Gäller ditt klagomål en EU-institution eller ett EU-organ?
- SV Svenska
Maskinöversättningar kan innehålla fel som riskerar att minska tydligheten och exaktheten. Ombudsmannen frånsäger sig allt ansvar för eventuella avvikelser. För den mest tillförlitliga informationen och rättssäkerheten hänvisas till källversionen i engelska via länken ovan.
För mer information, se vår språk- och översättningspolicy.
Beslut i ärende 129/2018/NF om Europeiska kommissionens ståndpunkt att klaganden inte kan betraktas som berörd part i samband med påstått olagligt statligt stöd som Tyskland beviljat för tjänster inom turistnäringen
Beslut
Ärende 129/2018/NF - Undersökning inledd den Onsdag | 31 januari 2018 - Beslut den Måndag | 24 september 2018 - Berörda institutioner Europeiska kommissionen ( Inget administrativt missförhållande upptäckt ) - Land Tyskland
Ärendet gällde Europeiska kommissionens handläggning av ett klagomål om påstått olagligt statligt stöd som Tyskland beviljat ett företag som främjar regional turism. Klagomålet ingavs av en förening vars medlemmar erbjuder boende i den berörda regionen. Kommissionen ansåg att klaganden inte var en konkurrent till mottagaren av det påstådda stödet och således inte en ”berörd part” som fick inge ett klagomål om statligt stöd. Kommissionen avvisade därför klagomålet om statligt stöd. Klaganden instämde inte och vände sig till ombudsmannen.
Ombudsmannen undersökte frågan och fann att kommissionens ståndpunkt att klaganden inte är en ”berörd part” enligt EU:s lagstiftning om statligt stöd var rimlig och att det var kommissionens avvisande av klagomålet om statligt stöd. Ombudsmannen avslutade därför ärendet med att konstatera att det inte förelåg något administrativt missförhållande.
Bakgrund till klagomålet
1. Klaganden är en tysk förening vars medlemmar erbjuder boende i regionen Constancesjön i Tyskland.
2. I januari 2017 lämnade klaganden in ett klagomål om statligt stöd till Europeiska kommissionen. Klagomålet avsåg beviljandet av ett lån från ett tyskt distrikt i regionen Bodensjön till ett tyskt aktiebolag i syfte att införa ett tjänstekort för turister. Medlemmarna i aktiebolaget är offentliga organ och dess syfte är att främja turismen i Bodensjön. Man har infört ett servicekort för turister, som ger gratis tillgång till kollektivtrafik och rabatterat inträde till ett antal attraktioner i regionen, och man har också inrättat en online-bokningsplattform för boende i regionen.
3. I juli 2017 svarade kommissionen klaganden och informerade denne om att den inte kan betraktas som en ”berörd part” och därför inte har rätt att inge ett officiellt klagomål om det påstått olagliga statliga stödet [1]. Kommissionen tackade dock klaganden för den information som den hade lämnat och som kommissionen skulle betrakta som allmän marknadsinformation.
4. Klaganden ifrågasatte kommissionens ståndpunkt att företaget inte kan anses vara en berörd part. Rådet uppmanade kommissionen att ange den specifika rättsliga grunden för sin ståndpunkt och att förse klaganden med information om tillgängliga möjligheter till överklagande.
5. I september, och återigen i december 2017, bekräftade kommissionen sin ståndpunkt att klaganden inte kan anses vara en berörd part. Kommissionen uppgav att den inte skulle gå vidare med den fråga som klaganden hade uppmärksammat den på. Kommissionen beslutade också att inte längre svara på korrespondens från klaganden i samma ärende.
6. Klaganden var missnöjd med kommissionens svar och vände sig till ombudsmannen i januari 2018.
Utredningen
7. Ombudsmannen inledde en undersökning av klagandens ståndpunkt att kommissionen felaktigt ansåg att klaganden inte kunde betraktas som berörd part när det gäller påstått olagligt statligt stöd som Tyskland beviljat för tjänster inom turistnäringen.
8. Som ett första steg bad ombudsmannen kommissionen att svara på klagandens begäran om att den skulle förklara den specifika rättsliga grunden för sin ståndpunkt och lämna information om tillgängliga möjligheter till överklagande. Under undersökningens gång mottog ombudsmannen kommissionens svar på klagandens begäran om upplysningar och därefter klagandens kommentarer som svar på kommissionens svar.
Argument som framförts till ombudsmannen
9. I sitt klagomål till kommissionen hävdade klaganden att det lån som beviljats av det tyska distriktet utgjorde olagligt statligt stöd eftersom det ledde till en snedvridning av konkurrensen för låntagarens konkurrenter, såsom klaganden själv. Klaganden beskrev sig själv som en sammanslutning som företräder konkurrenternas intressen. Klaganden anser att den kvalificerar sig som ”berörd part” enligt unionsrätten, eftersom dess medlemmar tillhandahåller semesterboende till turister och för detta ändamål har inrättat en egen bokningsplattform online.
10. Kommissionen hävdade att klagandens medlemmar inte konkurrerar direkt med låntagaren (det påstått olagliga statliga stödet). Enligt kommissionen är klagandens medlemmar verksamma på en annan marknad. Låntagaren är verksam på marknaden för främjande av turism i regionen kring Bodensjön, medan klagandens medlemmar tillhandahåller logitjänster. Enligt kommissionen uppfyller klaganden därför inte kravet på att vara direkt berörd av beviljandet av det påstått olagliga statliga stödet.
11. När det gäller bokning av boende online ansåg kommissionen att klaganden inte hade visat att den är kommersiellt verksam på bokningsmarknaden online, det vill säga att den bedriver sin verksamhet i syfte att göra vinster genom bokningsprocesser online, och att konkurrensen från mottagaren av det påstått olagliga statliga stödet således skulle kunna leda till intäktsförluster. Kommissionen påpekade också att klaganden hade informerat den om att lånemottagaren inte själv tillhandahåller bokningstjänster online (som en kommersiell verksamhet) utan att dess plattform länkar till en tredje parts webbplats. Kommissionen ansåg också att klagandens medlemmar gynnas, eller skulle kunna gynnas, av de tjänster som erbjuds av lånemottagaren, bland annat genom att logi bokas via dess onlineplattform.
12. Klaganden instämde inte i kommissionens åsikt att klaganden inte kan anses vara en berörd part enligt EU:s regler om statligt stöd. Den klargjorde också att dess medlemmar inte kunde invända mot att deras logi erbjöds på låntagarens bokningsplattform (på grund av avtalsförbindelser mellan distriktet/kommunen och låntagaren).
Ombudsmannens bedömning
13. I tillämplig EU-lagstiftning definieras ”berörd part” som ”varje medlemsstat och varje person, företag eller företagssammanslutning vars intressen kan påverkas av att stöd beviljas, särskilt stödmottagaren, konkurrerande företag och branschorganisationer”[2]. I genomförandebestämmelserna klargörs att en enhet endast kan betraktas som berörd part om dess (eller dess medlemmars) konkurrensställning på marknaden påverkas av det påstått olagliga statliga stödet [3].
14. EU:s etablerade rättspraxis bekräftar att ”enligt artikel 1 h i [förordning 2015/1589] avses med berörd part bland annat varje person, företag eller företagssammanslutning vars intressen kan påverkas av att stöd beviljas, det vill säga särskilt konkurrerande företag till stödmottagaren”[4]. Unionsdomstolarna har också förklarat att ”företag som tar emot stöd och de lokala myndigheter i den staten som beviljar stödet, såsom sökandena, anses, på samma sätt som konkurrenter till stödmottagarna, endast vara berörda parter i detta förfarande [ ].[5]”[Emphasis added] Det följer också av fast rättspraxis att ”stödmottagarens konkurrent måste visa att dess konkurrensställning på marknaden påverkas av att stödet beviljas [6]”. [Understrykning tillagd]
15. Det står således klart att för att betraktas som en ”intresserad part” enligt EU:s lagstiftning om statligt stöd måste ens intressen (potentiellt) påverkas av det påstått olagliga statliga stödet. Andra enheter än stödmottagaren och den myndighet som beviljade stödet måste dessutom visa att det påstått olagliga statliga stödet påverkar eller skulle kunna påverka dess konkurrensställning (eller konkurrensställningen för de personer eller enheter som det företräder). Konkurrensställningen kan endast påverkas om stödmottagaren och den andra enheten är verksamma på samma marknad.
16. I det aktuella fallet har klaganden inte visat att dess medlemmar konkurrerar direkt med mottagaren av det påstått olagliga statliga stödet. Låntagaren är verksam på marknaden för främjande av turism i regionen kring Bodensjön, men klagandens medlemmar tillhandahåller logitjänster. Låntagaren och klagandens medlemmar är således verksamma på olika marknader och kan därför inte betraktas som konkurrenter. Det faktum att klaganden driver en online-bokningsplattform för boende ändrar inte denna slutsats. Som kommissionen har förklarat förefaller driften av plattformen endast vara ett komplement till klagandens verksamhet på marknaden för inkvarteringstjänster. Företaget har inte visat att det driver bokningsplattformen online i syfte att göra vinster genom bokningsprocesserna online (det vill säga utöver de vinster som görs genom uthyrning av boende). Klaganden kan därför inte anses vara aktiv på bokningsmarknaden online. Låntagaren kan i själva verket inte heller göra det, eftersom denne inte själv tillhandahåller bokningstjänster online (som en kommersiell verksamhet) utan länkar till en tredje parts webbplats för bokning av boende online.
17. Klaganden visade inte heller hur dess medlemmars affärsintressen kunde ha påverkats av beviljandet av stödet. Det förefaller snarare som om klagandens medlemmar gynnas, eller skulle kunna gynnas, av de tjänster som erbjuds av låntagaren.
18. Låntagaren och klagandens medlemmar kan därför inte betraktas som konkurrenter, och klaganden kan av samma skäl inte betraktas som en ”berörd part”.
19. Enligt de tillämpliga reglerna kan dock ett klagomål om statligt stöd till kommissionen endast tas upp till prövning om det lämnas in av en ”berörd part”[7]. Kommissionens beslut att avslå klagandens klagomål om statligt stöd med motiveringen att klaganden inte kan betecknas som ”berörd part” var därför rimligt.
20. Det framgår av klagomålet till ombudsmannen att klagandens medlemmar invänder mot tjänstekortet för turister i dess nuvarande form av ett antal skäl. Beslutet att införa kortet fattades av de lokala myndigheterna, till synes utan att klagandens medlemmar hade haft något att säga till om. Klaganden tycks ifrågasätta turistkortets användbarhet, men att lämna in ett klagomål om statligt stöd är under omständigheterna i fallet inte ett lämpligt sätt att göra detta.
21. Under ombudsmannens undersökning gav kommissionen klaganden den begärda informationen om den rättsliga grunden för sin ståndpunkt och de tillgängliga möjligheterna att överklaga. Denna aspekt av klagomålet till ombudsmannen har således lösts.
Slutsats
På grundval av undersökningen avslutar ombudsmannen detta ärende med följande iakttagelse:
Kommissionen har inte gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande genom att avslå klagandens klagomål om statligt stöd.
Klaganden och kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.
Tina Nilsson
Chef för utredningsavdelningen – enhet 4
Strasbourg den 24 september 2018
[1] I enlighet med artiklarna 24.2 och 1 h i rådets förordning 2015/1589 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9).
[2] Artikel 1 h i förordning 2015/1589.
[3] Artikel 11a.2 (”Klagomåls tillåtlighet”) i och bilaga IV till kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EU) 2015/1589 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 327, 2016, s. 19).
[4] Se domstolens dom av den 24 maj 2011, kommissionen/Kronoply GmbH & Co. KG och Kronotex GmbH & Co. KG, C-83/09, ECLI:EU:C:2011:341, punkt 63, och dom av den 14 november 1984, SA Intermills/kommissionen, 323/82, ECLI:EU:C:1984:345, punkt 16.
[5] Förstainstansrättens dom av den 6 mars 2003, Westdeutsche Landesbank Girozentrale/kommissionen, T-228/99 och T-233/99, ECLI:EU:T:2003:57, punkt 122.
[6] Förstainstansrättens dom av den 21 mars 2001, Hamburger Hafen- und Lagerhaus AG/kommissionen, T-69/96, ECLI:EU:T:2001:100, punkt 41.
[7] Artikel 24.2 i förordning 2015/1589 har följande lydelse: ”Varje berörd part får lämna in ett klagomål för att underrätta kommissionen om påstått olagligt stöd eller påstått missbruk av stöd.”