You have a complaint against an EU institution or body?

Available languages: 
  • Svenska

Beslut av den Europeiska ombudsmannen i klagomål 1226/99/ME mot Europeiska kommissionen


Strasbourg den 26 april 2001

Den 4 oktober 1999 ingav Ni ett klagomål till Europeiska ombudsmannen angående påstådd diskriminering i samband med det jordbruksstöd som beviljas i Finland.

Den 22 oktober 1999 vidarebefordrade jag klagomålet till Europeiska kommissionens ordförande. Kommissionen lämnade sitt yttrande den 31 januari 2000. Detta yttrande skickades till Er för kommentarer. Ni inkom med kommentarer den 27 mars 2000. Den 29 augusti 2000 begärde jag ytterligare upplysningar från kommissionen. Kommissionen skickade den 23 oktober 2000 ett kompletterande yttrande som jag vidarebefordrade till Er och bad om eventuella kommentarer. Jag har inte fått några sådana kommentarer från Er. Den 2 februari 2001 informerades jag av kommissionen om att den skickat ett nytt brev till Er den 23 januari 2001.

Jag skriver nu för att meddela Er resultaten av den undersökning som har gjorts.


KLAGOMÅLET

I oktober 1999 mottog Europeiska ombudsmannen ett klagomål rörande det finländska jordbruksstödet.

De klagande är två jordbrukare som har drivit ett jordbruk i norra Finland sedan tiden före Finlands anslutning till Europeiska unionen 1995. De hävdade att det stöd som de finländska myndigheterna betalar ut är diskriminerande eftersom stödet i norra Finland betalas ut enbart för 90 nötkreatur av hankön per år medan jordbrukarna i södra Finland får stöd för samtliga nötkreatur av hankön. De finländska myndigheterna hänvisade till kommissionens beslut 95/196/EG som grund för utbetalningen av stödet. Därmed har inte den princip efterlevts som anges i artikel 142 i Akten om anslutningsvillkoren för Österrike, Finland och Sverige (nedan kallad Anslutningsakten) och som anger att det nordliga stödet syftar till att bevara befintlig och traditionell produktion samt att förbättra jordbrukets struktur. De klagande påstod vidare att artikel 138 i Anslutningsakten hade överträtts. I den artikeln föreskrivs att sänkningar på mer än 10 procent av stödet jämfört med situationen före Finlands EU-medlemskap skall kompenseras.

De klagande framhöll att deras ekonomiska situation förvärrades efter Finlands inträde i Europeiska unionen. Under åren 1995-1999 gick de miste om stöd för i genomsnitt 76 nötkreatur av hankön per år. Varken det nordliga stödet eller stödet inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken har utgått för mer än 90 djur. Under åren 1995-1998 förlorade de sammanlagt 600 000 finska mark till följd av uteblivet stöd. De klagande hade därför svårigheter att fortsätta sin verksamhet som jordbrukare.

De klagande krävde för det första att beslut 95/196/EG skulle ändras så att all produktion före 1995 får stöd, och för det andra att kommissionen skulle tillåta Finland att retroaktivt betala ut det stöd som inte utgått under åren 1995-1999.

UNDERSÖKNINGEN

Kommissionens yttrande

I sitt yttrande sammanfattade kommissionen inledningsvis de påståenden och krav som framfördes i klagomålet. Kommissionen hänvisade därefter till de tillämpliga artiklarna i Anslutningsakten, dvs. artiklarna 138 och 142. Enligt artikel 138 får ett gradvis sjunkande nationellt stöd under övergångsperioden (1995-1999) beviljas jordbrukare som producerar sådana basprodukter som omfattas av den gemensamma jordbrukspolitiken. Stödet kan godkännas om medlemsstaten kan visa att det finns stora skillnader mellan det stöd som producenterna fick före anslutningen och det stöd som kan beviljas inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Skillnader som är mindre än 10 procent skall inte anses vara stora skillnader. Artikel 138 genomfördes i ett första skede genom kommissionens beslut 95/33/EG, men detta beslut har ändrats ett antal gånger. Enligt artikel 142 kan kommissionen tillåta att Finland (och Sverige) på vissa villkor beviljar långsiktigt nationellt stöd för att jordbruket skall kunna bevaras i vissa regioner. Artikel 142 om nordligt stöd genomfördes genom kommissionens beslut 95/196/EG.

Vad gäller den påstådda diskrimineringen förklarade kommissionen att det i artikel 3.2 i kommissionens beslut 95/196/EG om nordligt stöd finns vissa begränsningar. Av punkt e i den artikeln framgår att det nordliga stödet till nötkreatur av hankön enligt bestämmelserna i artikel 4b.1 i förordning (EEG) nr 805/68 är begränsat till 90 djur per gård och åldersgrupp. Kommissionen påpekade att kommissionens beslut 95/196/EG endast är tillämpligt på nordligt stöd, varmed avses de norra delarna av Finland. Kommissionens beslut 95/33/EG om gradvis sjunkande övergångsstöd, varigenom artikel 138 i Anslutningsakten genomförs, är å andra sidan tillämplig på hela Finland. I artikel 2.1 i kommissionens beslut 95/33/EG fastställs vissa begränsningar för de olika formerna av stöd. I den femte strecksatsen i artikel 2.1 anges att stöd för nötkreatur av hankön skall vara begränsat till 90 djur per gård. De klagandes påstående förefaller alltså sakna grund, eftersom begränsningen till 90 djur gäller hela Finland.

Kommissionen angav dock att den likväl skulle begära information från de finländska myndigheterna för att få bekräftat att dessa efterlever gränsen på 90 djur för stöd enligt artikel 138 i Anslutningsakten och enligt kommissionens beslut 95/33/EG om gradvis sjunkande övergångsstöd. Kommissionen avsåg vidare att underrätta de klagande om resultatet av denna undersökning.

Beträffande principen i artikel 142 i Anslutningsakten som säger att det nordliga stödet syftar till att bevara befintlig och traditionell produktion samt att förbättra jordbrukets struktur, framhöll kommissionen också att denna artikel endast innebär att kommissionen kan tillåta Finland (och Sverige) att bevilja långsiktigt nationellt stöd i syfte att se till att det finns kvar jordbruk inom vissa speciella regioner. Skyldigheten att bevara jordbruket gäller alltså på regional nivå och inte för enskilda gårdar. Enligt artikel 142 kan man vid ett beslut om nordligt stöd ta hänsyn till varje gårds historiskt betingade produktionsmönster. Men kommissionen är inte skyldig att göra detta.

När det gäller de klagandes påstående om att de sänkningar av stödet som överstiger 10 procent måste kompenseras påpekade kommissionen att artikel 138 inte innehåller någon sådan princip. Enligt artikel 138 utgör det ett villkor för stöd att det är avsevärda skillnader mellan det stöd som beviljades före anslutningen och det som beviljas inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Skillnader som är mindre än 10 procent skall inte anses vara av avgörande betydelse. Tröskelvärdet på 10 procent utgör ett minimivillkor som måste vara uppfyllt för att det gradvis sjunkande övergångsstödet i enlighet med artikel 138 skall kunna beviljas. Det skall inte ses som ett villkor som leder till en automatisk rätt till kompensation.

Kommissionen tog inte specifikt upp de båda krav som framfördes, men det framgick av dess yttrande att båda kraven avvisades.

De klagandes kommentarer

De klagande påpekade i sina kommentarer att förordning (EEG) nr 805/68 som kommissionen hänvisade till hade upphävts och ersatts av förordning (EG) nr 1254/99. I denna senare förordning anges inte någon begränsning till 90 nötkreatur av hankön per gård.

När det gällde den princip som anges i artikel 142 i anslutningsakten om nordligt stöd uppgav de klagande att stora gårdar måste läggas ner på grund av sänkningen av stödet och att detta påverkade strukturen. Dessutom hade produktionen av nötkött gått ner i hela regionen och strukturen hade inte kunnat utvecklas eftersom både mindre och större gårdar lagts ner och det inte hade varit möjligt att göra nya investeringar inom ramen för det nya stödprogrammet.

Finland redovisar varje år sin produktion inom olika regioner till kommissionen. De klagande ansåg därför att det var anmärkningsvärt att kommissionen avvisade klagomålet med hänvisning till den regionala strukturen, när de produktionsresultat som kommissionen haft tillgång till visar att den regionala strukturen och produktionen försämrats sedan Finland gick med i Europeiska unionen.

Ytterligare undersökningar

Efter att noggrant ha övervägt kommissionens yttrande och kommentarerna från de klagande föreföll det nödvändigt att göra ytterligare undersökningar. Ombudsmannen bad därför kommissionen att kommentera två aspekter. 1) Kommissionen hade i sitt yttrande nämnt att den skulle ta kontakt med de finländska myndigheterna för att kontrollera om de iakttog begränsningen på 90 nötkreatur av hankön och meddela de klagande vad den kommit fram till. Ombudsmannen bad därför kommissionen informera honom om några sådana kontakter förekommit samt resultatet av dessa. 2) Ombudsmannen bad kommissionen att också kommentera de klagandes uppgift om att regionen som helhet hade tagit skada av den minskade produktionen och den försämrade strukturen.

Kommissionens andra yttrande

Kommissionen uppgav i sitt andra yttrande att den i februari 2000 skickat ett brev till Finlands ständiga representation och bett att den skulle överlämna de gällande finländska bestämmelser av vilka det framgår att stöd endast kan beviljas för 90 nötkreatur av hankön per gård. I mars 2000 översände de finländska myndigheterna utdrag ur den nationella lagstiftningen och i juni 2000 vissa ministeriebeslut. Efter att ha granskat svaren ansåg kommissionen att det var nödvändigt att begära ytterligare upplysningar om Finlands tolkning av lagstiftningen, hur denna tillämpades och om texterna till andra rättsliga dokument som inte överlämnats av de finländska myndigheterna men som fanns i den finländska offentliga rättsdatabasen. Denna begäran skickades i juli 2000 och besvarades i augusti 2000. Svaret måste översättas och kommissionen höll just på att granska det.

De klagande hade i juli 2000 underrättats om att undersökningen fortfarande pågick och att de skulle få mer information så snart sådan fanns tillgänglig.

Vad gäller ombudsmannens andra begäran gjorde kommissionen inga särskilda kommentarer. Kommissionen betonade i stället att den i avvaktan på svaret från de finländska myndigheterna och en granskning av det väntade med att lägga fram eventuella ytterligare synpunkter på den fråga som de klagande och ombudsmannen väckt.

De klagandes andra yttrande

Kommissionens andra yttrande vidarebefordrades till de klagande för kommentar. Inga kommentarer har mottagits av ombudsmannen.

Ytterligare upplysningar från kommissionen

I februari 2001 underrättade kommissionen ombudsmannen om att den i januari 2001 skickat ett brev till de klagande och upplyst dem om att undersökningen vid de finländska myndigheterna fortfarande pågick och att inga resultat fanns tillgängliga. Kommissionen försäkrade de klagande om att den i enlighet med sina åligganden skulle underrätta de klagande om resultatet.

BESLUTET

1 Gemenskapsbestämmelser om jordbruket i Finland

1.1 De klagande påstod att det förelåg en diskriminering eftersom stöd i norra Finland beviljades för högst 90 nötkreatur av hankön medan ingen sådan begränsning fanns i södra Finland. Artikel 142 i Anslutningsakten hade följaktligen inte efterlevts och dessutom hade artikel 138 i Anslutningakten överträtts. De klagande krävde att beslut 95/196/EG skulle ändras så att all produktion som förekommit före 1995 får stöd och att kommissionen skulle medge att Finland retroaktivt utbetalar det stöd som inte utgått under åren 1995-1999. I sina kommentarer uppgav de klagande att strukturen i hela regionen hade påverkats negativt.

1.2 Kommissionen förklarade att det även i södra Finland fanns en begränsning till 90 djur. Kommissionen åtog sig att kontakta de finländska myndigheterna för att få bekräftat att begränsningen till 90 djur verkligen efterlevdes och att underrätta de klagande om resultatet av denna undersökning. Såväl artikel 142 som 138 i Anslutningsakten hade efterlevts. Vad gäller frågan om huruvida strukturen i hela regionen hade påverkats avvaktade kommissionen med att lämna ytterligare synpunkter till dess att den pågående undersökningen vid de finländska myndigheterna slutförts. Kommissionen kommenterade inte särskilt de båda krav som de klagande framställt, men av dess yttrande framgick det att båda kraven avvisades.

1.3 Ombudsmannen konstaterar att kommissionen efter anklagelsen om diskriminering inlett en undersökning för att ta reda på huruvida den begränsning till 90 djur som finns i kommissionens beslut 95/196/EG, kommissionens beslut 95/33/EG och förordning (EG) nr 1254/1999 efterlevs i Finland. Kommissionen har åtagit sig att hålla de klagande underrättade om undersökningens resultat. Vad gäller frågan om huruvida den nordliga regionen som helhet tagit skada av minskad produktion och försämrad struktur, vilket skulle innebära att den var berättigad till nordligt stöd, avvaktade kommissionen med att lägga fram sina synpunkter till dess att undersökningen vid de finländska myndigheterna slutförts, vilket förefaller vara rimligt.

1.4 Vad gäller de klagandes krav tycktes det av kommissionens yttrande framgå att dessa avvisades. Mot bakgrund av vad som framgår av punkt 1.3 finner ombudsmannen att de klagandes krav inte kan tillgodoses.

1.5 Ombudsmannen drar slutsatsen att det inte finns något tecken på att kommissionen försummat att beakta några bestämmelser som är tillämpliga på klagomålet. Kommissionen har vidare inlett en undersökning för att få bekräftat att Finland efterlever gemenskapsrätten. Denna undersökning pågår fortfarande och kommissionen har åtagit sig att underrätta de klagande om resultatet av den. Ombudsmannen finner därför att det inte föreligger något administrativt missförhållande vid kommissionen.

2 Slutsats

På grundval av ombudsmannens undersökningar av detta klagomål förefaller det inte föreligga några administrativa missförhållanden vid kommissionen. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Europeiska kommissionens ordförande kommer också att underrättas om detta beslut.

Med vänlig hälsning

 

Jacob Söderman