Bakgrund till klagomålet

1. Klaganden är en anställd vid Europaparlamentet som var missnöjd med det årliga ”befordringsförfarandet för personal”[1] under 2015. I juni 2016 fick hon veta att Europaparlamentet hade beslutat att ge henne två meritpoäng [2] som en del av hennes utvärdering inom ramen för befordringsförfarandet.

2. Klaganden var missnöjd med detta beslut och lämnade in ett administrativt klagomål [3] till parlamentet i september 2016. I sitt klagomål påpekade hon att hennes prestation hade bedömts som utmärkt i hennes tidigare rapporter och gav bevis på beröm för sitt arbete för att stödja hennes påstående att hon förtjänade en tredje meritpoäng.  

3. Parlamentet besvarade klaganden ´:s administrativa klagomål i januari 2017. Den förklarade att antalet meritpoäng som tilldelas varje sektion eller enhet är begränsat. Till följd av detta kan inte alla anställda vars prestationer är högt ansedda få en tredje poäng. Klaganden och en av hennes kollegor i samma lönegrad hade båda fått liknande utvärderingar av sina prestationer, men det hade bara funnits ytterligare en meritpoäng tillgänglig i deras enhet/avdelning. Till följd av detta hade parlamentet beslutat att tilldela klagandens kollega den tredje poängen eftersom hon var äldre. 

4. Missnöjd med parlamentets ´ svar vände sig klaganden till ombudsmannen i april 2017.

Utredningen

5. I juni 2017 inledde ombudsmannen en undersökning av klagandens påstående att Europaparlamentets beslut att ge en tredje meritpoäng till en äldre kollega i stället för henne i befordringsförfarandet 2015 utgjorde åldersdiskriminering.

6. Under undersökningens gång mottog ombudsmannen parlamentets svar på klagomålet och därefter klagandens kommentarer som svar på parlamentets svar.

Argument som framförts till ombudsmannen

7. Klaganden hävdade att parlamentet hade brutit mot de tillämpliga reglerna [4], som förbjuder diskriminering på grund av ålder när det gäller befordran. Klaganden ville därför att parlamentet skulle ompröva sitt beslut och bevilja henne en tredje meritpoäng för befordringsförfarandet 2015.

8.  Parlamentet hävdade att parlamentet, eftersom antalet tillgängliga meritpoäng är begränsat, i fall där två anställda anses ha lika meriter, kan använda sekundära kriterier, såsom ålder eller tjänstgöringstid i lönegrad, för att tilldela en tredje meritpoäng. Detta är förenligt med EU:s rättspraxis [5].

9.  Parlamentet betonade att sådana sekundära kriterier endast används när meriterna hos två anställda är ”i praktiken likvärdiga”. När meriter och löneklass är lika kan ålder användas som ett sekundärt kriterium. Den förklarade att det kan vara motiverat att använda ålder som kriterium för att ta hänsyn till den mer begränsade tid som återstår för den äldre anställde för karriärutveckling [6].

Ombudsmannens bedömning

10. Parlamentet har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning [7] när det gäller att bedöma personalens meriter i samband med befordringsförfaranden och följaktligen när det gäller att besluta om antalet meritpoäng som ska tilldelas. Ombudsmannens roll i detta fall är därför begränsad till att se till att parlamentet inte har begått ett uppenbart fel och att det har lämnat en rimlig förklaring till sitt beslut att inte bevilja klaganden en tredje meritpoäng. Klagandens uppfattning att det förekom åldersdiskriminering är förståelig om man läser de tillämpliga reglerna [8] för sig. Ombudsmannen är dock övertygad om att parlamentets tolkning av relevant rättspraxis är korrekt. I sin dom i mål 298/81 uttalade domstolen till exempel följande: ”... det kan inte påstås att det var fråga om ett missbruk av befogenheten att företa skönsmässiga bedömningar för att, tillsammans med andra faktorer, beakta sökandenas ålder och deras tjänstetid i lönegraden eller tjänsten. Eftersom sökandenas kvalifikationer och meriter är likvärdiga kan dessa omständigheter till och med utgöra en avgörande faktor i tillsättningsmyndighetens beslut.” Åldern är följaktligen ett godtagbart sekundärt kriterium i ett befordringsförfarande för att skilja mellan två anställda med lika meriter och lönegrader. 

Slutsats

På grundval av undersökningen avslutar ombudsmannen detta ärende med följande iakttagelse:

Europaparlamentet har inte gjort sig skyldigt till något administrativt missförhållande.

Klaganden och Europaparlamentet kommer att informeras om detta beslut.

Emily O'Reilly

Europeiska ombudsmannen

Strasbourg den 24 oktober 2018

[1] Enligt Europaparlamentets interna policy för befordran och karriärutveckling utvärderas personalens prestationer årligen. Ett begränsat antal tjänster finns tillgängliga varje år för att befordra personal till nästa lönegrad. Anställda som är berättigade till befordran kan komma i fråga för befordran på grundval av den årliga utvärderingen.

[2] Som en del av detta arbete bedöms personalens meriter årligen. Om de anställdas prestationer bedöms vara tillfredsställande tilldelas de mellan 1 och 3 meritpoäng. Det finns ett begränsat antal poäng som tilldelas varje enhet eller sektion, och chefen för varje enhet eller sektion beslutar om hur dessa poäng ska tilldelas, på grundval av en jämförande bedömning av meriter. Anställda vars prestationer bedöms som tillfredsställande får en eller två meritpoäng. En tredje meritpoäng kan tilldelas för exceptionella prestationer.

[3] På grundval av artikel 90.2 i förordning 31 (EEG) nr 11 (EKSG) om tjänsteföreskrifter för tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen, EGT L 45, 1962, s. 1385.

[4] Särskilt artiklarna 1d.1 och 5.5 i tjänsteföreskrifterna och artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna

[5] Domstolens dom (andra avdelningen) av den 17 januari 1989, Vainker/Europaparlamentet, 293/87, ECLI:EU:C:1989:8, punkt 18; och domstolens dom (tredje avdelningen) av den 24 mars 1983, Colussi/Europaparlamentet, 298/81, ECLI:EU:C:1983:94, punkt 22.

[6] Förstainstansrättens dom av den 29 februari 1996, Lopes/domstolen, T-280/94, ECLI:EU:T:1996:28, punkt 138.

[7] Personaldomstolens dom av den 18 april 2012, Buxton/parlamentet, F-50/11, ECLI:EU:F:2012:51, punkt 37.

[8] Artikel 1d.1 i tjänsteföreskrifterna.