Bakgrund till klagomålet

1. Klaganden är tidigare domare vid Europeiska unionens tribunal. Tribunalen utgör tillsammans med domstolen en del av Europeiska unionens domstol (nedan kallad EU-domstolen).

2. I juli och augusti 2016 lämnade klaganden, som fortfarande var domare i tribunalen, in tretton begäranden om upplysningar till EU-domstolen. Hans begäran gällde följande: EU-domstolens ståndpunkt och dess diskussioner med andra EU-institutioner i vissa lagstiftningsfrågor. Utveckling av och kostnader för vissa it-tillämpningar. Rekryteringsfrågor. Uppgifter om en tvist mellan EU-domstolen och en ledamot av domstolen om tillämpningen av EU-domstolens uppförandekod för ledamöter och före detta ledamöter av EU-domstolen ^[1] på honom. Hur officiella förare vid EU-domstolen används. samt domarnas arbetsresor och externa verksamhet.

3. När EU-domstolen svarade den 13 oktober 2016 var klaganden inte längre domare. Till följd av detta informerade EU-domstolen honom om att den inte kunde ge honom den information han hade begärt. Den påminde honom om de tidigare domarnas skyldighet att respektera sekretessen vid EU-domstolens överläggningar, att uppträda med integritet och diskretion och att avstå från att lämna offentliga kommentarer som kan skada EU-domstolens anseende.

4. Mellan december 2016 och november 2017 lämnade klaganden in fyra ansökningar om tillgång till handlingar ^[2] (begärandena I–IV nedan), i enlighet med EU-domstolens tillämpliga regler om tillgång till handlingar ^[3] (EU-domstolens regler om tillgång).

5. Den 14 december 2016 begärde klaganden tillgång till ett antal handlingar (begäran I), däribland följande: Handlingar som rör antagandet av uppförandekoden. Handlingar och information om en eventuell utnämning av en person till en högre tjänst inom EU-domstolen. och arbetsresor med användning av EU-domstolens officiella förare. EU-domstolen beviljade slutligen delvis tillgång till dessa handlingar.

6. Den 27 januari 2017 begärde klaganden att allmänheten skulle få tillgång till handlingar som utväxlats mellan EU-domstolens tidigare ordförande och de tyska myndigheterna mellan 2011 och 2015, och en förteckning över alla handlingar som den tidigare ordföranden skickat till EU:s regeringar (begäran II). EU-domstolen uppgav att den inte fann några handlingar som utbyttes mellan EU-domstolens tidigare ordförande och de tyska myndigheterna och att den begärda förteckningen inte fanns. Klaganden överklagade EU-domstolens beslut om begäran I och II till tribunalen [4].

7. Den 22 mars 2017 begärde klaganden tillgång till tretton uppsättningar handlingar (begäran III). Det rörde sig bland annat om följande dokument: kopplat till ett förslag om att fördubbla antalet domare i tribunalen, angående utvecklingen av en it-applikation (”ordförandenas webbplats”), när det gäller rekrytering av en direktör, när det gäller hänskjutandet av ett ärende till kommittén för uppförandekoden, om användningen av officiella förare vid EU-domstolen, samt när det gäller reformen av tribunalen och ledamöternas godkända arbetsresor och externa verksamhet.

8. I slutändan beviljade EU-domstolen klaganden partiell tillgång och lämnade ut 190 handlingar som omfattades av hans begäran (som uppgick till 1 686 sidor).

9. Den 17 augusti 2017 lämnade klaganden in en begäran om allmänhetens tillgång till handlingar (begäran IV) avseende tolv uppsättningar handlingar. Dessa omfattade följande: Förteckningen över skrivelser mellan EU-domstolens tidigare ordförande och EU-institutionerna under hans mandatperiod. ”Utträdesbidrag” för en högre tjänsteman, hans lön och uppgifter om det arbete han utfört. Skälen till utnämningen av en direktör. Särskilda godkännanden av reseförfrågningar för officiella förare. de begäranden som mottagits av EU-domstolen om allmänhetens tillgång till handlingar som inte rör lagstiftningsförfaranden, och 75 av hans egna memoranda och 25 relaterade dokument.

10. EU-domstolen beviljade slutligen delvis tillgång till denna begäran och lämnade ut 557 handlingar (på 2 960 sidor).

11. Klaganden var missnöjd och vände sig till ombudsmannen den 14 november 2017. Han lämnade in en uppdaterad version av sitt klagomål den 20 mars 2018.

12. I sitt klagomål uttryckte klaganden inte bara sin oro över hur EU-domstolen hanterade hans begäranden om tillgång till handlingar, utan också över hur EU-domstolen hade ändrat uppförandekoden för ledamöter och före detta ledamöter. Han ansåg att EU-domstolen hade brutit mot olika regler genom att utvidga uppförandekodens tillämpningsområde till att omfatta icke-rättsliga frågor.

Utredningen

13. Ombudsmannen inledde en undersökning av klagandens farhågor om att EU-domstolen (A) utvidgade sin uppförandekod för ledamöter och före detta ledamöter till att omfatta inte bara rättsliga utan även administrativa frågor, och B) hanterade klagandens begäranden III och IV om tillgång till handlingar på ett felaktigt sätt ^[5].

14. Under undersökningens gång sammanträdde ombudsmannens undersökningsgrupp med EU-domstolen och inspekterade den relevanta akten ^[6]. Ombudsmannen beaktade vidare EU-domstolens svar, efter rapporten från inspektionsmötet ^[7], och klagandens kommentarer.

A. Utvidgning av uppförandekoden till administrativa frågor

Argument som framförts till ombudsmannen

15. Klaganden hävdade att den uppförandekod som antogs 2016 gick utöver domstolens stadga ^{[9] genom att slå fast att ”M embers ska fullgöra sin skyldighet att utöva sitt utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att hantera rättsliga och administrativa frågor”[8].} I stadgan fastställs ledamöternas skyldighet att bevara ”hemligheten vid domstolens överläggningar”^[10]. Klaganden anser att denna bestämmelse endast avser rättsliga överläggningar och inte administrativa frågor. Han hävdade att en utvidgning av uppförandekodens tillämpningsområde också strider mot öppenhetsreglerna, rätten till god förvaltning, rätten att vända sig till ombudsmannen, yttrandefriheten och skyddet för visselblåsare.

16. I sitt svar till ombudsmannen ifrågasatte EU-domstolen huruvida ombudsmannen kunde undersöka uppförandekoden. Det noterade att ombudsmannen inte har befogenhet att undersöka EU-domstolen när den agerar i sin dömande roll. ^[11] För EU-domstolen definierar uppförandekoden skyldigheterna för nuvarande och tidigare ledamöter av EU-domstolen. Dessa är oupplösligt kopplade till ledamöternas rättsliga funktioner. Antagandet av uppförandekodexen omfattas således av begreppet ”rättslig verksamhet”. Den angav dessutom att frågan om huruvida antagandet av uppförandekoden utgör en ”rättslig verksamhet” för närvarande är anhängig vid tribunalen (inom ramen för klagandens talan om ogiltigförklaring av EU-domstolens beslut att avslå hans begäranden I och II).

17. Under alla omständigheter anser EU-domstolen att inget av de argument som klaganden framfört var välgrundat. Enligt EU-domstolen utvidgade uppförandekoden inte tillämpningsområdet för bestämmelserna om ledamöternas skyldighet att agera med diskretion till att omfatta administrativa frågor. Den tidigare uppförandekoden, som krävde att ledamöterna skulle avstå från att göra offentliga uttalanden som skulle kunna skada revisionsrättens anseende ^[12], omfattade också administrativa frågor.

18. EU-domstolen konstaterade vidare att skyldigheten att agera med diskretion återspeglar den grundläggande principen om respekt för rättsstatsprincipen och behovet av att skydda EU-domstolens auktoritet och oberoende.^[13] Den konstaterade att om en nuvarande eller före detta ledamot offentligt kritiserar hur EU-domstolen fungerar undergräver de dess auktoritet. På grund av den höga ställning som EU-domstolens ledamöter åtnjuter skulle allmänheten och medierna vara mindre benägna att ifrågasätta sanningshalten i den kritik som de framför. EU-domstolen, som är skyldig att utöva sitt utrymme för skönsmässig bedömning för att säkerställa sin oavhängighet, kan inte direkt bemöta sådan kritik. Domstolen tillade att en liknande skyldighet att agera med omdöme även gäller för (tidigare) domare vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen)^[14].

19. Med detta sagt betonade EU-domstolen att skyldigheten att utöva sitt utrymme för skönsmässig bedömning inte hindrar (tidigare) ledamöter från att rapportera eventuella rättsstridigheter avseende EU-domstolen. De måste dock göra detta med hjälp av de mekanismer som föreskrivs i EU-fördragen och EU-lagstiftningen. Det vill säga, beroende på frågornas art, genom att vända sig till Europeiska ombudsmannen, Europaparlamentet, Europeiska revisionsrätten eller Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).

20. I sina kommentarer ifrågasatte klaganden EU-domstolens ståndpunkt att nuvarande eller före detta ledamöter är förbjudna att offentligt kritisera domstolen. Han hävdade att EU-domstolens hänvisning till Europadomstolens regler, som kräver att domare utövar sitt utrymme för skönsmässig bedömning i samband med domstolsförfaranden, var selektiv och vilseledande. Han hävdade att yttrandefriheten enligt Europadomstolen ^[15] är en väsentlig del av skyddet för visselblåsare. Han sade att EU-domstolen förbisåg detta eftersom det inte skyddar visselblåsare. Han betonade också att medierna alltid kommer att försöka fastställa sanningen och inte bara förlita sig på offentliga uttalanden från enskilda personer, såsom före detta ledamöter. Han hävdade också att det i uppförandekoden uttryckligen bör anges att skyldigheten att utöva diskretion inte hindrar (tidigare) ledamöter från att rapportera eventuella påstådda olagligheter genom de mekanismer som finns tillgängliga enligt EU-lagstiftningen.

Ombudsmannens bedömning

21. Ombudsmannen kan inte undersöka EU-domstolens verksamhet när den agerar i sin dömande roll.^[16] Ombudsmannen kan inte heller granska klagomål där de frågor som tas upp är eller har varit föremål för rättsliga förfaranden.^[17]

22. Klaganden har inte bestritt att frågan huruvida antagandet av uppförandekoden utgör en ”rättslig verksamhet” är central för den talan om ogiltigförklaring som han väckte vid tribunalen mot EU-domstolens beslut att avslå hans begäran om tillgång till handlingar I och II ^[18].

23. Ombudsmannen kan inte bemöta klagandens argument om uppförandekoden, eftersom detta skulle innebära att ombudsmannen måste ta ställning till huruvida antagandet av uppförandekoden utgör en ”rättslig verksamhet”, en fråga som för närvarande är föremål för rättsliga förfaranden.

24. Ombudsmannen välkomnar dock de klargöranden som gjorts av EU-domstolen om att diskretionär bedömning inte berövar ledamöterna deras rätt att vända sig till parlamentet, ombudsmannen, revisionsrätten eller Olaf för att rapportera eventuella rättsstridigheter eller administrativa missförhållanden när det gäller EU-domstolens funktionssätt och inre funktionssätt. När det gäller klagandens påpekande att uppförandekoden uttryckligen bör ange att skyldigheten att utöva diskretion inte hindrar (före detta) ledamöter från att rapportera eventuella påstådda olagligheter genom de mekanismer som finns tillgängliga enligt EU-lagstiftningen, förväntar sig ombudsmannen att nuvarande och före detta ledamöter känner till användningen av sådana mekanismer.

25. Mot bakgrund av ovanstående avslutar ombudsmannen sin undersökning av denna aspekt av klagomålet ^[19].

B. Tillgång till handlingar

 Inledande anmärkning

26. I sitt svar uppgav EU-domstolen att eftersom dess beslut om tillgång till handlingar nr III och IV inte överklagades till tribunalen inom den tillämpliga tidsfristen, är de slutgiltiga.^[20]

27. Ombudsmannens roll är att kontrollera om en EU-institution, när den behandlar en begäran, har tillämpat relevanta regler och rättspraxis om tillgång till handlingar på ett korrekt och rimligt sätt. Om ombudsmannen anser att ett beslut att vägra tillgång inte var välgrundat kan hon be den berörda EU-institutionen att överväga att bevilja (ytterligare) tillgång till handlingar genom förslag till lösningar, rekommendationer och/eller förslag. Det ankommer på den berörda institutionen att besluta vilka åtgärder som ska vidtas i sådana fall. Om en institution som har vägrat att ge allmänheten tillgång till en handling senare ändrar sin ståndpunkt, finns det inget rättsligt skäl till att den inte skulle kunna fatta ett nytt beslut om att bevilja tillgång till handlingen. Ombudsmannen kan inte tvinga EU:s institutioner eller organ att dra tillbaka beslut som de redan har fattat. Hon kan dock ^[21] bedöma sådana beslut, även efter det att tidsfristen för att väcka talan mot dem vid tribunalen har löpt ut. Om hon inte kunde, är det svårt att se syftet med att lagstiftaren, vid sidan av domstolen, har angett ombudsmannen som ett av de två rättsmedel som står till buds för missnöjda sökande i unionens bestämmelser om allmänhetens tillgång till handlingar ^[22].

28. I detta syfte kommer ombudsmannen nedan att undersöka klagandens argument om hur hans två ansökningar om tillgång till handlingar (begäran III och IV) hanterades, och särskilt följande: a) EU-domstolens reviderade åtkomstregler begränsar transparensen jämfört med de tidigare reglerna ^[23]. b) EU-domstolens resonemang när det gäller att vägra tillgång varierar från ett mål till ett annat. c) EU-domstolens svar saknar öppenhet och endast besluten om hans begäran om omprövning av de ursprungliga besluten är tillräckligt motiverade. d) EU-domstolen behandlar vissa begäranden om tillgång till handlingar som begäranden om information. e) EU-domstolen förlitar sig alltför mycket på undantaget för skydd av personuppgifter för att vägra tillgång till handlingar. och f) EU-domstolen har felaktigt klassificerat administrativa handlingar som en del av sin dömande verksamhet.

a) EU-domstolens nuvarande regler för tillgång ger mindre insyn

 Argument som framförts till ombudsmannen

29. Klaganden hävdade att EU-domstolens nuvarande tillträdesregler ger mindre insyn än de tidigare reglerna ^[24] och därmed strider mot EU-fördragen ^[25]. Han anser att de nuvarande reglerna leder till att många ansökningar om tillgång till handlingar avslås. Klaganden hänvisade också till en färsk rapport från Europeiska revisionsrätten, där man kritiserade det faktum att EU-domstolen undanhöll revisionsrätten ett antal interna handlingar, vilket hindrade den från att analysera det arbete som utförts av EU-domstolens ledamöter ^[26].

30. I sitt svar uppgav EU-domstolen att skälet till att ändra reglerna var att centralisera och rationalisera sina ursprungliga svar på begäranden om tillgång till handlingar.^[27] Den noterade att undantagen från rätten till tillgång till handlingar i både de nuvarande och tidigare reglerna i stort sett var desamma och i stort sett desamma som de regler om allmänhetens tillgång till handlingar som gäller för övriga EU-institutioner (förordning 1049/2001)^[28].

Ombudsmannens bedömning

31. Ombudsmannen håller med EU-domstolen om att undantagen från rätten till tillgång till handlingar i EU-domstolens nuvarande och tidigare bestämmelser om tillgång till handlingar och förordning (EG) nr 1049/2001 i stort sett är desamma. De nuvarande reglerna är således inte mer restriktiva än de tidigare reglerna. De nuvarande och tidigare reglerna är i linje med bestämmelserna i EU-fördragen om tillgång till handlingar och öppenhet.

32. Klaganden har inte heller framfört några övertygande argument till stöd för sitt påstående att EU-domstolen använder de nuvarande reglerna för att systematiskt avslå ansökningar om allmänhetens tillgång till handlingar och därmed begränsa insynen.

33. Revisionsrättens rapport, som nämns av klaganden, är inte heller relevant i detta avseende. I rapporten anges att revisionsrätten inte kunde bedöma inverkan av faktorer, såsom domstolsmålens komplexitet, på EU-domstolens ärendehanteringsprocess, eftersom vissa handlingar som utväxlats mellan domare och generaladvokater i pågående mål inte lämnades ut till revisionsrätten. EU-domstolen nekade tillgång till dessa handlingar för att respektera sekretessen vid sina överläggningar, i enlighet med de undantag som föreskrivs i tillämpliga regler.

b) Inkonsekventa skäl för att vägra tillgång till handlingar

Argument som framförts till ombudsmannen

34. Klaganden hävdade att EU-domstolen regelbundet ändrar sina skäl för att vägra tillgång till handlingar. Han hänvisade till de olika skäl som EU-domstolen angav när den vägrade att lämna ut ett av hans memorandum till en annan person, jämfört med de skäl som angavs som svar på hans begäran om tillgång till samma handling. Han hänvisade också till det faktum att han mottog handlingar om resegodkännanden för förare inom ramen för sin begäran I, men inledningsvis inte som svar på sin begäran IV (även om EU-domstolen senare lämnade ut dessa handlingar). Dessutom ifrågasatte EU-domstolen inledningsvis huruvida hans begäran IV kunde tas upp till prövning, men godtog den senare. Slutligen uppgav han att han tidigare hade mottagit dokument där ledamöternas kommentarer om lagstiftnings- och förvaltningsfrågor inte hade redigerats, medan liknande kommentarer hade redigerats i andra fall ^[29].

35. Som svar hävdade EU-domstolen att ombudsmannens undersökning endast rör klagandens begäranden om tillgång och inte begäranden från andra personer. Under alla omständigheter hade den vägrat att ge tillgång till både klagandens och den andra personens begäran av samma skäl, och ytterligare skäl angavs för att återspegla särdragen i varje begäran. När det gäller ansökningarna om tillgång till resegodkännanden hävdade EU-domstolen att dess beslut om begäran I är föremål för pågående rättsliga förfaranden och därmed inte omfattas av ombudsmannens undersökning. Under alla omständigheter är det en naturlig del av förfarandet i två steg för att behandla ansökningar om allmänhetens tillgång till handlingar att beslutet och/eller motiveringen i båda etapperna (ursprungligt svar, omprövningsbeslut) kan skilja sig åt. Dessutom avser dess motivering för att inte lämna ut ledamöternas synpunkter tillämpningsområdet för EU-domstolens åtkomstregler, som är föremål för klagandens mål vid tribunalen. Om vissa avsnitt i en handling av misstag inte har redigerats innebär detta under alla omständigheter inte att liknande avsnitt i andra handlingar ska lämnas ut utan redigering.

Ombudsmannens bedömning

36. Begäranden om tillgång till handlingar från andra personer omfattas inte av denna undersökning. Ombudsmannen granskar varje vägran att ge tillgång till en handling utifrån sina egna meriter. Hon kan därför inte ta ställning till något av klagandens argument i detta sammanhang ^[30].  

37. Som EU-domstolen påpekade är det en naturlig del av förfarandet i två steg för tillgång till handlingar att begäranden omprövas och att beslutet och/eller det bakomliggande resonemanget kan skilja sig från ett steg till ett annat (ursprungligt svar, omprövningsbeslut).

38. Slutligen måste ombudsmannen bedöma om ett beslut om en begäran om tillgång till handlingar är förenligt med tillämpliga regler. Även om EU-domstolen tidigare har lämnat ut handlingar utan redigering innebär detta således inte nödvändigtvis att det är fel att senare redigera liknande uppgifter.

c) Bristande insyn i svaren på begäranden om tillgång

Argument som framförts till ombudsmannen

39. Klaganden hävdade att EU-domstolen inte ger några meningsfulla förklaringar i sina ursprungliga svar på begäranden om tillgång till handlingar, utan endast i sina efterföljande beslut om omprövning av begäranden (så kallade bekräftande beslut). De som begär tillgång till handlingar kan således endast bestrida EU-domstolens resonemang genom att väcka en kostsam och långdragen talan vid tribunalen mot ett omprövningsbeslut.

40. Han tillägger att EU-domstolens svar inte är transparenta eftersom de inte innehåller en förteckning över alla handlingar som den innehar, med angivande av vilka av dem som kan lämnas ut och vilka som inte kan det. Han hänvisade särskilt till EU-domstolens första svar på hans begäran om tillgång till hans promemorior. Han hänvisade också till det faktum att EU-domstolen ursprungligen vägrade att ge honom tillgång till ett memorandum från den tidigare presidenten om utnämningen av en direktör, och gjorde det först efter sin översyn, efter mediebevakning av frågan.

41. Slutligen påpekade klaganden att EU-domstolen ännu inte har lämnat ut följebrevet och de förberedande akterna till en osignerad, odaterad och oregistrerad handling som EU-domstolen skickat till parlamentet och rådet (del av begäran III).

42. I sitt svar förnekade EU-domstolen att den endast motiverar sina beslut när den prövar ansökningar. Den upprepade sin åsikt att ändringar i motiveringen och/eller dess beslut är en naturlig del av det tvåstegsförfarande som är tillämpligt på ansökningar om tillgång till handlingar.

43. När det gäller klagandens begäran III noterade EU-domstolen att den ursprungligen hade lämnat ut 189 handlingar och därefter ytterligare en handling, efter att ha sett över sitt ursprungliga beslut. Även om kommissionen gav mer detaljerade förklaringar i sitt beslut om översyn betyder detta inte att motiveringen var ”sen”. När det gäller begäran IV uppgav EU-domstolen att den, både i sitt ursprungliga svar och i omprövningsbeslutet, lämnade detaljerade skäl för sin vägran att lämna ut vissa handlingar.

44. EU-domstolen uppgav vidare att klaganden själv hade lämnat en detaljerad förteckning över de handlingar som han ville ha tillgång till i sin ansökan IV. EU-domstolen vägrade att ge tillgång till dessa handlingar och förklarade tydligt skälen till detta. Det är därför oklart vilken typ av förteckning eller ytterligare förklaringar som EU-domstolen skulle ha kunnat ge klaganden.

45. EU-domstolen uppgav att den inledningsvis hade lämnat ut flera handlingar om utnämningen av en direktör, innan den därefter lämnade ut den tidigare ordförandens promemoria.

Ombudsmannens bedömning

46. Såsom anges ovan är det faktum att EU-domstolens resonemang kan variera i omprövningsskedet en naturlig del av det förfarande i två steg som är tillämpligt på tillgång till handlingar. Det finns inget som tyder på att EU-domstolen avsiktligt underlåter att lämna tillräckliga förklaringar i sina ursprungliga svar, och gör det endast om en sökande begär att den ska ompröva sitt ursprungliga beslut.

47. Klagandens argument om förteckningen över handlingar (begäran IV) är ogrundat. Som EU-domstolen konstaterade tillhandahöll klaganden själv en förteckning över alla handlingar som han ville ha tillgång till. Dessutom gav EU-domstolen tydliga förklaringar till varför tillgång till dessa handlingar nekades. nämligen att de rörde domstolens dömande verksamhet och därför föll utanför tillämpningsområdet för EU-domstolens regler om tillgång.

48. Det är dock oklart varför EU-domstolen lämnade ut den tidigare ordförandens promemoria om utnämningen av en direktör först efter det att klaganden begärt att den skulle ompröva sitt ursprungliga beslut.

49. I syfte att underlätta tillgången till handlingar anser ombudsmannen att EU-domstolen i framtiden skulle kunna sträva efter att i sina inledande svar tillhandahålla en förteckning över alla relevanta handlingar som omfattas av en begäran om tillgång till handlingar. Även om det är möjligt att ytterligare dokument kommer att identifieras i översynsskedet är det en god administrativ praxis att upprätta en förteckning i inledningsskedet.

50. När det slutligen gäller klagandens argument att EU-domstolen ännu inte har lämnat ut handlingar som rör följebrevet och de förberedande rättsakterna till ett lagstiftningsdokument noterar ombudsmannen att EU-domstolen redan har informerat klaganden om att det inte finns några sådana handlingar. Klaganden har inte lagt fram några övertygande argument för att visa att detta inte är sant.^[31]

d) EU-domstolen behandlar vissa begäranden om tillgång till handlingar som begäranden om information

Argument som framförts till ombudsmannen

51. Klaganden ansåg att EU-domstolen agerade i ond tro och åsidosatte sin skyldighet att bistå dem som ansöker om tillgång till handlingar ^[32] genom att behandla en del av hans begäran IV om tillgång till handlingar som en begäran om information.

52. Som svar uppgav EU-domstolen att klaganden tydligt hade formulerat en del av sin begäran som en begäran om information, och att sådana begäranden faller utanför tillämpningsområdet för reglerna om tillgång till handlingar. ^[33] Med detta sagt erkände EU-domstolen att den också hade förlitat sig på de tillämpliga reglerna om tillgång till handlingar för att avslå dessa begäranden om information (av dataskyddsskäl). EU-domstolen uppgav också att denna fråga omfattas av klagandens mål vid tribunalen.

Ombudsmannens bedömning

53. En begäran om information som ingår i handlingar bör behandlas som en begäran om allmänhetens tillgång till de handlingar som innehåller denna information ^[34].

54. Ombudsmannen anser att EU-domstolen borde ha behandlat klagandens begäranden i enlighet med reglerna om tillgång till handlingar, och inte som begäranden om information. EU-domstolen angav dock skäl till varför den, även om den hade behandlat begärandena som sådana, inte kunde lämna ut de handlingar som innehöll informationen. Detta på grund av dataskyddsproblem. Dessutom hade vissa av handlingarna redan lämnats ut eller på annat sätt varit offentliga.

55. Det förekom därför inga administrativa missförhållanden i hur EU-domstolen hanterade dessa begäranden. Ombudsmannen uppmanar dock EU-domstolen att i framtiden inta en mer medborgarvänlig hållning vid bedömningen av en begäran om tillgång till handlingar som hänvisar till information i handlingar.

e) EU-domstolen tillämpar i alltför hög grad undantaget för skydd av personuppgifter

Argument som framförts till ombudsmannen

56. Klaganden hävdade att EU-domstolen, för att motivera att tillgång till handlingar nekas, i alltför hög grad och på ett omotiverat sätt använder det undantag för skydd av personuppgifter som föreskrivs i EU-domstolens regler om tillgång. I synnerhet instämde han inte i EU-domstolens praxis att maskera namnen på rättssekreterare (référendaires) från protokoll som den lämnar ut. Han hävdade att alla andra EU-institutioner på sina webbplatser nämner namnen på personer som innehar liknande befattningar ^[35] och att alla EU-domstolens rättssekreterare finns upptagna i den offentliga onlinekatalogen över EU-tjänstemän ^[36]. När det gäller vägran att lämna ut information om resekostnader av dataskyddsskäl noterade han att kommissionen nyligen gav full tillgång till alla kommissionsledamöters individuella resekostnader. Följaktligen hävdade han att EU-domstolen bör göra detsamma för ledamöternas resekostnader, för att möjliggöra en ordentlig granskning av offentliga medel. Han hänvisade också till vägran att bevilja tillgång till handlingar som rör arbetet för en högt uppsatt medlem av EU-domstolens personal.

57. Som svar angav EU-domstolen att personuppgifter avser all information som rör en identifierad eller identifierbar fysisk person.^[37] Under vissa omständigheter kan en handling som bekräftar att det finns en handling i sig utgöra personuppgifter.^[38] Eftersom klaganden begärde tillgång till flera handlingar rörande en person som han eller hon identifierat med namn klassificerades alla sådana handlingar som den personens personuppgifter. För att få dessa uppgifter överförda till honom skulle den klagande behöva visa varför han behövde dem. Dessutom får utlämnandet av uppgifterna inte skada den berörda personens legitima intressen.^[39] Klaganden har inte i någon av sina begäranden visat varför han behövde dessa uppgifter. EU-domstolen konstaterade också att vad som avses med personuppgifter inte bör förväxlas med vad som anses röra privatlivet.^[40] Dessutom noterade EU-domstolen att tillämpningsområdet för undantaget om skydd av personuppgifter är en fråga som omfattas av klagandens mål vid tribunalen.

58. I sina synpunkter hävdade klaganden att EU-domstolarnas rättspraxis om skydd av personuppgifter är mycket restriktiv. Han hävdade också att EU-domstolens ordförande i sitt svar på ombudsmannens undersökning gick utöver sin administrativa roll genom att hänvisa till en dom om skydd av personuppgifter för vilken tidsfristen för överklagande inte hade löpt ut.

59. Klaganden hänvisade till sina ansökningar om tillgång till handlingar och uppgav att de begärda uppgifterna måste vara offentliga för att EU-domstolens administrativa beslut och lagstiftningsbeslut ska kunna granskas ordentligt. Det är dock svårt för en enskild person som begär tillgång till en handling att lämna exakta motiveringar när innehållet i handlingarna inte är känt. Klaganden betonade också att dataskydd inte är en absolut rättighet, utan måste vägas mot rätten till insyn, informationsfrihet och god förvaltning.

60. Klaganden ansåg vidare att kommissionen gjorde kommissionsledamöternas användning av tjänstebilar och chaufförer mycket transparent, medan EU-domstolen håller denna information ”helt hemlig”. Han ansåg också att det var fel av EU-domstolen att inte lämna ut några handlingar om en högre tjänstemans arbete.

Ombudsmannens bedömning

61. Ombudsmannen kan inte undersöka frågor som rör EU-domstolens dömande verksamhet och rättspraxis ^[41] eller ifrågasätta riktigheten i en domstols avgörande ^[42]. Ombudsmannen håller inte heller med om att det faktum att domstolens ordförande i sitt svar till ombudsmannen hänvisade till en dom för vilken tidsfristen för överklagande inte hade löpt ut innebar att han agerade i egenskap av domstol snarare än i egenskap av förvaltningsmyndighet. Han hänvisade endast till den senaste domen om skydd av personuppgifter enligt bestämmelserna om tillgång till handlingar. Till följd av detta resonemang kan ingen dom från tribunalen godtas som slutgiltig förrän tidsfristen för att överklaga har löpt ut, eller, om det gäller ett överklagande, en dom från EU-domstolen har utfärdats. Detta är dock inte fallet.^[43]

62. Ombudsmannen anser att EU-domstolens breda strategi för tillämpningen av undantaget för skydd av personuppgifter är förenlig med EU:s rättspraxis.  I EU:s rättspraxis har det klargjorts att de som ansöker om tillgång till handlingar som innehåller personuppgifter måste visa att det är ”nödvändigt” att personuppgifterna överförs till dem.^[44] Dessutom ges målet om öppenhet inte automatiskt företräde framför rätten till skydd av personuppgifter.^[45]

63. Genom att begränsa sin motivering för att behöva uppgifterna till att allmänheten i allmänhet ska kunna granska EU-domstolens administrativa beslut och lagstiftningsbeslut har klaganden inte lagt fram några konkreta skäl för att visa att det är ”nödvändigt” att personuppgifterna överförs till honom.

64. Även om informationen om att en person arbetar vid EU-domstolen som domstolstjänsteman kan, och till och med bör, vara offentlig, innebär detta inte att EU-domstolen bör lämna ut den personens personuppgifter i samband med en begäran om tillgång till handlingar. Den person som ansöker om tillgång till handlingarna i fråga måste fortfarande visa att det är nödvändigt att få några specifika personuppgifter överförda till dem, vilket klaganden i detta fall inte har gjort.

65. Eftersom klaganden har vänt sig till tribunalen för att bestrida EU-domstolens beslut att redigera personuppgifterna i det resegodkännande som lämnats ut till honom enligt begäran I, anser ombudsmannen att hon inte kan ta ställning till EU-domstolens redigeringar enligt begäran IV, eftersom denna fråga nu också är anhängig vid EU-domstolarna.^[46] Det räcker att påpeka att ombudsmannen nyligen välkomnade Europeiska kommissionens proaktiva åtagande att offentliggöra information om varje kommissionsledamots resekostnader varannan månad.

66. När det slutligen gäller handlingarna om det arbete som utförts av en högt uppsatt medlem av EU-domstolens personal ^[47] visar det faktum att en viss tid har gått sedan den berörda personen tillträdde sin tjänst inte i sig att det är ”nödvändigt” att de relaterade uppgifterna överförs i samband med en begäran om tillgång till handlingar. Det faktum att en person kan ha varit i tjänst under en viss period innebär inte att hans eller hennes rätt att få sina personuppgifter skyddade minskar eller upphör att gälla. 

f) EU-domstolen anser att administrativa handlingar är av rättslig karaktär

Argument som framförts till ombudsmannen

67.  Klaganden instämde inte i EU-domstolens åsikt att ledamöternas kommentarer om förvaltnings- och lagstiftningsfrågor rör dess dömande verksamhet. Han konstaterade att öppenhet enligt EU-fördragen är en prioritering och en förutsättning för att EU-institutionerna ska fungera korrekt.

68. Som svar uppgav EU-domstolen att klagandens argument var direkt kopplade till frågan om tillämpningsområdet för EU-domstolens regler om tillgång, och därmed rör skillnaden mellan EU-domstolens rättsliga och administrativa verksamhet. Den noterade att denna fråga omfattas av klagandens ärende vid tribunalen och att ombudsmannen därför inte kunde undersöka den.

69. I sina synpunkter på EU-domstolens svar hävdade klaganden att hans mål vid tribunalen inte omfattar EU-domstolens svar på hans begäran III och IV, som skickades senare. Han betonade också att EU-domstolens vägran att lämna ut ledamöternas synpunkter i förvaltnings- eller lagstiftningsfrågor inte utgör en risk för rättsväsendets oberoende.

Ombudsmannens bedömning

70. I sitt mål vid tribunalen har klaganden ifrågasatt EU-domstolens vägran att bevilja tillgång till handlingar som ledde till antagandet av uppförandekoden på grundval av att dessa handlingar uttrycker ledamöternas åsikter och därmed är kopplade till dess dömande verksamhet.

71. De argument som klaganden framfört i detta ärende rör också den allmänna frågan om huruvida ledamöternas kommentarer är nära kopplade till deras rättsliga funktion och därför faller utanför tillämpningsområdet för EU-domstolens åtkomstregler ^[48]. Eftersom tribunalen kommer att avgöra detta ärende kommer ombudsmannen inte att undersöka denna aspekt av klagomålet ^[49].

Slutsatser

På grundval av undersökningen avslutar ombudsmannen detta ärende med följande slutsatser:

Det förekom inga administrativa missförhållanden i EU-domstolen när det gäller de aspekter av klagomålet som inte omfattades av klagandens mål vid tribunalen.

Ombudsmannen avslutar utan vidare åtgärder de aspekter av klagomålet som omfattas av klagandens ärende vid tribunalen.

Klaganden och EU-domstolen kommer att informeras om detta beslut.

 

Emily O'Reilly

Europeiska ombudsmannen

Strasbourg den 5 juni 2019

 

 

BILAGOR

Begäran om tillgång till handlingar I

1. Den 14 december 2016 begärde klaganden att allmänheten skulle få tillgång till ett antal handlingar (nedan kallad begäran I), däribland följande: (1) De dokument som ledde till antagandet av 2016 års uppförandekod ^[51]. (2) Handlingar och information om en eventuell utnämning av X till en högre tjänst vid EU-domstolen. och 3) tillstånd för arbetsresor ^[52] som omfattade användning av EU-domstolens officiella förare.

2. Med tanke på att EU-domstolens ursprungliga beslut av den 17 februari 2017 på hans begäran I var delvis negativt begärde klaganden att EU-domstolen skulle ompröva det beslutet.

3. Den 22 maj 2017 antog EU-domstolen sitt beslut (det så kallade bekräftande beslutet) om klagandens begäran om omprövning (den så kallade bekräftande ansökan).

4. Den angav att de handlingar som rör antagandet av 2016 års uppförandekod (begäran I. 1) inte avsåg dess ”administrativa uppgifter” (enligt artikel 15.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget)^[53] och därför inte omfattades av EU-domstolens regler om allmänhetens tillgång till handlingar ^[54]. EU-domstolen konstaterade att de skyldigheter som uppförandekoden ålägger nuvarande och före detta ledamöter av domstolen är nära kopplade till utövandet av deras rättsliga funktioner och därför inte är ”administrativa”. Att lämna ut handlingar som avger yttranden för internt bruk, som en del av överläggningar och inledande samråd, skulle dessutom allvarligt undergräva EU-domstolens beslutsprocess ^[55]. Om sådana handlingar lämnades ut skulle EU-domstolens ledamöter inte kunna uttrycka sina åsikter på ett oberoende sätt, till nackdel för EU-domstolens beslutsprocess.

5. EU-domstolen har i sin helhet lämnat ut en skrivelse (begäran I. 2) med skälen till att X har utnämnts till högre tjänsteman. Den uppgav att EU-domstolen hade inhämtat X:s samtycke till detta utlämnande.

6. EU-domstolen beviljade också partiell tillgång till två tillstånd för arbetsresor (begäran I. 3). Den uppgav att redigeringarna gjordes för att skydda personuppgifter. Kommissionen noterade att klaganden inte hade visat att det var nödvändigt att överföra dessa personuppgifter till honom.

Begäran om tillgång till handlingar II

7. Den 27 januari 2017 begärde klaganden att allmänheten skulle få tillgång till handlingar som utväxlats mellan EU-domstolens tidigare ordförande och de tyska myndigheterna mellan 2011 och 2015 (begäran II. 1), och en förteckning över alla dokument som revisionsrättens tidigare ordförande riktade till medlemsstaterna under sitt ordförandeskap (begäran II. 2).

8. Efter klagandens begäran om omprövning av sitt ursprungliga svar bekräftade EU-domstolen den 18 maj 2017 att den inte hade funnit några handlingar som utväxlats mellan EU-domstolens tidigare ordförande och de tyska myndigheterna och att den begärda förteckningen inte fanns.

9. Den 12 juli 2017 bestred klaganden vid tribunalen lagenligheten i EU-domstolens beslut om omprövning av hans begäran I och II om tillgång till handlingar ^[56]. Han hävdade bland annat att de handlingar som rör antagandet av 2016 års uppförandekod rör EU-domstolens administrativa uppgifter, inte dess rättsliga uppgifter.

Begäran om tillgång till handlingar III

10.  Den 22 mars 2017 begärde klaganden tillgång till tretton uppsättningar handlingar (nedan kallad begäran III). Bland annat följande:^[57]

•  alla handlingar som ledde till utarbetandet av ett osignerat och odaterat memorandum från maj 2015, som EU-domstolen lade fram för EU-institutionerna, om en fördubbling av antalet domare vid tribunalen (begäran III.5),
•  instruktioner från EU-domstolens tidigare ordförande och hans kansli om utvecklingen av en it-applikation (”ordförandenas webbplats”), eventuella invändningar från it-direktoratet (begäran III.6) och handlingar som rör de totala kostnaderna för ”ordförandenas webbplats”(”begäran III.9”),
•  Handlingar som utväxlats mellan domstolens ordförande, vice ordförande och justitiesekreterare och personal vid generaldirektoratet för personal om rekrytering av en direktör (begäran III.7).
•  Alla handlingar som rör ett hänskjutande av ett ärende till kommittén för uppförandekoden (begäran III.8).
•  Handlingar som rör användningen av officiella förare vid EU-domstolen (begäran III.10). och
•  Handlingar om reformen av tribunalen och godkända arbetsresor och ledamöternas externa verksamhet (begäran III.12).

11. Den 24 maj 2017 beviljade EU-domstolen klaganden tillgång till 189 handlingar. När det gäller begäran III.5 uppgav den att den inte kunde identifiera någon handling. När det gäller begäran III.8 nekade den tillgång eftersom utlämnande av handlingen skulle undergräva skyddet för personuppgifter. När det gäller begäran III.10 informerade EU-domstolen klaganden om de tillämpliga reglerna om användning av förare.

12. Den 23 juni 2017 lämnade klaganden in en begäran om översyn. När det gäller begäran III.5 klargjorde han att den handling som han hade hänvisat till i sin begäran var ett osignerat memorandum från maj 2015, vilket enligt hans uppfattning hade spelat en avgörande roll för unionslagstiftarens beslut att fördubbla antalet domare vid tribunalen. När det gäller begäran III.6 bestred han att de handlingar som lämnats ut inte innehöll instruktioner från den tidigare talmannen eller invändningar från it-direktoratet avseende ”ordförandenas webbplats”. När det gäller begäran III.7 noterade han att ett memorandum från den tidigare ordföranden från mars 2015 inte fanns med bland de handlingar som lämnades ut, trots att pressen hade nämnt det. När det gäller begäran III.8 förklarade han att tillämpningen av uppförandekoden inte var av rättslig karaktär. Om undantaget för skydd av personuppgifter tillämpas bör EU-domstolen be den person vars personuppgifter berörs om hans eller hennes samtycke till att hans eller hennes personuppgifter lämnas ut. När det gäller begäran III.9 uppgav han att de handlingar som lämnats ut inte innehöll någon utvärdering av de totala kostnaderna för ”ordförandens webbplats”. När det gäller begäran III.10 uppgav han att det ligger i allmänhetens intresse att lämna ut handlingar om användningen av officiella förare för att övervaka budgetkonsekvenserna och förarnas arbetsvillkor. När det gäller framställning III.12 ansåg han att han inte hade mottagit alla begärda handlingar.

13. Den 25 augusti 2017 svarade EU-domstolen och bekräftade att den inte hade kunnat identifiera någon handling som motsvarar begäran III.5 eller några handlingar, förutom de som redan lämnats ut, som motsvarar begäran III.6. När det gäller begäran III.7 lämnade kommissionen ut promemorian från EU-domstolens tidigare ordförande av den 10 mars 2015. När det gäller begäran III.8 uppgav den att tillämpningen av uppförandekoden på en ledamot var nära kopplad till ledamöternas utövande av sina rättsliga uppgifter, och därmed föll alla relaterade handlingar utanför tillämpningsområdet för EU-domstolens regler om tillgång ^[58]. Med tanke på att begäran gällde en identifierad person avslog EU-domstolen begäran av dataskyddsskäl och noterade att klaganden inte hade visat att det var nödvändigt att överföra dessa uppgifter till honom. Vidare uppgav EU-domstolen att den redan hade lämnat ut de handlingar som motsvarar begäran III.9 och att begäranden om information om den totala kostnaden för ”ordförandenas” webbplats inte omfattades av EU-domstolens regler om tillgång. När det gäller begäran III.10 konstaterade EU-domstolen att den inte hade tillgång till någon handling med en kostnadsfördelningsanalys av användningen av officiella förare. EU-domstolen gav också klaganden information om var han, inom ramen för de handlingar som redan hade lämnats ut till honom, kunde hitta de handlingar som avsåg begäran III.12.^[59]

Begäran om tillgång till handlingar IV

14. Den 17 augusti 2017 lämnade klaganden in en fjärde begäran om allmänhetens tillgång till handlingar (nedan kallad begäran IV). Denna begäran omfattade tolv uppsättningar handlingar, däribland följande: Förteckningen över skrivelser mellan EU-domstolens tidigare ordförande och EU-institutionerna under hans mandatperiod (begäran IV.4)^[60]. ”Utträdestillägg” för en högre tjänsteman och dennes lön från EU-domstolen (begäran IV.5). det arbete som utförts av denna högre tjänsteman vid EU-domstolen (begäran IV.6), Skälen till utnämningen av en direktör (begäran IV.7). Särskilda resetillstånd för officiella förare (begäran IV.8). begäranden som mottagits av EU-domstolen om allmänhetens tillgång till handlingar som inte rör lagstiftningsförfaranden, inbegripet begäranden från Z om tillgång till PM som utarbetats av klaganden medan han var domare vid tribunalen tillsammans med EU-domstolens svar på dem (begäran IV.10), och 75 av hans egna promemorior och 25 direkt relaterade handlingar (begäran IV.12).

15. I sina första svar av den 17 och 18 oktober 2017 nekade EU-domstolen tillgång till alla ovannämnda handlingar. När det gäller begäran IV.12 uppgav kommissionen att klagandens promemorior och de direkt relaterade handlingarna inte omfattades av EU-domstolens regler om tillgång, eftersom de inte rörde ”administrativa uppgifter”, utan snarare innehöll yttranden från domstolens ledamöter i utövandet av deras rättsliga funktioner ^[61].

16. Den 16 november 2017 lämnade klaganden in en begäran om omprövning till EU-domstolen och bestred sina svar på begärandena IV.4, IV.5, IV.6, IV.7, IV.8, IV.10 och IV.12.

17. Den 17 januari 2018 svarade EU-domstolen klaganden. När det gäller begäran IV.4 uppgav EU-domstolen att den tidigare hade informerat klaganden om att det inte fanns någon ”förteckning” över skrivelser från och till dess tidigare ordförande. Den ansåg också att begärandena IV.5, IV.6 och IV.7 var begäranden om information och därför föll utanför tillämpningsområdet för EU-domstolens regler om tillgång ^[62]. Om de skulle behandlas som en begäran om tillgång till handlingar skulle klaganden behöva göra en ny begäran om allmänhetens tillgång till handlingar. Under alla omständigheter var de relevanta handlingarna i begäran IV.5 redan offentliga. Kommissionen tillade att de handlingar som avsågs i ansökningarna IV.5, IV.6 och IV.7 innehöll personuppgifter ^[63] och att klaganden inte hade visat att det var nödvändigt att överföra dem till honom.

18. När det gäller begäran IV.8 lämnade EU-domstolen ut de begärda resetillstånden efter att ha maskerat alla personuppgifter från dem.

19. När det gäller begäran IV.10 lämnade EU-domstolen ut de ansökningar om tillgång till handlingar för vilka den hade fått sökandens samtycke, samtidigt som alla personuppgifter maskerades, och EU-domstolens svar . Den vägrade dock att lämna ut Z:s begäranden och EU-domstolens svar på dessa, på grundval av dataskyddsskäl. Enligt EU-domstolen skulle Z:s samtycke inte ha varit tillräckligt för att bortse från dataskyddsreglerna ^[64].

20. När det gäller begäran IV.12 uppgav EU-domstolen att eftersom klaganden redan hade kopior av sina egna promemorior var hans begäran i själva verket en begäran till EU-domstolen om att han skulle få offentliggöra dessa promemorior. En sådan begäran omfattades av EU-domstolens stadga ^[65], enligt vilken ledamöterna under och efter sin mandatperiod ska uppträda med integritet och diskretion ^[66]. Parlamentet hänvisade också till det faktum att före detta ledamöter enligt 2016 års uppförandekod fortsätter att vara bundna av sin plikt avseende integritet, värdighet, lojalitet och diskretion och bör avstå från alla uttalanden som kan skada domstolens anseende ^[67]. Det noterade att stadgan innehåller särskilda regler om hur EU-domstolens ledamöter ska uppträda och därför har företräde framför EU-domstolens regler om tillgång. Dessutom avsåg de aktuella memorandumen och tillhörande handlingar domstolens dömande verksamhet, och föll därmed utanför tillämpningsområdet för EU-domstolens regler om tillgång ^[68]. För EU-domstolen bidrar uteslutandet från öppenhetsreglerna av handlingar som uttrycker ledamöternas enskilda åsikter i frågor som rör utövandet av deras funktioner eller domstolens funktion till deras oberoende och därmed till skyddet av domstolsförfaranden. Ett utlämnande av handlingarna i fråga, som används som en del av överläggningar och inledande samråd inom EU-domstolen, skulle också undergräva EU-domstolens beslutsprocess [69]^[70].

 

[1] Uppförandekod för ledamöter och före detta ledamöter av Europeiska unionens domstol 2016/C 483/01: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/PDF/?uri=EUT:C:2016:483:FULL&från=FR.

[2] Mer utförliga uppgifter om dessa begäranden och hur EU-domstolen hanterade dem finns i bilagan nedan.

[3] Europeiska unionens domstols beslut av den 11 oktober 2016 om allmänhetens tillgång till handlingar som Europeiska unionens domstol innehar i samband med utövandet av sina administrativa funktioner (2016/C 445/03): http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/HTML/?uri=CELEX:32016D1130%2801%29&from=EN.

[4] Mål T-433/17, Dehousse mot Europeiska unionens domstol: http://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=194304&pageIndex=0&doclang=EN&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=9041309.

[5] Se ombudsmannens skrivelse med information till klaganden om undersökningens omfattning: https://www.ombudsman.europa.eu/pdf/en/104332.

[6] Se rapporten från ombudsmannens inspektionsmöte: https://www.ombudsman.europa.eu/pdf/en/107584.

[7] EU-domstolens svar finns på: https://www.ombudsman.europa.eu/pdf/en/106452.

[8] Artikel 7.2 i den nuvarande uppförandekoden.

[9] Stadgan för Europeiska unionens domstol (stadgan för Europeiska unionens domstol): https://curia.europa.eu/jcms/upload/docs/application/pdf/2016-08/tra-doc-en-div-c-0000-2016-201606984-05_00.pdf.

[10] Artikel 2 i EU-domstolens stadga.

[11] I enlighet med artikel 228.1 i EUF-fördraget.

[12] Se artikel 1.3 i den tidigare uppförandekoden.

[13] Kravet på domstolarnas oavhängighet hänför sig dessutom till den grundläggande rätten till en rättvis rättegång. Se mål C-216/18, LM, punkt 63 och där angiven rättspraxis: http://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=204384&pageIndex=0&doclang=EN&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=2587481.

[14] Se punkt VI ”Yttrandefrihet” i Europadomstolens resolution om rättslig etik: https://www.echr.coe.int/Documents/Resolution_Judicial_Ethics_ENG.pdf.

[15] Han hänvisade till domar från Europadomstolen i målet Guja mot Moldavien (https://hudoc.echr.coe.int/eng#{"languageisocode":["ENG"],"appno":["14277/04"],"documentcollectionid2":["GRANDCHAMBER"],"itemid":["001-85016"]}), ansökan nr 14277/04, och Heinisch mot Tyskland, ansökan nr 28274/08 (https://hudoc.echr.coe.int/eng#{"fulltext":["heinisch v germany"],"itemid":["001-105777"]}).

[16] Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), artikel 228.1 första stycket.

[17] I enlighet med artikel 228.1 andra stycket i EUF-fördraget.

[18] Mål T-433/17, Dehousse mot Europeiska unionens domstol: http://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=194304&pageIndex=0&doclang=EN&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=9041309. Rapporten från den muntliga förhandlingen i det målet visar tydligt att denna fråga har tagits upp vid tribunalen.

[19] I enlighet med artikel 2.7 i Europeiska ombudsmannens stadga (https://www.ombudsman.europa.eu/en/legal-basis/statute/en) och artikel 6.4 i Europeiska ombudsmannens genomförandebestämmelser (https://www.ombudsman.europa.eu/en/legal-basis/implementing-provisions/en).

[20] EU-domstolen hänvisade till rättspraxis om den rättsliga ställningen för beslut om tillgång till handlingar: C-188/92, TWD Textilwerke Deggendorf, punkt 25 och C-135/16 (http://curia.europa.eu/juris/showPdf.jsf?text=&docid=98496&pageIndex=0&doclang=EN&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=2600219), Georgsmarienhütte m.fl., punkterna 14 och 15 (http://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=204381&pageIndex=0&doclang=EN&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=2600273).

[21] Artikel 7.2 i EU-domstolens regler om tillgång och artikel 8.1 i förordning 1049/2001.

[22] Artikel 8.3 i förordning 1049/2001.

[23] Europeiska unionens domstols beslut av den 11 december 2012 om allmänhetens tillgång till handlingar som Europeiska unionens domstol innehar i samband med utövandet av sina administrativa funktioner: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX%3A32013D0209(02).

[24] Europeiska unionens domstols beslut av den 11 december 2012 om allmänhetens tillgång till handlingar som Europeiska unionens domstol innehar i samband med utövandet av sina administrativa funktioner: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX%3A32013D0209(02).

[25] Särskilt artikel 15 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, där det föreskrivs att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt och på ett öppet sätt.

[26] Europeiska revisionsrätten, särskild rapport nr 14/2017: Resultatöversyn av ärendehanteringen vid Europeiska unionens domstol, https://www.eca.europa.eu/en/Pages/DocItem.aspx?did=42128  

[27] Se artikel 8 i båda besluten.

[28] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/ALL/?uri=CELEX%3A32001R1049.

[29] Klaganden hänvisade till en promemoria från en generaladvokat om EU-domstolens ståndpunkt om ett lagstiftningsförfarande, som han hävdade att EU-domstolen inte skulle lämna ut. Han noterade också att EU-domstolen hade lämnat ut en rapport från en kommitté om lagstiftningsreformen av EU:s domstolar, medan den senare vägrade att lämna ut tribunalens ståndpunkt om samma reform. Han instämde inte heller i EU-domstolens vägran att lämna ut en rapport om sin styrning, som hade antagits av tribunalens plenarförsamling.

[30] Denna slutsats gäller alla de argument som klaganden framförde i sitt klagomål, vilka avser hur EU-domstolen hanterade begäranden om tillgång till handlingar från andra personer. Ombudsmannen kommer därför inte att behandla vart och ett av dessa argument separat.

[31] I enlighet med EU:s rättspraxis. T-468/16, Verein Deutsche Sprache mot kommissionen, punkt 35 och där angiven rättspraxis: http://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf;jsessionid=C6E583D2629630367B66E55C8342C568?text=&docid=201394&pageIndex=0&doclang=FR&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=3072591.

[32] I enlighet med artikel 4.3 i EU-domstolens regler om tillgång.

[33] T-264/04, WWF European Policy Programme mot rådet, T-264/04, punkt 76: http://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=61308&pageIndex=0&doclang=EN&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=3072746.

[34] T-264/04, WWF European Policy Programme mot rådet, punkt 76: ”(...) Det framgår visserligen av domen i det ovan i punkt 50 nämnda målet rådet mot Hautala att rådets beslut 93/731/EG av den 20 december 1993 om allmänhetens tillgång till rådets handlingar (EGT L 340, s. 43; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169), som föregick förordning nr 1049/2001, inte bara avsåg handlingar som fanns hos institutionerna som sådana, utan även uppgifter som fanns i dessa handlingar (punkt 23 i domen). Tillgång till information – i den mening som avses i den domen – kan emellertid endast beviljas om informationen finns i handlingar, vilket förutsätter att sådana handlingar finns.”

[35] Han nämnde särskilt kommissionen, Europaparlamentet och Europeiska revisionsrätten.

[36] http://europa.eu/whoiswho/public/.

[37] T-639/15–T-666/15 och T-94/16, Psara m.fl. mot parlamentet, punkt 45: http://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=206663&pageIndex=0&doclang=EN&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=3072973.

[38] EU-domstolen hävdade att ombudsmannen hade bekräftat detta tillvägagångssätt i mål 1976/2017/THH: https://www.ombudsman.europa.eu/en/decision/en/90579.

[39] Se T-639/15–T-666/15 och T-94/16, Psara m.fl. mot parlamentet, punkterna 70–71 och där angiven rättspraxis.

[40] Se målen T-639/15–T-666/15 och T-94/16, Psara m.fl. mot parlamentet, punkt 50 och där angiven rättspraxis.

[41] I enlighet med artikel 228.1 i EUF-fördraget.

[42] I enlighet med artikel 1.3 i Europeiska ombudsmannens stadga gäller följande: https://www.ombudsman.europa.eu/en/legal-basis/statute/en.

[43] I enlighet med artikel 278 i EUF-fördraget har ett överklagande till EU-domstolen ingen suspensiv verkan.

[44] Se, för ett liknande resonemang, C‑28/08 P, kommissionen mot Bavarian Lager, punkt 78 och T‑82/09 (http://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=84752&pageIndex=0&doclang=EN&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=3028759); Domen i det ovannämnda målet Dennekamp mot parlamentet, punkterna 30 och 34: http://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=115062&pageIndex=0&doclang=EN&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=3028877.

[45] C-615/13 P, ClientEarth och PAN Europe/Efsa, punkterna 51 och 52: http://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf;jsessionid=0D099A9A96F3286A0D53CBF4CC422586?text=&docid=165906&pageIndex=0&doclang=EN&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=2690540. 

[46] Även om detta ärende rör maskering av personuppgifter noterar ombudsmannen att hon i sitt beslut i ärendena 562/2017/THH och 1069/2017/THH om hur kommissionen hanterade ett stort antal ansökningar om tillgång till handlingar om kommissionsledamöternas resekostnader välkomnade kommissionens proaktiva åtagande att offentliggöra information om varje kommissionsledamots resekostnader varannan månad: https://www.ombudsman.europa.eu/en/decision/en/106536.

[47] EU-domstolen hade avslagit begäran, bland annat med hänvisning till behovet av att skydda personuppgifter. Under inspektionsmötet bekräftade EU-domstolen också att klaganden gjorde en ny begäran om bland annat handlingar som den anställde hade ingett, utan att namnge den berörda personen.

[48] Se ovan punkt 5 i detta beslut.

[49] I enlighet med artikel 2.7 i Europeiska ombudsmannens stadga och artikel 6.4 i Europeiska ombudsmannens tillämpningsföreskrifter.

 

[51] Uppförandekod för ledamöter och före detta ledamöter av Europeiska unionens domstol 2016/C 483/01: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/PDF/?uri=EUT:C:2016:483:FULL&från=FR.

[52] Även kallad ”uppdragsorder” av EU:s institutioner och personal.

[53] Enligt artikel 15.3 fjärde stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) omfattas EU-domstolen av reglerna om rätten till tillgång till handlingar endast ”när den utövar sina administrativa uppgifter”. Se även artikel 1.1 i 2016 års beslut om tillgång till handlingar.

[54] Europeiska unionens domstols beslut av den 11 oktober 2016 om allmänhetens tillgång till handlingar som Europeiska unionens domstol innehar i samband med utövandet av sina administrativa funktioner (2016/C 445/03): http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/HTML/?uri=CELEX:32016D1130%2801%29&from=EN.

[55] I enlighet med artikel 3.3 andra stycket i 2016 års beslut om tillgång till handlingar.

[56] Mål T-433/17, Dehousse mot Europeiska unionens domstol: http://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=194304&pageIndex=0&doclang=EN&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=9041309.

[57] Numreringen som används här motsvarar numreringen av klagandens ursprungliga begäran till EU-domstolen.

[58] I enlighet med artikel 15.3 fjärde stycket i EUF-fördraget och artikel 1.1 i dess bestämmelser om tillgång till handlingar.

[59] Totalt beviljade EU-domstolen, på begäran III, tillgång till 190 handlingar, vilket uppgick till 1 686 sidor.

[60] Den numrering som används här motsvarar den som klaganden använde i sin ursprungliga begäran IV.

[61] Artikel 15.3 fjärde stycket i EUF-fördraget.

[62] Mål T-264/04, WWF European Policy Programme mot rådet, punkt 76: http://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf;jsessionid=02E8DE7D9EF33AC957FC048C845B95E8?text=&docid=61308&pageIndex=0&doclang=EN&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=3587075.  

[63] Artikel 2 a i förordning (EG) nr 45/2001 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=celex%3A32001R0045.

[64] Mål T-221/08, Strack mot kommissionen, punkt 192 och där angiven rättspraxis: http://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=177121&pageIndex=0&doclang=FR&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=2690744.

[65] I enlighet med artikel 4.3 i EU-domstolens stadga.

[66] Mål C-432/04, kommissionen mot Cresson, punkterna 69 och 70.

[67] Artiklarna 6.4 och 9.1 i 2016 års uppförandekod: http://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf;jsessionid=3AEA6BE050FC09F02EFDDC9D07CAD5E8?text=&docid=56462&pageIndex=0&doclang=EN&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=2514930.

[68] I enlighet med artikel 15.3 fjärde stycket i EUF-fördraget, artikel 1.1 i EU-domstolens regler om tillgång och mål C-213/15 P, kommissionen mot Breyer, punkt 48: http://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=192887&pageIndex=0&doclang=EN&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=2519816.

[69] Artikel 3.3 andra stycket i EU-domstolens regler om tillgång.

[70] På begäran IV beviljade EU-domstolen tillgång till totalt 557 handlingar (totalt 2 960 sidor).