Europeiska ombudsmannen

Sammanfattning av beslut i klagomål 2501/2009/(MF)RT mot Europeiska kommissionen

Klaganden är tjänsteman vid parlamentet. 2008 blev han far till tvillingar. Eftersom tjänsteföreskrifterna säger att tio dagars särskild ledighet ska beviljas i samband med ett barns födelse ansåg han att han hade rätt till 20 dagars särskild ledighet vid tvillingfödsel. Han angav att domstolen gör så i liknande fall. När parlamentet beslutade att ge klaganden endast 12 dagars ledighet åberopade man sina interna regler. Klaganden var inte nöjd och vände sig till ombudsmannen. Han hävdade att parlamentets beslut att endast ge honom två dagars särskild ledighet i samband med hans andra tvillingsons födelse var orättvist. Han krävde att parlamentet skulle ge honom 20 dagars särskild ledighet.

I sitt yttrande förklarade parlamentet i korthet att tjänsteföreskrifterna inte föreskriver några särskilda regler för särskild ledighet för fäder i samband med flerbarnsfödslar. Parlamentet utökade den särskilda ledigheten för fadern med 20 %, dvs. till totalt 12 dagar, i analogi med bestämmelserna om mammaledighet. Parlamentet menade dessutom, och som stöd för sitt ställningstagande, att det inte finns någon gemensam administrativ praxis bland EU-institutionerna när det gäller antalet dagar för särskild ledighet i samband med flerbarnsfödslar.

Ombudsmannen ansåg att parlamentets vägran att ersätta sin nuvarande praxis att ge tjänstemän som blir fäder till tvillingar endast 12 dagars särskild ledighet med en ny praxis som ger denna kategori av fäder tio dagars extra särskild ledighet var omotiverad. Han menade att mammaledighet tjänar ett annat syfte än det som gäller för särskild ledighet för fäder. Mammaledighet är utformad endast för kvinnliga tjänstemän som fött eller ska föda barn för att de ska kunna sköta om sina barn under de fyra första månaderna av barnets liv. Den särskilda ledigheten är avsedd att göra det möjligt för en tjänsteman som blir far att hjälpa mamman till sitt/sina nyfödda barn under moderns mammaledighet. Slutligen noterade han att avsaknaden av en gemensam praxis inte hindrar parlamentet från att när som helst i framtiden ändra sina nuvarande regler.

Ombudsmannen lade först fram ett förslag om uppgörelse i godo till parlamentet och därefter ett utkast till rekommendation.

Parlamentet avfärdade både förslaget till uppgörelse i godo och utkastet till rekommendation. Ombudsmannen avslutade därför ärendet med en kritisk anmärkning.