Gäller ditt klagomål en EU-institution eller ett EU-organ?
- SV Svenska
Maskinöversättningar kan innehålla fel som riskerar att minska tydligheten och exaktheten. Ombudsmannen frånsäger sig allt ansvar för eventuella avvikelser. För den mest tillförlitliga informationen och rättssäkerheten hänvisas till källversionen i engelska via länken ovan.
För mer information, se vår språk- och översättningspolicy.
Beslut i ärende 1336/2017/PB om hur Europeiska kommissionen hanterade en begäran om allmänhetens tillgång till sin katalog över nanomaterial som används i kosmetika och till relaterade anmälningar från kosmetikatillverkare
Beslut
Ärende 1336/2017/PB - Undersökning inledd den Tisdag | 03 oktober 2017 - Rekommendation beträffande Onsdag | 14 mars 2018 - Beslut den Onsdag | 12 december 2018 - Berörda institutioner Europeiska kommissionen ( Påträffat administrativt missförhållande ) - Land Belgien
Ärendet gällde en begäran om allmänhetens tillgång till en katalog över nanomaterial som används i kosmetiska produkter och till relaterade anmälningar från kosmetikatillverkare. Europeiska kommissionen, som inte hade färdigställt katalogen i tid, hävdade att det inte fanns något sådant dokument när klaganden, en icke-statlig miljöorganisation, lämnade in sin begäran. Kommissionen hävdade också att den inte hade några befintliga sökverktyg för att extrahera de begärda anmälningarna från sin databas.
Ombudsmannen konstaterade att även om den slutliga versionen av katalogen inte hade offentliggjorts när klaganden lämnade in sin begäran om tillgång, hade kommissionen underlåtit att samråda med klaganden om huruvida den skulle vilja ha tillgång till någon av de befintliga utkasten. Detta utgjorde ett administrativt missförhållande.
Ombudsmannen konstaterade också att vissa av anmälningarna faktiskt kunde ha hämtats från kommissionens databas. När det gäller de övriga anmälningarna underlät kommissionen att söka en lösning i samråd med klaganden. Dessa misslyckanden utgjorde också administrativa missförhållanden.
Ombudsmannen rekommenderade därför kommissionen att ge klaganden tillgång till de anmälningar som kan hämtas från dess databas och att försöka hitta en lösning för de andra. Eftersom katalogen över nanomaterial under tiden hade offentliggjorts ansåg ombudsmannen inte att det var nödvändigt att rekommendera att några utkast skulle lämnas ut.
Kommissionen avvisade ombudsmannens slutsatser om administrativa missförhållanden och hennes rekommendation. Ombudsmannen beaktade kommissionens svar och bekräftade sina slutsatser om administrativa missförhållanden.
Underlåtenhet att samråda med den klagande
Ombudsmannens slutsatser i hennes rekommendation [1]
1. Kommissionen hade svarat på klagandens ursprungliga begäran [2] om allmänhetens tillgång till katalogen över nanomaterial [3] genom att ange att tillgång till katalogen allvarligt skulle undergräva dess beslutsprocesser, eftersom utlämnandet skulle avslöja preliminära åsikter och politiska alternativ som övervägdes vid den tidpunkten.
2. När klaganden bestred denna ståndpunkt angav kommissionen i sitt beslut om begäran om omprövning att handlingen i fråga ännu inte existerade (eftersom katalogen inte hade färdigställts). Den hävdade i huvudsak att eftersom katalogen ännu inte hade färdigställts vid tidpunkten för klagandens begäran om tillgång fanns det ännu inte någon ”katalog”, utan endast interna utkastversioner. Den ansåg att utkast till versioner av katalogen omöjligen kunde omfattas av begäran.
3. Ombudsmannen övertygades inte av detta argument, som varken är medborgarvänligt eller i linje med EU:s regler om allmänhetens tillgång. Om katalogen hade färdigställts och publicerats skulle klaganden uppenbarligen inte ha behövt begära den. Klaganden hade tydliga indikationer på att kommissionen hade ”slutfört” versioner av katalogen. Den kommissionsavdelning som behandlade klagandens ursprungliga begäran hade dessutom inga problem med att identifiera en version av katalogen som omfattades av klagandens begäran. Dessa omständigheter borde åtminstone ha gett upphov till tillräckliga tvivel för att göra kommissionen uppmärksam på behovet av att samråda med klaganden om de handlingar som den hade tillgång till och som kunde ha omfattats av begäran. Något sådant samråd har inte ägt rum. Kommissionen avslog helt enkelt begäran med motiveringen att det inte fanns någon katalog. Detta utgjorde ett administrativt missförhållande.
4. Ombudsmannens bedömning begränsades till denna iakttagelse. Den katalog som klaganden begärde hade under tiden offentliggjorts (juni 2017, strax före klagomålet till ombudsmannen), och därför var det inte nödvändigt för ombudsmannen att rekommendera att eventuella utkast skulle lämnas ut.
Kommissionens svar
5. I sitt svar noterade kommissionen först att ombudsmannen inte hade gett den möjlighet att specifikt ta upp frågan om en eventuell underlåtenhet att samråda med klaganden. Kommissionen ansåg att ombudsmannen borde ha gett den denna möjlighet innan hon lade fram sin rekommendation.
6. I sak ansåg kommissionen att den inte hade agerat på ett administrativt missförhållande. Den erinrade om att klaganden hade begärt tillgång till ”katalogen” för nanomaterial och inte något utkast till version av den, och att klaganden till och med uttryckligen hade formulerat en alternativ begäran om katalogen ännu inte existerade. Den drog slutsatsen att formuleringen av sammanhanget inte gav kommissionen några tvivel om att klaganden begärde tillgång till den slutliga katalogen över nanomaterial. Eftersom begäran var tillräckligt exakt hade kommissionen ingen anledning att gå tillbaka till klaganden för att begära förtydliganden.”
Ombudsmannens slutliga bedömning
7. Ombudsmannen godtar inte kommissionens argument. Den handling som klaganden begärde tillgång till borde ha offentliggjorts av kommissionen långt innan begäran om tillgång gjordes. Det var kommissionens underlåtenhet att färdigställa och offentliggöra handlingen i tid som föranledde klagandens begäran om tillgång. Under dessa omständigheter stod det klart att klaganden begärde tillgång till den senaste versionen av handlingen. Om kommissionen hyste några tvivel i detta avseende borde den ha samrått med klaganden.
8. Ombudsmannen vidhåller därför sitt konstaterande av administrativa missförhållanden [4].
Tillgång till anmälningar
Ombudsmannens slutsatser i hennes rekommendation
9. När det gäller tillgång till de så kallade artikel 13-anmälningarna - på grundval av vilka kommissionen skapar katalogen över nanomaterial - , konstaterade ombudsmannen att när kommissionen ansåg att det inte fanns någon katalog att ge tillgång till borde den ha samrått med klaganden om hur man skulle hitta en rättvis lösning för tillgång till ett urval av det till synes stora antalet anmälningar som mottagits enligt artikel 13 i förordning 1223/2009. Ombudsmannen konstaterade också att kommissionen borde ha beviljat tillgång till de så kallade artikel 16-meddelandena. Hon gjorde dessa iakttagelser efter en inspektion på plats där hennes handläggare fick en demonstration av anmälningssystemet [5]. Ombudsmannen lämnade en motsvarande rekommendation till kommissionen.
Kommissionens svar
10. Kommissionen uppgav att klagandens begäran om anmälningar hade varit ett alternativ till dess primära begäran om tillgång till katalogen över nanomaterial. Kommissionen drog slutsatsen att ”[u]nder offentliggörandet den 15 juni 2017 [av katalogen] tjänar denna alternativa del av klagandens begäran inte längre något syfte”. Det fanns därför inget behov av att följa rekommendationen.
Ombudsmannens slutliga bedömning
11. Ombudsmannen förstår kommissionens syn på rekommendationen. Kommissionens uppfattning påverkar emellertid inte det underliggande konstaterandet av administrativa missförhållanden som ombudsmannen vidhåller.
12. I sina synpunkter på kommissionens ståndpunkt uppgav klaganden att även om katalogen hade offentliggjorts var den fortfarande intresserad av att få tillgång till de omtvistade anmälningarna.
13. Ombudsmannen anser att den klagandes intresse bäst tillgodoses genom att den klagande lämnar in en ny begäran om tillgång, snarare än genom att ombudsmannen driver frågan i denna undersökning.
Slutsats
Ombudsmannen avslutar sin undersökning med följande iakttagelse:
Europeiska kommissionen har gjort sig skyldig till administrativa missförhållanden.
Klaganden och Europeiska kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.
Emily O'Reilly
Europeiska ombudsmannen
Strasbourg den 12 december 2018
[1] Punkterna 11–20, https://www.ombudsman.europa.eu/en/recommendation/en/91138
[2] Utfärdad i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).
[3] Upprättandet av denna katalog föreskrivs i artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter, EUT L 342, 2009, s. 59, konsoliderad version tillgänglig på: http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?qid=1516965777619&uri=CELEX:02009R1223-20171225
[4] Punkterna 28–36: https://www.ombudsman.europa.eu/en/recommendation/en/91138
[5] Hennes detaljerade bedömning finns på https://www.ombudsman.europa.eu/en/recommendation/en/91138.