Klaganden bad Europeiska kommissionen om allmänhetens tillgång till ett stort socialt medieföretags riskbedömningsrapport om dess efterlevnad av bestämmelserna i rättsakten om digitala tjänster – årlig rapportering är en del av skyldigheterna för ”mycket stora onlineplattformar” enligt rättsakten. Kommissionen vägrade att ge tillgång till handlingen och hävdade att det allmänt kunde antas att ett utlämnande skulle kunna undergräva det berörda företagets affärsintressen samt en pågående undersökning av företagets efterlevnad av rättsakten om digitala tjänster. Kommissionen bedömde inte rapporten individuellt för ett eventuellt utlämnande av uppgifter.

Efter en inspektion av rapporten utfärdade ombudsmannen preliminära slutsatser om att det var orimligt för kommissionen att tillämpa en allmän presumtion om icke-utlämnande på en riskbedömningsrapport som utarbetats enligt rättsakten om digitala tjänster. Hon noterade att de omständigheter under vilka EU-domstolarna har erkänt möjligheten att använda en allmän presumtion skiljer sig mycket från de regler som gäller för riskbedömningsrapporter.

Kommissionen vidhöll dock sin ståndpunkt och tillade att användningen av en allmän presumtion också hade motiverats av behovet av att skydda en oberoende revision av plattformens fullgörande av sina skyldigheter enligt rättsakten om digitala tjänster.

Ombudsmannen var inte övertygad om att detta var tillräckligt för att motivera tillämpningen av en allmän presumtion om sekretess. Hon noterade att tidsplanen för plattformens proaktiva offentliggörande av riskbedömningsrapporten visserligen är kopplad till slutförandet av den oberoende revisionen, men att detta inte innebär att begäranden om allmänhetens tillgång måste avslås före detta datum.

Ombudsmannen drog slutsatsen att kommissionens tillämpning av en allmän presumtion om icke-utlämnande av riskbedömningsrapporten utgjorde ett administrativt missförhållande. Hon rekommenderade kommissionen att göra en individuell bedömning av handlingen i syfte att ge största möjliga tillgång.

Kommissionen godtog inte ombudsmannens rekommendation. Utöver sina tidigare argument hävdade kommissionen vidare att det inte var möjligt att bedöma om rapporten innehöll kommersiellt känslig information och att klaganden eftersträvade ett privat intresse snarare än ett allmänintresse av att få tillgång till den.

Ombudsmannen beklagade kommissionens svar. Hon betonade att möjligheten att granska en mycket stor onlineplattforms efterlevnad av sina skyldigheter enligt rättsakten om digitala tjänster utgör ett allmänintresse. Hon noterade också att bedömningen av kommersiellt känslig information är en del av EU-institutionernas skyldigheter enligt EU:s lagstiftning om allmänhetens tillgång till handlingar. Till följd av detta avslutade hon ärendet och bekräftade sitt konstaterande av administrativa missförhållanden.