avtalet föreskrevs att om Gruppo Soges skulle gå i frivillig likvidation skulle en annan enhet (Soges) ta över Gruppo Soges kontrakt med kommissionen. Den 30 maj 2008 begärde Gruppo Soges kommissionens godkännande för att överföra sina rättigheter och skyldigheter enligt avtalet till Soges.

3. Kommissionen godtog Gruppo Soges ovannämnda begäran. Den 12 september 2008 undertecknade företaget en ändring av avtalet som ersatte huvudentreprenören (genom att ersätta Gruppo Soges med Soges) och ändrade huvudentreprenörens bankuppgifter. Enligt ändringen var övriga villkor i det ursprungliga avtalet oförändrade.

4. Den 28 december 2007 ingick klaganden ett avtal med Gruppo Soges om att arbeta som expert på projektet.

5. Mellan januari och maj 2008 utförde han fyra uppdrag inom ramen för projektet, men Gruppo Soges betalade honom bara för en av dem. När Soges övertog kontraktet var Gruppo Soges fortfarande tvunget att betala klaganden det utestående beloppet på 23 500 euro för de tre tjänsteresorna.

6. Klaganden ingick således ett tillägg till sitt avtal med Gruppo Soges för att ta hänsyn till att Gruppo Soges ersattes av Soges. Tillägget förlängde hans ursprungliga anställningsavtal till och med den 30 november 2008 och föreskrev 24 dagars ytterligare avlönat arbete (fler tjänsteresor). Alla övriga bestämmelser i hans ursprungliga avtal förblev oförändrade.

7. Under andra halvåret 2008 arbetade klaganden med projektet tillsammans med Soges och fick betalt för detta arbete. Soges betalade emellertid inte det belopp som Gruppo Soges var skyldig honom.

8. Den 27 november 2008 försattes Gruppo Soges i konkurs av de italienska myndigheterna. Den hade inte betalat klaganden före detta datum.

9. Den 16 mars 2009 underrättade klaganden kommissionen om detta och bad den att ingripa med Soges för att se till att han fick den förfallna betalningen.

10. Den 18 augusti 2009 informerade Soges klaganden om att Gruppo Soges, inom ramen för det överlåtelseavtal som ingåtts med Gruppo Soges, hade uppgett för Soges ”en förteckning över avtalsenliga skulder som skulle övertas av Soges, medan resten skulle betalas av Gruppo Soges”[1]. De 23 500 euro som klaganden begärde fanns inte med i denna förteckning.

11. Den 9 och 13 oktober 2009 skrev klaganden på nytt till kommissionen och upprepade sin begäran om utbetalning av 23 500 euro för sitt arbete med projektet.

12. Den 10 november 2009 besvarade kommissionen klagandens ovannämnda korrespondens. Kommissionen informerade honom om att den hade vidarebefordrat hans klagomål till Soges.

13. Den 19 november 2009 informerade Soges kommissionen om sin avsikt att ingå ett avtal med några av de experter som deltog i projektet, däribland klaganden, som ännu inte hade fått betalt. Kommissionen instämde inte i den föreslagna åtgärden.

14. Den 20 november 2009 vände sig klaganden på nytt till kommissionen angående sin utestående betalning. Kommissionen svarade genom en skrivelse av den 18 december 2009. Företaget upprepade att det inte hade några avtalsförpliktelser när det gäller underleverantörerna till huvudentreprenören för projektet.

15. Den 15 januari 2010 betalade kommissionen ut slutbetalningen till Soges för projektet.

16. Därefter vände sig klaganden, som inte hade fått betalt av Gruppo Soges, Soges eller kommissionen, till Europeiska ombudsmannen.

Föremålet för utredningen

17. I sitt klagomål hävdade klaganden att kommissionen agerade vårdslöst genom att i) tillåta att experter i samma projekt behandlades olika och ii) underlåta att se till att kommissionens huvudentreprenör uppfyllde sina avtalsenliga skyldigheter gentemot experterna.

18. Han yrkade att kommissionen skulle betala det resterande beloppet för hans arbete med projektet samt skadestånd, det vill säga ett sammanlagt belopp på 47 000 euro.

Utredningen

19. Den 8 juni 2010 inledde ombudsmannen en undersökning och bad kommissionen att avge ett yttrande senast den 30 september 2010. Efter mottagandet översändes kommissionens yttrande till klaganden med en uppmaning att inkomma med synpunkter. Klaganden inkom med sina synpunkter den 3 november 2010.

20. Den 4 mars 2011 gjorde ombudsmannen ett preliminärt konstaterande av administrativa missförhållanden och föreslog, i enlighet med artikel 3.5 i sin stadga, en vänskaplig förlikning med kommissionen efter samråd med klaganden om detta förslag.

21. Den 26 maj 2011 begärde kommissionen en förlängning av tidsfristen för att skicka sitt svar på ombudsmannens förslag till vänskaplig förlikning.

22. Den 27 juli 2011 svarade kommissionen på ombudsmannens förslag om en vänskaplig förlikning. Detta svar översändes till klaganden med en uppmaning att inkomma med synpunkter senast den 30 september 2011.

23. Den 21 oktober 2011 begärde ombudsmannen att kommissionen skulle lämna ytterligare information om klagandens klagomål.

24. Kommissionen svarade den 19 januari 2012. Detta svar skickades till klaganden, som inkom med sina synpunkter den 28 februari 2012.

25. Den 2 april och den 4 juni 2012 skickade klaganden ytterligare korrespondens om sitt klagomål.

Ombudsmannens analys och slutsatser

A. Påstående om försumligt beteende

Argument som framförts till ombudsmannen

26. Till stöd för sitt påstående hävdade klaganden att kommissionen agerade vårdslöst genom att inte se till att dess huvudentreprenör uppfyllde sina egna avtalsenliga skyldigheter gentemot experterna. Han påpekade att han hade informerat kommissionen om att han inte fick betalt för det arbete han utfört inom ramen för projektet. Han ansåg dock att kommissionen inte svarade på lämpligt sätt. Dessutom påpekade han att han inte fick betalt eftersom i) kommissionens huvudentreprenör ersattes och ii) kommissionen inte övervakade villkoren för övertagandet på ett korrekt sätt. De experter som inte hade fått betalt före övertagandet betalades därför inte alls. Enligt klaganden omfattade kommissionens betalningar till den nya huvudentreprenören expertarvoden.

27. I sitt yttrande påpekade kommissionen först att det fanns två olika avtalsförhållanden i det aktuella fallet. Den första var mellan kommissionen och dess huvudentreprenör (ursprungligen Gruppo Soges, sedan Soges) och den andra var mellan huvudentreprenören och klaganden. Kommissionen betonade att den inte hade något avtalsförhållande med klaganden. Den hänvisade i detta avseende till tribunalens rättspraxis [2] och de allmänna villkoren i dess avtal med huvudentreprenören [3]. Kommissionen kände inte till bestämmelserna i avtalet mellan huvudentreprenören (ursprungligen Gruppo Soges och därefter Soges) och klaganden och kunde inte ingripa i genomförandet av ett sådant avtal. Kommissionen uppgav särskilt att den ”inte betalade Soges ett specifikt belopp på 23 500 euro motsvarande det belopp som klaganden begärde” och att den”var medveten om de tjänster för vilka den hade betalat Soges och, bland annat, de tjänster som klaganden tillhandahöll, men inget annat”[4].

28. Kommissionen påpekade att den inte kunde övervaka fullgörandet av huvudentreprenörens skyldigheter gentemot klaganden. Den kunde endast övervaka att det egna kontraktet med huvudentreprenören genomfördes korrekt. I detta avseende begärde och erhöll kommissionen försäkringar från både Soges och Gruppo Soges om att deras överlåtelseavtal var förenligt med tillämplig lag och, i synnerhet, att Gruppo Soges fordringsägare skulle skyddas efter övertagandet. Detta innebar också att den expertgrupp som Gruppo Soges valde i början av projektet skulle upprätthållas av Soges.

29. Kommissionen övervakade också alla sina kontrakt med Gruppo Soges för att se till att de övertogs av den nya huvudentreprenören, Soges [5]. Företaget ingrep dock inte i avtalsförhållandena mellan Gruppo Soges, Soges och dess experter, inbegripet klaganden.

30. Kommissionen träffade Gruppo Soges och Soges och ingick en ändring av det ursprungliga avtalet. Detta ändringsförslag ersatte Gruppo Soges med Soges. Genom ändringen ändrades inte automatiskt avtalen mellan Gruppo Soges och dess experter. Kommissionen noterade att klaganden själv medgav att han hade ingått ett tillägg till sitt ursprungliga avtal med Gruppo Soges för att överföra sitt avtal till Soges. Kommissionen påpekade att den inte känner till bestämmelserna i detta tillägg, som utgör den rättsliga grunden för avtalsförhållandena mellan klaganden, Gruppo Soges och Soges. Kommissionen anser att det ovannämnda tillägget ger upphov till en konflikt mellan dess huvudentreprenör och klaganden, eftersom Soges anser att företaget inte tog över den utestående betalning som klaganden begärt från Gruppo Soges. Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att den inte hade handlat oaktsamt när det gällde fullgörandet av avtalet med huvudentreprenören.

31. När det gäller avtalet, som förhandlades fram i november 2009 mellan Soges och de experter som inte fick betalt, förklarade kommissionen att den inte kunde godkänna ett sådant avtal. Detta skulle i) ha inkräktat på avtalsförhållandena mellan huvudentreprenören och dennes experter, ii) åsidosatte sina egna avtalsförpliktelser och iii) behandlade oavlönade experter annorlunda än andra experter.

32. Kommissionen påpekade att den hade agerat med tillbörlig aktsamhet genom att flera gånger fråga huvudentreprenören om de utestående beloppen till de experter som arbetade med projektet. I detta avseende hänvisade kommissionen till sina skrivelser av den 1 april, 25 augusti och 22 oktober 2009, som skickades till huvudentreprenören med hänvisning till de obetalda experternas situation.

33. Slutligen avvisade kommissionen klagandens påstående eftersom det inte fanns något orsakssamband mellan dess handlingar och den påstådda skada som klaganden lidit. Kommissionen påpekade också att det belopp som klaganden begärde hade beräknats godtyckligt, med tanke på att det belopp som var föremål för tvist mellan Soges och klaganden uppgick till 23 500 euro, medan klaganden begärde 47 000 euro, utan att lägga fram bevis för ytterligare förluster som skulle kunna stödja ett sådant krav.

34. I sina synpunkter betonade klaganden att experterna vid genomförandet av projektet arbetade direkt med kommissionens delegation i Marocko och inte med Soges eller Gruppo Soges. Även om projektet genomfördes framgångsrikt som ett resultat av expertens arbete, fick han inte betalt. Kommissionen agerade orättvist när den angav att den inte hade något avtalsförhållande med experterna.

35. Kommissionen bortsåg dessutom från det sätt på vilket Gruppo Soges behandlade sina experter under genomförandet av avtalet, nämligen genom att inte betala dem i tid. Kommissionen varnade inte experterna för Gruppo Soges svåra ekonomiska situation och underlät att på ett korrekt sätt övervaka överföringen av kontraktet från Gruppo Soges till Soges. Kommissionen borde ha säkerställt i) att överföringen av avtalet från Gruppo Soges till Soges inte skulle påverka de utestående betalningarna för de experter som deltar i projektet och ii) att alla rättigheter och skyldigheter som följer av avtalet skulle övertas av Soges från Gruppo Soges. Genom att godta uppdragsavtalet mellan Gruppo Soges och Soges godkände kommissionen Soges och Gruppo Soges uppträdande gentemot experterna.

36. Klaganden godtog kommissionens argument att den återstående betalningen till honom inom ramen för projektet uppgick till 23 500 euro. Han ändrade således sin ursprungliga fordran och satte ned den till 23 500 euro.

Ombudsmannens preliminära bedömning som ledde till ett förslag till vänskaplig förlikning

37. Såsom klaganden med rätta har påpekat kräver principen om sund ekonomisk förvaltning att kommissionen noggrant kontrollerar företagens ekonomiska situation när den beslutar att ingå ett avtal med dem för att genomföra ett EU-projekt. Eftersom kommissionen ingick sitt avtal med Gruppo Soges år 2006, och eftersom Soges övertagande av Gruppo Soges ägde rum två år senare (vilket visserligen berodde på Gruppo Soges svåra ekonomiska situation), kan det emellertid inte hävdas att kommissionen i förevarande fall åsidosatte ovannämnda skyldighet.

38. Enligt avtalet [6] var det dessutom endast möjligt att ersätta huvudentreprenören med kommissionens samtycke. På grundval av den ändring av avtalet som undertecknats av alla tre, kommissionen, Soges och Gruppo Soges, förefaller det som om överföringen av Gruppo Soges rättigheter och skyldigheter till Soges gjordes på grundval av försäkringar till kommissionen om att överlåtelsen var förenlig med alla tillämpliga lagar och, i synnerhet, att fordringsägarna skulle skyddas [7].

Ombudsmannen kunde inte se varför kommissionen vid den tidpunkten inte skulle ha litat på ovannämnda försäkringar.

39. Kommissionen borde under alla omständigheter inte ha förlitat sig på sådana försäkringar, utan borde i stället ha kontrollerat att Soges följde dem.

40. Kommissionen hävdade att den genom att skicka skrivelser till Soges den 1 april, den 25 augusti och den 22 oktober 2009 kontrollerade om Gruppo Soges fordringsägare (det vill säga de experter som ännu inte hade betalats av Gruppo Soges när Soges övertagande ägde rum) verkligen var skyddade. I detta avseende noterar ombudsmannen att kommissionen i sin skrivelse av den 25 augusti 2009 påminde Soges om att ”efter Gruppo Soges frivilliga likvidation övertog Soges alla sina skyldigheter, inbegripet betalningen av alla experter som hade arbetat med projektet”[8]. I samma skrivelse tillade kommissionen att den hade betalat Soges två fakturor (referensnummer 130 och 397) på 72 765 00 euro för [klagandens] arbete med projektet [9]. I sin skrivelse av den 22 oktober 2009 upprepade kommissionen att Soges på grundval av hyresavtalet har övertagit alla juridiska aktiva och passiva förbindelser från Gruppo Soges.

41. Ombudsmannen ansåg dock att kommissionen under de givna omständigheterna var väl medveten om att ovannämnda åtgärd inte skulle visa sig vara effektiv.

42. För det första, om kommissionen ”övervakade sina egna avtal med huvudentreprenören”, borde den rimligen ha varit medveten om villkoren för övertagandet, nämligen att Soges inte skulle vara skyldigt att göra alla betalningar till experter efter övertagandet och att vissa betalningar skulle förbli Gruppo Soges direkta ansvar. För det andra informerades kommissionen om att Gruppo Soges hade ekonomiska problem när den uppmanades att godkänna det överlåtelseavtal som hade ingåtts mellan Gruppo Soges och Soges. För det tredje var kommissionen, som hade ett antal avtal med Gruppo Soges [10], rimligt medveten om att dess entreprenör hade försatts i konkurs av en italiensk domstol den 27 november 2008. Ovanstående uppgifter visar tydligt att det fanns lite hopp om att de experter som inte betalades före övertagandet skulle betalas av Soges eller Gruppo Soges efteråt. Ombudsmannen kunde därför inte se varför kommissionen betalade Soges slutbetalningen för projektet.

43. I detta avseende ansåg ombudsmannen inte att kommissionen kunde förlita sig på det uppenbara faktum att den inte hade något direkt avtalsförhållande med experterna, inbegripet klaganden, och samtidigt uppfylla sin avtalsenliga skyldighet gentemot huvudentreprenören.

44. I detta avseende noterade ombudsmannen att kommissionen betalade huvudentreprenören för två fakturor [11] avseende klagandens tjänster. Han förstod att det faktiska syftet med ovannämnda betalning (”effet utile”) var att kompensera klaganden för det arbete han hade utfört enligt avtalet. När det gäller förfarandet föreföll kommissionen ha agerat korrekt genom att göra ovannämnda betalning till huvudentreprenören i enlighet med avtalet. Ombudsmannen noterade dock att de berörda beloppen, åtminstone delvis, inte användes för det tilldelade ändamålet eftersom klaganden inte fick hela den betalning som han var skyldig för sitt arbete med projektet. Med tanke på att betalningens ändamålsenliga verkan således inte uppfylldes ansåg ombudsmannen att kommissionen gjorde fel när den endast betalade ovannämnda belopp.

45. Ombudsmannen påpekade dessutom att kommissionen själv agerar rättvist genom att aktivt uppmana sina uppdragstagare att agera rättvist gentemot experter som deltar i EU-finansierade projekt [12]. Även om kommissionen inte har något direkt avtalsförhållande med sådana experter bör den utsträckning i vilken dess avtalspartner har eller inte har uppfört sig rättvist spela en viktig roll i kommissionens bedömning av huruvida kontraktet har genomförts korrekt eller inte.

46. Sammanfattningsvis ansåg ombudsmannen att det inte räckte med att kommissionen informerade huvudentreprenören i en eller flera skrivelser och i ganska vaga ordalag om att den skulle respektera sina ekonomiska skyldigheter gentemot underentreprenörerna. Kommissionen hade andra medel till sitt förfogande eftersom den var part i avtalet med huvudentreprenören. I detta avseende noterade ombudsmannen att det i artikel 29.8 i de allmänna avtalsvillkoren föreskrevs att kommissionen kunde hålla inne betalningarna till huvudparten i alla situationer som den senare var ansvarig för och som kunde ha inverkat negativt på genomförandet av projektet. I sin skrivelse av den 10 november 2009 till klaganden medgav kommissionen själv att ”om förhållandet mellan entreprenörerna och underleverantörerna inverkar negativt på utförandet av de tjänster som tillhandahålls kan kommissionen överväga sanktioner. Dessa påföljder kan bestå av ekonomiska påföljder och till och med uppsägning av avtalet [13]. Slutligen anges följande i punkt 7.5 i uppdragsbeskrivningen för kontraktet: "Entreprenören skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att experterna alltid har tillgång till det stöd de behöver … för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Den bör regelbundet överföra medel till Marocko för att säkerställa genomförandet av den verksamhet som anges i avtalet och den regelbundna utbetalningen av personal”[14].

47. Mot bakgrund av ovanstående drog ombudsmannen den preliminära slutsatsen att kommissionen, genom att inte stödja klagandens begäran om betalning, inte agerade samvetsgrant. Detta kan utgöra ett administrativt missförhållande. Ombudsmannen lade därför fram det förslag till vänskaplig förlikning som återges nedan, i enlighet med artikel 3.5 i Europeiska ombudsmannens stadga:

"Med beaktande av ombudsmannens slutsatser skulle kommissionen kunna kräva att Soges gör den utestående betalningen till klaganden."

De argument som lades fram för ombudsmannen efter hans förslag till vänskaplig förlikning

48. I sitt svar på ombudsmannens förslag till vänskaplig förlikning uppgav kommissionen att den godtog förslaget. Kommissionen bifogade till sitt svar kopior av sina skrivelser av den 23 mars 2011 respektive den 11 maj 2011. Den 23 mars 2011 frågade kommissionen Soges om dess vägran att betala klaganden. Soges svarade genom en skrivelse samma dag [15]. I sitt svar upprepade Soges att företaget hade fullgjort alla sina skyldigheter enligt projektet. Soges påpekade dessutom att företaget inte förstod varför kommissionen valde att ta ställning till en tvist mellan privatpersoner. Den noterade också att klaganden varken har inlett ett civilrättsligt förfarande mot Soges eller lämnat in sin begäran om betalning direkt till konkursförvaltaren för Gruppo Soges. Soges beslutade dock att konsultera en extern juridisk konsult för att undersöka möjligheten att tillmötesgå klagandens krav. Efter detta svar skickade kommissionen ytterligare en skrivelse till Soges den 11 maj 2011. I denna skrivelse begärde kommissionen formellt att Soges skulle verkställa den utestående betalningen till klaganden enligt följande: "Des lors, et à la demande du Médiateur nous vous invitons à régler de façon extra-judiciaire les factures du [plaignant] au titre de ses honoraires restés impayés". Enligt kommissionen hade Soges inte svarat på kommissionens ovannämnda begäran när kommissionen skickade sitt svar på ombudsmannens förslag till vänskaplig förlikning.

49. Kommissionen noterade vidare att den inte kunde se varför den inte kunde förlita sig på försäkringarna från de italienska myndigheterna med ansvar för likvidationen om villkoren för övertagandet, nämligen att borgenärernas rättigheter skulle skyddas. Kommissionen godtog inte bytet av huvudentreprenör för projektet förrän den hade fått ovannämnda försäkringar från de italienska myndigheterna. Dessutom ställde kommissionen in betalningarna till Soges när det fanns skäl att tro att situationen skulle kunna inverka negativt på genomförandet av projektet. Kommissionen återupptog dessa betalningar endast på grundval av ovannämnda försäkringar. Kommissionen hade därefter inte skäl att skjuta upp någon utbetalning, eftersom huvudentreprenören hade fullgjort sina skyldigheter.

50. Kommissionen konstaterade slutligen att den inte kunde ingripa i det privata avtalsförhållandet mellan klaganden och Soges och att den inte kände till avtalsklausulerna mellan huvudentreprenören och underleverantörerna. Dessutom ”har kommissionen ingen rätt att se till att experterna får betalt för de pengar som överförs till dess uppdragstagare”. När kommissionen har gjort betalningen är det uppdragstagarens ansvar att se till att experterna betalas ut i tid.

51. I sina synpunkter på kommissionens svar på ombudsmannens förslag till vänskaplig förlikning uppgav klaganden att han den 10 juli 2011 från Soges fick en kopia av den skrivelse som Soges hade skickat till EU:s delegation i Marocko [16]. I den skrivelsen föreslog Soges att klaganden skulle kompenseras för de obetalda tjänsteresorna inom ramen för projektet genom att betala honom för mycket för nya tjänster som klaganden skulle utföra för Soges inom ramen för ett framtida (förmodligen EU-)projekt [17]. Klaganden uppgav att han var "upprörd över att sådana förslag, nästan olagliga, kunde läggas fram för honom och för kommissionen". Klaganden begärde att få ta del av delegationens svar på denna skrivelse. Klaganden noterade också att Soges i sin skrivelse av den 23 mars 2011 hade lovat att förse kommissionen med ett detaljerat utlåtande från den externa juridiska konsulten om den utestående betalningen till klaganden. Kommissionen underlät emellertid att göra detta.

52. Den 19 januari 2012 kompletterade kommissionen sitt ovannämnda svar på ombudsmannens förslag till vänskaplig förlikning, efter ombudsmannens begäran om detta [18]. Kommissionen bekräftade först att Soges skrivelse av den 10 juli 2011, som klaganden hänvisade till i sina synpunkter, utgjorde ett svar på kommissionens skrivelse till Soges av den 11 maj 2011. I sin skrivelse uttryckte Soges sin beredvillighet att finna en lösning på klagandens situation. Detta var enligt kommissionen positivt. Enligt kommissionen föreslog Soges emellertid inte någon ”klar slutlig lösning” på den fråga som uppenbarligen var beroende av den externa juridiska rådgivning som företaget skulle få.

53. Kommissionen ansåg att Soges svar av den 10 juli 2011 inte kunde betraktas som ett lämpligt svar på en uppmaning att finna en utomrättslig lösning på frågan av två skäl. För det första föreslog Soges att betala klaganden i enlighet med kommissionens begäran, men endast om den externa juridiska rådgivning som skulle komma skulle ”godkänna” denna betalning. Kommissionen anser att detta villkor i sig strider mot principen om uppgörelse i godo. För det andra, om den juridiska rådgivningen skulle förbjuda den begärda betalningen, består den alternativa lösning som Soges föreslog i att klaganden överdebiterar den för framtida hypotetiska tjänster som han skulle utföra för Soges. Kommissionen påpekade att den inte kunde ställa sig bakom ett sådant förslag som grundar sig på en konstlad överdebitering av framtida, osäkra tjänster.

54. Enligt kommissionen utgör Soges svar av den 10 juli 2011 ”på sin höjd ett mellanliggande svar på dess skrivelse och ett möjligt första steg mot en lösning av den pågående tvisten mellan Soges och klaganden”. Kommissionen tillade att den inte fick någon annan information om resultatet av Soges rättsliga samråd eller något annat förslag.

55. Kommissionen förklarade att den skulle fortsätta sina ansträngningar för att underlätta en slutlig lösning av frågan genom att påminna Soges om sina löften. Kommissionen uppmanar också kommissionen att genomföra sina förslag för att tillmötesgå klagandens krav. Eftersom kommissionen inte har något avtalsförhållande med klaganden kan den emellertid inte tvinga Soges att uppfylla sina avtalsförpliktelser gentemot klaganden.

56. I sina synpunkter på kommissionens ovannämnda svar lovordade klaganden de ansträngningar som gjorts av EU:s delegation i Marocko för att nå ett positivt resultat med sitt klagomål. Han bestred emellertid kommissionens argument att den inte kunde ingripa i det privata avtalsförhållandet mellan Soges och honom och att den inte kände till avtalsklausulerna mellan huvudentreprenören och experterna. I detta avseende påpekade han att delegationen säkerställde en ”effektiv förvaltning” av projektet, eftersom den samtyckte till utnämningen av experter, identifierade deras uppdrag och godtog deras arbete. Klaganden drog slutsatsen att det endast skulle vara rättvist för honom att få betalt för sitt arbete för projektet.

57. I sin ytterligare korrespondens av den 2 april 2012 uppgav klaganden att han under tiden hade mottagit kopior av en ny skriftväxling mellan kommissionen och Soges [19]. Enligt klaganden skickade EU:s delegation i Marocko den 20 februari 2012 ytterligare en skrivelse till Soges med en begäran om att den skulle göra den utestående betalningen till klaganden. Genom skrivelse av den 14 mars 2012 vägrade Soges att göra detta. I detta avseende hävdade företaget att i) kommissionen betalade Gruppo Soges och inte Soges för klagandens arbete med projektet och att ii) kommissionens insisterande på att Soges skulle betala klaganden var olämpligt. Klaganden upprepade att delegationen säkerställde den faktiska förvaltningen av projektet och därför måste se till att han får betalt för sitt arbete.

Ombudsmannens bedömning efter hans förslag till vänskaplig förlikning

58. Ombudsmannen noterar att kommissionen, efter hans förslag till vänskaplig förlikning och hans ytterligare frågor till kommissionen, tog kontakt med Soges och skickade två formella och övertygande skrivelser (den 11 maj 2011 och den 20 februari 2012), i vilka den tydligt krävde att Soges skulle betala klaganden. Ombudsmannen anser att översändandet av sådana skrivelser till Soges utgjorde en lämplig åtgärd från kommissionens sida som svar på ombudsmannens förslag om en vänskaplig förlikning.

59. I sitt svar på ombudsmannens förslag till vänskaplig förlikning uppgav kommissionen dessutom att den godtog det och åtog sig att fortsätta sina ansträngningar för att bidra till att lösa frågan genom att påminna Soges om dess skyldighet att betala klaganden, utan att begränsa sina ansträngningar i tid. Ombudsmannen förstår därför att kommissionen kommer att fortsätta att uppmana Soges att göra den utestående betalningen till klaganden, trots de negativa svar som hittills mottagits. Det är rimligt att förvänta sig att kommissionen kommer att använda alla till buds stående medel för att övertyga Soges om att ändra sin ståndpunkt. Ombudsmannen litar dessutom på att kommissionen kommer att informera honom och den klagande om resultatet av sina framtida kontakter med Soges. I detta avseende kommer ombudsmannen att göra ytterligare en anmärkning nedan.

60. Mot bakgrund av kommissionens ovan beskrivna åtagande har ombudsmannen beslutat att avsluta ärendet.

B. Slutsats

På grundval av sin undersökning av detta klagomål avslutar ombudsmannen det med följande slutsats:

Inga ytterligare undersökningar är motiverade.

Klaganden och kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.

Ytterligare anmärkning

Ombudsmannen litar på att kommissionen, trots de negativa svar som den hittills har fått från Soges, i sina framtida kontakter med Soges kommer att fortsätta att uppmana den att göra den utestående betalningen till klaganden. Det är rimligt att förvänta sig att kommissionen kommer att använda alla till buds stående medel för att övertyga Soges om att ändra sin icke samarbetsvilliga ståndpunkt. Ombudsmannen litar dessutom på att kommissionen kommer att informera honom och den klagande om resultatet av sina framtida kontakter med Soges.

 

P. Nikiforos Diamandouros

Utfärdat i Strasbourg den 9 juli 2012

---

[1] På franska: "Gruppos Soges nous a indiqué une liste de dettes qui devaient être relevées par Soges, tandis que d'autres dettes, (...) restaient chez Gruppo Soges qui s'engageait à les payer directement."

[2] Beslut av den 29 juni 2010, Mauerhofer/kommissionen, T-515/08, ännu ej offentliggjort.

[3] I artikel 4.3 i de allmänna villkoren i avtalet föreskrivs följande: ”Avtalet mellan huvudentreprenören och underentreprenören skapar inte avtalsförhållanden mellan underentreprenören och kommissionen.”

[4] På franska: "(...) le montant de 23 500 EUR réclamé par le plaignant à Soges ne se reflète pas par un paiement d'un montant équivalent de la Commission à Soges. La Commission sait pour quelles prestations elle a rétribué Soges et, entre autres, pour les prestations exécutés par le plaignant, mais rien de plus.”

[5] I detta avseende noterar ombudsmannen att han har mottagit ett annat klagomål från en expert som arbetar med ett annat EU-projekt. Genomförandet av det sistnämnda projektet var föremål för ett annat avtal som ingicks av kommissionen och Gruppo Soges och därefter övertogs av Soges (klagomål 1811/2009/(BB)FOR).

[6] Artikel 7.6 i avtalet har följande lydelse: (på franska) "Toute modification de la composition du consortium sans le consentement préalable du pouvoir adjudicateur est considérée comme un défaut d'exécution du marché."

[7] Ändringen av det ursprungliga avtalet mellan kommissionen, Gruppos Soges och Soges har följande lydelse: ”Le remplacement de Gruppo Soges par Soges est effectué (...) sur la base des assurances reçues du liquidateur de Gruppo Soges (...) qui certifie que le ”Contrat de louage d'entreprise comprenant un engagement a formuler une offre irrévocable d'achat” établi le 28 mai 2008 entre Gruppo Soges et Soges est conforme au droit et lois en vigueur, en en particulier avec les règles concernant la liquidation des sociétés et celles sur la protection des droits des créditeurs.”

[8] På franska: "Nous tenons donc a rappeler vos obligations suite a la procédure dite de "liquidation administrativ coatta" dont la société Gruppo Soges a fait l'objet, en particulier l'obligation de rémunérer tous les experts qui on travaille dans le cadre du contrat."

[9] På franska: "Nous tenons aussi à rappeler que la Commission vous a vers 72.765,00 Euros au titre des honoraires de M. Tribillon objet des factures Soges Spa n° 130 et 397."

[10] Såsom kommissionen anger i sitt yttrande (punkt 23 i den vänskapliga förlikningen).

[11] Som det hänvisas till i kommissionens skrivelse av den 25 augusti 2010.

[12] I artikel 11 i den europeiska kodexen för god förvaltningssed föreskrivs att ”tjänstemännen ska handla opartiskt, rättvist och rimligt”. Dessutom har ombudsmannen konsekvent intagit följande ståndpunkt: ”Även om kommissionen handlar i enlighet med lagen när den inte ingriper i tvister mellan entreprenörer och underentreprenörer, bör man inte underskatta intrycket att underentreprenörerna lämnas kvar. I linje med kommissionens strävan att föra EU närmare medborgarna och att inge dem förtroende för EU och dess institutioner anser ombudsmannen att det är lämpligt att kommissionen vidtar alla tänkbara åtgärder för att undvika situationer som ger medborgarna ett omotiverat negativt intryck av EU-institutionerna.”(Taken från ombudsmannens beslut om hans undersökning på eget initiativ OI/1/2006/TN, som finns på hans webbplats)

[13] På franska: "dans le cas ou la relation entre le contractant et les sous-traitants influence négativement la performance des services fournis, la Commission peut envisager des sanctions. Ces sanctions peuvent prendre la forme de pénalités financiers et aller jusqu'à la résiliation du contrat.”

[14] På franska: "L'attributaire prendra toutes les mesures nécessaires pour que ses experts aient en permanence a leur disposition les appuis (...) requis pour l'accomplissement de leur mission. Il devra effectuer un transfert régulier des fonds au Maroc pour l'exécution des activités prévues dans le contrat et assurer le paiement régulier de son staff.”

[15] Kommissionen bifogade till sitt yttrande en kopia av detta svar.

[16] Klaganden bifogade en kopia av denna skrivelse med sina synpunkter.

[17] På franska: ”Dans le cadre d'une collaboration avec [le plaignant], sur des projets futurs, nous comptons proposer [au plaignant] des honoraires supérieurs au standard ordinaires et habituelles, afin d'atteindre l'obtention par le plaignant, d'une recette plus haute comme appui partiel a l'impossibilité d'un totale recouvrement des créances envers l'original et unique entreprise débitrice Gruppo Soges”.

[18] Ombudsmannen bad kommissionen att a) förklara huruvida Soges skrivelse till EU:s delegation i Marocko av den 10 juli 2011 enligt kommissionen utgör ett lämpligt svar på dess skrivelse av den 11 maj 2011 och, om ja, b) förklara vilka eventuella ytterligare åtgärder som kommissionen vidtog eller avser att vidta i detta avseende.

[19] Klaganden lämnade inga kopior av denna skriftväxling.