Klaganden bad Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) att ge allmänheten tillgång till sina utbyten med Europeiska kommissionen om ett förslag till förordning för att förebygga och bekämpa sexuella övergrepp mot barn på nätet (CSAM). Klaganden begärde också tillgång till e-postmeddelanden som Europol utbytte med en organisation som arbetar med att bekämpa sexuella övergrepp mot barn på nätet.

Europol identifierade ett antal handlingar som omfattades av begäran och beviljade tillgång till delar av vissa av dem. Genom att vägra tillgång till övriga handlingar och delar av handlingar åberopade kommissionen undantag enligt EU:s lagstiftning om allmänhetens tillgång till handlingar och hävdade att ett utlämnande skulle kunna undergräva den enskildes privatliv, den allmänna säkerheten, ett beslutsförfarande och skyddet av affärsintressen.

Ombudsmannen granskade handlingarna och ansåg att det fanns utrymme för ytterligare utlämnande. Hon bad Europol att ompröva sin tidigare ståndpunkt och bevilja största möjliga tillgång. Hon föreslog också att Europol, om den anser att tillgång inte kan beviljas, bättre skulle förklara hur ett utlämnande skulle undergräva de intressen som skyddas.

Som svar på detta beviljade Europol allmänheten mer omfattande tillgång till vissa av de handlingar som rör dess utbyte med kommissionen och med organisationen. Ombudsmannen välkomnade detta men beklagade att Europol inte utnyttjade möjligheten att bättre förklara varför fullständig tillgång inte kunde beviljas. Hon avslutade utredningen och drog slutsatsen att Europol delvis hade godtagit hennes förslag till lösning.