You have a complaint against an EU institution or body?

Available languages:
  • SVSvenska

Beslut av den Europeiska ombudsmannen i klagomål 1267/99/ME mot Europeiska kommissionen


Strasbourg den 24 augusti 2001

Den 18 oktober 1999 lämnade Ni för Fria Ålands räkning in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen om Europeiska kommissionens påstådda långsamma handläggning av ett klagomål som Ni sände in till kommissionen i mars 1998.

Den 3 december 1999 vidarebefordrade jag klagomålet till Europeiska kommissionens ordförande. Kommissionen översände sitt yttrande den 1 mars 2000. Jag vidarebefordrade detta till Er med en inbjudan att framföra kommentarer, som Ni sände in den 11 april 2000. Den 8 september 2000 begärde jag kompletterande information från kommissionen. Kommissionen översände sitt nya yttrande den 4 december 2000. Jag vidarebefordrade detta till Er med en inbjudan att framföra kommentarer, som Ni sände in den 12 januari 2001. Den 31 januari 2001 föreslog jag kommissionen en vänskaplig förlikning. Kommissionen svarade den 20 april 2001. Jag vidarebefordrade kommissionens svar till Er med en inbjudan att framföra kommentarer, som Ni sände in den 26 juni 2001.

Nu skriver jag för att underrätta Er om resultaten av den utredning som har gjorts.

För att undvika missförstånd är det viktigt att påpeka att EG-fördraget ger Europeiska ombudsmannen befogenhet att undersöka möjliga fall av administrativa missförhållanden enbart när det gäller verksamheten vid gemenskapens institutioner och organ. Europeiska ombudsmannens stadga föreskriver uttryckligen att handlingar som företas av någon annan myndighet eller person inte kan vara föremål för klagan hos ombudsmannen.

Ombudsmannens undersökningar av Ert klagomål har därför inriktats på att undersöka huruvida administrativa missförhållanden har förekommit i Europeiska kommissionens verksamhet.


KLAGOMÅLET

I oktober 1999 lämnade klaganden för organisationen Fria Ålands räkning in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen angående ett klagomål som den i mars 1998 sänt till Europeiska kommissionen, GD XXI (numera generaldirektoratet för skatter och tullar).

I sitt klagomål till kommissionen påstod klaganden att handeln mellan ön Åland och det finska fastlandet gynnades på ett otillbörligt sätt i förhållande till handeln mellan Åland och övriga medlemsstater. Enligt artikel 3 i protokoll 2 till Finlands anslutningsakt utesluts Åland från Finlands territorium när det gäller tillämpningen av rådets direktiv 77/388/EEG, vilket innebär att skatt måste betalas på handeln mellan Åland och en medlemsstat. Den finska tullstyrelsen har inrättat ett särskilt förenklat förfarande för handeln mellan Åland och det finska fastlandet. Enligt klaganden stred detta mot artiklarna 90 (före detta artikel 95) och 12 (före detta artikel 6) i EG-fördraget genom att det gynnade handeln från Finland och därigenom missgynnade handeln från övriga medlemsstater.

I sitt klagomål till ombudsmannen hävdade klaganden att en tjänsteman från kommissionen ringde upp organisationen strax efter att klagomålet sänts in till kommissionen och försökte övertyga den att dra tillbaka klagomålet. Sedan dess har organisationen inte hört någonting från kommissionen och man misstänkte att kommissionen med avsikt fördröjde handläggningen av klagomålet eller till och med att kommissionen förstört dokumenten. Organisationen påstod att kommissionen på ett otillbörligt sätt försenade handläggningen av klagomålet.

UNDERSÖKNINGEN

Kommissionens yttrande

Kommissionen angav i sitt yttrande att den mottagit en skrivelse av den 6 mars 1998 från klaganden om en påstådd överträdelse av gemenskapslagstiftningen när det gäller tullformaliteter mellan ön Åland och det finska fastlandet. Skrivelsen hade ett samband med ett antal andra ärenden om skattegränsen mellan det finska fastlandet och Åland. Klagomål om olika aspekter av upprättandet av en skattegräns mellan Åland och det finska fastlandet hade huvudsakligen förts in under ärende IN/P/95/4812 och klagandens skrivelse fogades till handlingarna i det ärendet. Ärendet avslutades den 15 oktober 1997. Skrivelsen diariefördes inte som ett enskilt klagomål eftersom det av de särskilda omständigheter som åberopats i skrivelsen inte framgick att gemenskapslagstiftningen överträtts.

Kommissionen beklagade att man inte skickat ett svar till klaganden. Den uppgav emellertid att klaganden den 9 oktober 1998 per telefon informerats om den allmänna rättsliga ramen och om vilka uppgifter som krävdes för att man skulle kunna fastställa om gemenskapslagstiftningen överträtts. Efter detta telefonsamtal skickade klaganden inte in några ytterligare uppgifter och eftersom man på grundval av de uppgifter som redan lämnats av klaganden inte kunde avgöra om gemenskapslagstiftningen överträtts, vidtogs inga ytterligare åtgärder rörande den särskilda aspekt som klaganden framhållit.

Kommissionen betonade dessutom att skrivelsen från klaganden gällde en enda aspekt av den allmänna frågan om upprättandet av en skattegräns mellan det finska fastlandet och Åland. Kommissionen har med utgångspunkt i olika klagomål undersökt, och fortsätter att undersöka, de olika aspekterna av detta ärende. Eftersom syftet med överträdelseförfarandet är att förmå en medlemsstat att rätta sig efter gemenskapslagstiftningen, fortsätter den allmänna undersökningen oavsett utgången av ett enskilt klagomål som gäller ärendet i fråga.

Klagandens kommentarer

Klaganden betonade i sina kommentarer att de finska myndigheternas handlande, som klaganden ansåg stred mot artiklarna 12 och 90 i EG-fördraget samt artikel 3 i protokoll 2 till Finlands anslutningsakt, tydligt beskrevs i skrivelsen av den 6 mars 1998. Det var därför anmärkningsvärt att skrivelsen inte diarieförts som ett formellt klagomål. Klaganden ansåg att kommissionen åtminstone borde diarieföra skrivelsen som ett klagomål och behandla det som alla andra klagomål. Om kommissionen inte instämde i klagandens åsikter angående Finlands handlande gentemot Åland, uppmanade klaganden kommissionen att inom skälig tid skicka ett motiverat ställningstagande om detta. Slutligen begärde klaganden att ombudsmannen skulle se till att kommissionen handlade i enlighet med god förvaltningssed och åtminstone svarade på klagandens skrivelse inom skälig tid.

Ytterligare undersökningar

Efter en noggrann granskning av kommissionens yttrande och klagandens kommentarer framgick det att det krävdes ytterligare undersökningar. Ombudsmannen bad därför kommissionen att närmare ange varför den ansåg att det inte var nödvändigt att diarieföra klagandens skrivelse som ett klagomål och att behandla det enligt de principer som angavs i ombudsmannens undersökning på eget initiativ 303/97/PD angående kommissionens administrativa förfaranden för klagomål om medlemsstaternas överträdelse av gemenskapsrätten.

Kommissionens vidare yttrande

I sitt vidare yttrande bekräftade kommissionen att den i sina kommentarer till undersökningen på eget initiativ 303/97/PD påpekat att alla klagomål som inkommer till kommissionen utan undantag diarieförs. Detta betydde emellertid inte att alla skrivelser diariefördes som klagomål utan snarare att kommissionen i enlighet med sina interna förfaranden endast diarieförde skrivelser som klagomål om det var troligt att de skulle granskas som sådana. Klagandens skrivelse granskades grundligt. Inga nya omständigheter upptäcktes dock jämfört med den undersökning som nyligen avslutats av kommissionen i detta ärende (IN/P/95/4812). Kritiken i skrivelsen befanns därför uppenbart ogrundad och kommissionen hade följaktligen ingen avsikt att diarieföra skrivelsen eller att behandla den som ett klagomål. Kommissionen beklagade det missförstånd som uppstått i detta ärende men ansåg avslutningsvis att den handlat enligt reglerna för god förvaltningssed.

Klagandens ytterligare kommentarer

I sina ytterligare kommentarer påpekade klaganden att den ansåg att det var nonchalant av kommissionen att påstå att den kritik som framförts var uppenbart ogrundad och betonade att kommissionen också underlåtit att ange skälen för sin slutsats. När det gäller sakfrågan i skrivelsen var klaganden förvånad över att kommissionen inte hade några invändningar mot de finska myndigheternas handlande i samband med skattefrågan vid import till Åland.

OMBUDSMANNENS FÖRSÖK ATT ÅSTADKOMMA EN VÄNSKAPLIG FÖRLIKNING

Efter en noggrann granskning av yttrandena och kommentarerna ansåg ombudsmannen att kommissionen inte gett klaganden ett tillfredsställande svar.

Ombudsmannen föreslog därför kommissionen följande vänskapliga förlikning:

Kommissionen skall diarieföra klagandens brev av den 6 mars 1998 som ett klagomål och handlägga det i enlighet med de garantier som gavs i ombudsmannens undersökning 303/97/PD på eget initiativ. Om kommissionen har en rättfärdigande förklaring till att inte diarieföra brevet som ett klagomål skall den besvara brevet som normal korrespondens, därvidlag ange skälen för sitt beslut.

Kommissionens svar

I sitt svar betonade kommissionen att den ansåg sig ha handlat enligt reglerna för god förvaltningssed. Kommissionen var dock beredd att nå en vänskaplig förlikning med klaganden. Kommissionen skickade därför den 28 mars 2001 en skrivelse till klaganden i vilken den förklarade sin ståndpunkt.

I skrivelsen till klaganden uppgavs fyra huvudsakliga skäl till varför kommissionen inte formellt hade diariefört klagandens skrivelse av den 6 mars 1998. Skälen var följande: (i) Åland befinner sig utanför gemenskapens skattemässiga territorium, (ii) det kunde inte fastställas att handeln mellan Åland och Finland gynnades i förhållande till handeln mellan Åland och övriga medlemsstater, (iii) det kunde inte fastställas att varor från övriga medlemsstater belades med högre skatter än varor från Finland och (iv) artikel 3 i protokoll 2 till Finlands anslutningsakt gäller fysiska och juridiska personer men inte varor. Kommissionen påpekade att den sedan dess fått in ett liknande klagomål som den höll på att behandla. Kommissionen åtog sig att informera klaganden om granskningen ledde till att den ändrade ståndpunkt.

Klagandes kommentarer till kommissionens svar

Klagande förklarade att den av kommissionens svar förstått att den inte skulle vidta några åtgärder till följd av skrivelsen av den 6 mars 1998 på grund av de skäl som uppgivits. När det gällde sakfrågan framhöll klaganden att den påvisat att handeln mellan Åland och Finland gynnades i förhållande till handeln mellan Åland och övriga medlemsstater, att varor från Åland beskattades lägre än varor från andra länder och att de fysiska och juridiska personer som köpte varorna drabbades av den högre beskattningen. Avslutningsvis förklarade klaganden att den inte var nöjd med kommissionens svar och begärde att kommissionen skulle vidta åtgärder till följd av dess klagomål.

Det föreföll således som om det inte vara möjligt att nå en vänskaplig förlikning.

BESLUTET

1 Otillbörliga förseningar och underlåtenhet att diarieföra klagandens skrivelse

1.1 Klaganden anklagade kommissionen för förseningar i handläggningen av det klagomål som hade inlämnats den 6 mars 1998. När klaganden fick kännedom om att skrivelsen inte diarieförts som ett klagomål hävdade den att kommissionen borde diarieföra skrivelsen som ett klagomål och åtminstone besvara skrivelsen inom skälig tid. Klaganden påpekade också att kommissionen inte angett skälen för sina slutsatser.

1.2 Kommissionen förklarade att skrivelsen av den 6 mars 1998 inte diarieförts som ett klagomål men att den fogats till övriga klagomål under det avslutade ärendet IN/P/95/4812. Kommissionen hade per telefon informerat klaganden om den allmänna rättsliga ramen för överträdelseförfarandet. Skrivelsen hade inte diarieförts som ett enskilt klagomål eftersom man under granskningen inte hade upptäckt några nya omständigheter jämfört med den undersökning om detta ärende som kommissionen nyligen hade avslutat. Kommissionen påpekade också att den i enlighet med de interna förfarandena endast diarieförde skrivelser som klagomål om det var troligt att de skulle granskas som sådana. Som svar på ombudsmannens förslag till en vänskaplig förlikning uppgav kommissionen fyra huvudsakliga orsaker till varför den inte formellt diariefört klagandens skrivelse av den 6 mars 1998.

1.3 Ombudsmannen förklarade i sitt förslag till en vänskaplig förlikning att det tillhör god förvaltningssed att svara på medborgarnas skrivelser inom skälig tid och ange skälen för ett beslut. Ombudsmannen erkänner att kommissionen nu har svarat på klagandens skrivelse och angett de fyra huvudsakliga skälen till varför den inte formellt diariefört klagandens skrivelse av den 6 mars 1998. Ombudsmannen anser att dessa skäl avser sakfrågan i klagomålet. Även om svaret var försenat värdesätter ombudsmannen kommissionens goda föresatser att besvara klagandens skrivelse. Ombudsmannen anser därför att det inte förekommit några administrativa missförhållanden när det gäller denna del av klagomålet.

1.4 När det gäller det faktum att kommissionen inte formellt diarieförde klagandens skrivelse av den 6 mars 1998 som ett klagomål konstaterar ombudsmannen nedanstående.

1.5 I ombudsmannens undersökning på eget initiativ angående kommissionens administrativa förfaranden för klagomål om medlemsstaternas överträdelse av gemenskapsrätten (303/97/PD), som avslutades den 13 oktober 1997, erkände kommissionen att klaganden spelar en viktig roll vid överträdelseförfaranden eftersom klagomål från enskilda medborgare fortfarande är kommissionens viktigaste källa i övervakningen av hur gemenskapslagstiftningen tillämpas. Under perioden före de rättsliga förfarandena åtnjuter klaganden procedurmässiga garantier som kommissionen ständigt utvecklat och förbättrat. Kommissionen uppgav att den var beredd att fortsätta på denna linje. Kommissionen uppgav vidare att alla klagomål som inkommer till kommissionen diarieförs och att inga undantag görs från denna regel. När ett klagomål inkommer till kommissionen bekräftar den skriftligen mottagandet och när klagomålet diarieförts informeras klaganden om vilka åtgärder som vidtagits.

1.6 Kommissionen ansåg att klagandens skrivelse inte var ett klagomål. Ombudsmannen instämmer i att kommissionen åtnjuter vissa skönsmässiga befogenheter att bestämma vilka skrivelser som bör diarieföras som klagomål. Ombudsmannen är emellertid inte övertygad om att kommissionen förklarat varför skrivelsen inte diariefördes som ett nytt klagomål eller tillsammans med de befintliga klagomålen under detta ärende och varför den inte behandlades enligt principerna i ombudsmannens undersökning på eget initiativ 303/97/PD. I sitt svar på ombudsmannens förslag till en vänskaplig förlikning förklarade kommissionen inte heller varför den inte diariefört skrivelsen som ett klagomål.

1.7 I skrivelsen av den 6 mars 1998 uppgav klaganden att den gällde en överträdelse av EG-fördraget och protokoll 2 till Finlands anslutningsakt och kommissionen uppmanades att vidta åtgärder mot Finland. Kommissionen måste därför ha förstått att klaganden avsåg att lämna in ett formellt klagomål i enlighet med artikel 226 i EG-fördraget. Det bör i detta sammanhang påpekas att även om skrivelsen formellt hade diarieförts så skulle detta inte ha hindrat kommissionen från att besluta att den inte skulle fortsätta granskningen av ärendet på grund av de skäl som anges i dess skrivelse av den 28 mars 2001 till klaganden.

1.8 Kommissionen bör handla i enlighet med sina åtaganden i undersökningen på eget initiativ 303/97/PD(1). Om dessa principer inte respekteras föreligger det ett administrativt missförhållande. I det befintliga klagomålet underlät kommissionen att diarieföra klagandens skrivelse som ett klagomål och underlät därmed att handla i enlighet med god förvaltningssed. Ombudsmannen kommer därför att rikta en kritisk anmärkning till kommissionen.

2 Slutsats

På grundval av ombudsmannens undersökningar av detta klagomål är det nödvändigt att göra följande kritiska anmärkning:

Kommissionen bör handla i enlighet med sina åtaganden i undersökningen på eget initiativ 303/97/PD(2). Om dessa principer inte respekteras föreligger det ett administrativt missförhållande. I det befintliga klagomålet underlät kommissionen att diarieföra klagandens skrivelse som ett klagomål och underlät därmed att handla i enlighet med god förvaltningssed.

Vad gäller denna aspekt av ärendet försökte ombudsmannen åstadkomma en vänskaplig förlikning. En vänskaplig förlikning kunde emellertid inte uppnås. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Europeiska kommissionens ordförande kommer också att underrättas om detta beslut.

Med vänlig hälsning

 

Jacob SÖDERMAN


(1) Se även Europeiska ombudsmannens beslut av den 7 juni 2001 i klagomål 1194/2000/JMA mot Europeiska kommissionen. Detta finns tillgängligt på ombudsmannens webbplats: http://www.ombudsman.europa.eu

(2) Se även Europeiska ombudsmannens beslut av den 7 juni 2001 i klagomål 1194/2000/JMA mot Europeiska kommissionen. Detta finns tillgängligt på ombudsmannens webbplats: http://www.ombudsman.europa.eu