European Ombudsman
Related documents
(Utarbetad i enlighet med artikel 3.7 i Europeiska ombudsmannens stadga[1])
1. Ombudsmannen anser att föreliggande ärende berör en viktig principfråga. Han anser att kommissionen bryter mot principen om icke-diskriminering på grund av ålder eftersom den har ett absolut förbud mot att anlita frilansande extraanställda konferenstolkar som är äldre än 65 år. Detta utgör ett administrativt missförhållande av tillräcklig betydelse för att motivera en särskild rapport till parlamentet.
2. Klaganden arbetade i mer än 35 år för de europeiska institutionerna som frilansande extraanställd konferenstolk och tolkade till franska från nederländska, engelska, tyska, italienska och spanska. Frilanstolkar anlitas för specifika konferenser och möten. Tidsperioden för varje enskilt uppdrag är kort, normalt inte mer än några dagar.
3. Den 13 juli 1999 fastställde Europaparlamentets presidium regler för anlitandet av extraanställda konferenstolkar ("reglerna från 1999"). Den 28 juli 1999 undertecknade kommissionen och parlamentet en konvention om arbetsförhållanden och ekonomiska villkor för extraanställda konferenstolkar ("konventionen från 1999"). Därefter reglerades i rådets förordning nr 628/2000[2] att extraanställda konferenstolkar skulle betraktas som "extraanställda".
4. I detta sammanhang beslutade Europeiska kommissionen och Europaparlamentet att upphöra med att anlita extraanställda konferenstolkar som var äldre än 65 år. De grundade sina beslut på artikel 74 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna.[3] Några extraanställda konferenstolkar [4] inledde då processer mot kommissionen och parlamentet vid förstainstansrätten (förenade målen T-153/01 och T-323/01[5], mål T-275/01[6] och mål T-276/01[7]).
5. I de förenade målen T-153/01 och T-323/01 uttryckte förstainstansrätten följande:
"(...) anställningsavtal för konferenstolkar (...) karaktäriseras av att de tecknas för specifika dagar, så att avtalets start- och slutdatum måste anges vid anlitandet av sådan extrapersonal.
(...) eftersom avtalets slutdatum alltid anges i avtalet genom att arbetsperioden specificeras är det inte nödvändigt att använda artikel 74.1 b i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna för att fastställa anställningens slutdatum (...)
Följaktligen är artikel 74 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna en av de bestämmelser i avsnitt III i anställningsvillkoren som parlamentet avvek från när det antog reglerna från 1999.
Därför har kommissionen fel när den anser att artikel 74.1 b i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna gäller för klaganden (...)
(...) tolkens ålder är inte relevant vad beträffar genomförandet av uppgifterna ifråga. Av detta följer att en åldersgräns inte måste anges i ett anställningsavtal för tolkar och att artikel 74 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna måste användas."[8] (vår markering)
6. Den 27 augusti 2004 överklagade kommissionen förstainstansrättens dom i de förenade målen T-153/01 och T-323/01 till EG-domstolen (mål C-373/2004 P[9]).
7. Klaganden uppgav att kommissionen vägrade att anlita honom som extraanställd konferenstolk, även efter förstainstansrättens dom. Han menade att kommissionen därmed bröt mot artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna[10] och mot artikel 5.3 i den europeiska kodexen för god förvaltningssed[11], som båda förbjuder diskriminering bl.a. på grund av ålder.
8. Klaganden krävde att kommissionen upphörde med diskrimineringen som den utsatte honom för efter att han hade fyllt 65. Han krävde också ett skadestånd på 14 619 EUR från kommissionen (10 932 EUR från förlorade inkomster och 3 687 EUR från bidrag till "Caisse de prévoyance des interprètes de conférence") och han uppskattade skadan för den kränkning han utsattes för till 20 000 EUR.
9. Klaganden hävdade också att kommissionen bröt mot artikel 19 i den europeiska kodexen för god förvaltningssed (rörande information om möjligheterna att överklaga). Eftersom denna aspekt av klagomålet inte rör en principfråga kommer Ombudsmannen att behandla den i det beslut som avslutar undersökningen av klagomålet. Detta beslut skickas till klaganden.
10. Klaganden inlämnade klagomålet den 16 januari 2005. Den 8 juni 2005 inlämnade kommissionen sitt yttrande, som vidarebefordrades till klaganden för kommentarer. Klaganden återkom med kommentarer den 13 juli 2005.
11. Den 13 december 2005 begärde ombudsmannen kompletterande information från kommissionen. Den 20 mars 2006 svarade kommissionen på denna begäran. Klaganden inlämnade kommentarer den 2 april 2006 och den 19 maj 2006.
12. Den 1 december 2006 skrev ombudsmannen till kommissionens ordförande i ett försök att åstadkomma en vänskaplig förlikning. Kommissionen skickade sitt svar den 16 mars 2007 och klaganden skickade sina kommentarer den 25 maj 2007.
13. Den 31 mars 2008 överlämnade ombudsmannen ett förslag till rekommendation till kommissionen. Den 26 juni 2008 skickade kommissionen ett detaljerat yttrande rörande förslaget till rekommendation. Klaganden inlämnade sina kommentarer om kommissionens yttrande den 31 juli 2008.
Argumenten som framfördes till ombudsmannen
14. Kommissionen uppgav att det inte fanns någon formell åldersgräns för extraanställda konferenstolkar innan konventionen från 1999 om arbetsförhållanden och ekonomiska villkor för extraanställda konferenstolkar trädde i kraft. Generaldirektoratet för tolkning (GD Tolkning) hade emellertid som policy att endast anlita extraanställda konferenstolkar äldre än 65 år om det var nödvändigt på grund av särskilda omständigheter. Detta inträffade vid så kallade "resande uppdrag" eller för att kunna uppfylla tolkningsåtaganden för vissa språk. Syftet med policyn var att reservera en tillräcklig mängd arbete för nyutexaminerade unga tolkar och att därmed kunna upprätthålla nyrekryteringen till yrket.
15. Kommissionen menade att när konventionen från 1999 trädde i kraft kom extraanställda konferenstolkar att omfattas av anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna. Den ansåg att de därmed omfattades av den åldersgräns som fastställdes i artikel 74 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna.[12] Anlitandet av extraanställda konferenstolkar äldre än 65 år fasades därför ut. Dessutom drogs deras åtkomst till onlinesystemet "Web Calendar" in.
16. Tolkningen att extraanställda konferenstolkar omfattades av anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna bestreds i de förenade målen T-153/01 och T-323/01 Alvarez Moreno mot kommissionen. Förstainstansrätten slog fast att åldersgränsen som fastställdes i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna inte gällde för extraanställda konferenstolkar. Som en följd därav och i enlighet med förstainstansrättens dom lät GD Tolkning extraanställda konferenstolkar äldre än 65 år få tillgång till onlinesystemet (om de lämnade in en personlig begäran om detta). Extraanställda konferenstolkar som fyllde 65 efter domens ikraftträdande hade fortsatt åtkomst till "Web Calendar". Anställningspolicyn som upprättades till följd av förstainstansrättens dom var densamma som den som gällde före 1999. Kommissionen angav att den skulle fortsätta använda sig av den policyn i avvaktan på domstolens dom i överklagandet, där kommissionen försökte upphäva förstainstansrättens dom.
17. Som ett resultat av ovanstående rekommenderade kommissionen att extraanställda konferenstolkar skulle anlitas "efter behov" med hänsyn till språkkombination, bostadsort och allmänna kompetens. Kommissionen förklarade att GD Tolknings policy var att, i den utsträckning det var möjligt, se till att det fanns möjligheter för unga tolkar att få uppdrag. Den anmärkte att eftersom yrkets demografiska utveckling var mycket oroande hade åtgärder vidtagits för att upprätthålla en tillräckligt stor och kvalificerad pool av frilanstolkar som källa till fortsatt anställning på längre sikt. T.ex. förklarade kommissionen att genomsnittsåldern på tolkarna i de tre största språken (engelska, franska och tyska) var ungefär 50 år. Kommissionen menade att det även fanns andra argument till stöd för policyn. Dessa var bl.a. följande:
(a) institutionernas långvariga och varierade ekonomiska stöd till tolkutbildningar,
(b) de yngre tolkarnas behov av att få tillräcklig erfarenhet och övning för att kunna delta i framtida uttagningsprov med en rimlig chans att klara dem, och därmed förbättra ålderspyramiden [13], och
(c) den högre sannolikheten att unga tolkar kan lära sig fler språk som tolktjänsten behöver.
18. Som svar på ombudsmannens begäran om information inkom kommissionen med statistiska data som visade antalet avtalsdagar för extraanställda konferenstolkar äldre än 65 år i absoluta tal och som procentsats av de extraanställda konferenstolkarnas totala avtalsdagar för varje år mellan 1987 och 2006.
Ombudsmannens preliminära överväganden inför förslaget om vänskaplig förlikning
19. Ombudsmannen observerade först att domstolen har slagit fast att principen om icke-diskriminering på grund av ålder, som uttrycks i artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, utgör en generell princip i gemenskapslagstiftningen.[14] Enligt denna princip får kommissionen när den anlitar extraanställda konferenstolkar inte behandla kandidater olika på grund av ålder, om den inte visar att sådan särbehandling kan vara motiverad i syfte att hävda ett legitimt och tillräckligt viktigt gemenskapsintresse.
20. I samband med ombudsmannens utredning av det föreliggande klagomålet medgav kommissionen att den missgynnar och därmed särbehandlar tolkar som är äldre än 65 år när den anlitar extraanställda konferenstolkar. Särbehandling på grund av ålder utgör åldersdiskriminering, om inte särbehandlingen objektivt kan motiveras. Kommissionen ombads därför visa att särbehandlingen var motiverad.
21. Ombudsmannen noterade att kommissionen i sitt svar betonade att den demografiska utvecklingen i yrket var mycket oroande. Kommissionen menade att särbehandlingen var motiverad på grund av behovet av att rekrytera och utbilda unga tolkar i syfte att upprätthålla en tillräckligt stor och kvalificerad pool av frilanstolkar som kan fungera som en källa till långsiktig anställning av tolkar. Särbehandlingen medförde att ålderspyramiden förbättrades för de fast anställda tolkarna. Dessutom innebar den att unga tolkar gavs möjlighet att få tillräcklig erfarenhet och övning för att de skulle kunna klara framtida uttagningsprov.
Ombudsmannen medgav att intresset som kommissionen åberopade, alltså att skapa och utbilda en ny generation kompetenta tolkar, var ett legitimt gemenskapsintresse. Ombudsmannen påpekade emellertid att kommissionen inte hade försett honom med tillräckliga data och belägg för att underbygga argumentationen.[15] Dessutom kunde inte kommissionen visa att det finns en lämplig balans mellan tolkar äldre än 65 års intresse och ovannämnda intresse. Han noterade att målet att skapa och utbilda en ny generation kompetenta tolkar kunde uppnås via metoder som var betydligt mindre betungande för tolkar som är äldre än 65 år. En sådan metod är till exempel att på ett balanserat sätt minska antalet avtalsdagar som ges till alla "inte unga" kandidater, oavsett om de är äldre eller yngre än 65 år, för att på så sätt skapa möjligheter för "unga" tolkar att få arbetslivserfarenhet.
22. Med hänsyn till ovanstående ansåg ombudsmannen att kommissionen inte hade motiverat särbehandlingen av tolkar som är äldre än 65 år, däribland klaganden. Detta kunde utgöra ett administrativt missförhållande. Ombudsmannen upprättade därför ett förslag till vänskaplig förlikning rörande denna aspekt av ärendet med följande lydelse:
Ombudsmannen slog fast att kommissionen kunde:
Argumenten som inlämnades till ombudsmannen efter förslaget till vänskaplig förlikning
23. I svaret till förslaget om vänskaplig förlikning förklarade kommissionen att en ny utveckling behövde beaktas. Den anmärkte att förstainstansrättens dom i de förenade målen T-153/01 och T-323/01 Alvarez Moreno mot kommissionen nyligen hade upphävts av domstolen.[16] Kommissionen menade därför att dess ursprungliga tolkning av reglerna, enligt vilken den inte erbjöd något arbete till några extraanställda konferenstolkar äldre än 65 år, var korrekt och skulle fortsätta vara korrekt tills ett beslut baserat på den tolkningen hade upphävts i en dom från EG-domstolen. Kommissionen menade därför att den inte kunde godta ombudsmannens förslag till vänskaplig förlikning.
24. Dessutom påpekade kommissionen att förstainstansrätten hade slagit fast att:
"kommissionen har ingen skyldighet att anlita [sökanden] igen. En institution är fri att inte erbjuda frilanskontrakt till en tolk som den anlitat tidigare oavsett dennes ålder och oavsett anledning till detta."[17]
25. Kommissionen underströk också att den tillämpade en policy som syftade till att förnya tolkyrket. Policyn uppmuntrade till utbildning av unga tolkar och garanterade anställningsmöjligheter för dessa tolkar.
26. I kommentarerna till kommissionens svar påpekade klaganden att kommissionen några dagar efter att den hade avvisat ombudsmannens förslag utfärdade en informerande not, daterad den 29 mars 2007, angående anlitandet av frilanstolkar äldre än 65 år. Den informerande noten innehöll följande formulering:
"Consequently, the Commission intends to return to its initial position and no longer recruit ACIs aged over 65. (Därför kommer kommissionen att återgå till sin ursprungliga ståndpunkt och inte längre anlita extraanställda konferenstolkar äldre än 65 år.)"
Ombudsmannens bedömning som ledde till ett förslag till rekommendation
27. Kommissionens avvisande av ombudsmannens förslag till vänskaplig förlikning byggde på domstolens dom i mål C-373/04 P. Ombudsmannen noterade att domstolen upphävde förstainstansrättens dom med domskälen att förstainstansrätten inte borde ha godtagit ansökan. Domstolen dömde inte i sakfrågan och intog därför inte någon ståndpunkt rörande den juridiska tolkning som fastslogs i förstainstansrättens dom.
28. Förstainstansrätten menade att artikel 74 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna inte gällde för extraanställda konferenstolkar, i huvudsak för att reglerna som gäller för extraanställda konferenstolkar fastställdes i särskilda regler som antogs av Europaparlamentets presidium den 13 juli 1999 och i en konvention som undertecknades den 28 juli 1999 (se punkt 3 i denna särskilda rapport). Kommissionen hade visserligen rätt i att den inte längre var juridiskt bunden av förstainstansrättens upphävda dom, men ombudsmannen anser att kommissionen inte har förklarat varför den, grundat på relevanta fakta och tillämpliga bestämmelser, inte skulle välja att nå samma slutsats som förstainstansrätten gjorde vad avser sakfrågan i målet.
29. Vad avser relevanta fakta var ombudsmannen medveten om att kommissionen i sitt svar till ombudsmannens förslag till vänskaplig förlikning, förutom att hänvisa till domstolens dom, även förklarade att policyn syftade till en "förnyelse" av poolen av tillgängliga tolkar. Den uppgav också att dess policy för anlitandet av extraanställda konferenstolkar gjorde det möjligt att hantera den skiftande arbetsbelastningen. Ombudsmannen medgav att kommissionen i detta avseende åtnjöt stor handlingsfrihet när den anlitade personal. I synnerhet kunde den inte åläggas att fortsätta anlita specifika extraanställda konferenstolkar enbart på grund av att den anlitat dem tidigare. Kommissionens handlingsfrihet kan emellertid inte utövas på ett sätt som inkräktar på principen om icke-diskriminering, vilken kräver att liknande situationer inte behandlas på olika sätt, om inte sådan särbehandling objektivt kan motiveras.
30. Enligt domstolen utgör principen om icke-diskriminering på grund av ålder, som uttrycks i artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, en generell princip i gemenskapslagstiftningen.[18] Enligt denna princip får kommissionen när den anlitar extraanställda konferenstolkar inte behandla kandidater olika på grund av ålder, om den inte visar att sådan behandling är objektivt motiverad.[19] Ombudsmannen påpekade att domstolen även uttryckt följande vad avser en obligatorisk pensionsålder som leder till att anställningsavtal automatiskt avslutas:
"(...) uppmuntran till att rekrytera [unga människor] utgör utan tvivel ett legitimt syfte med en social policy (...) Därför måste ett [sådant] syfte i princip anses objektivt och rimligen motivera (...) särbehandling på grund av ålder (...). Det är ännu inte avgjort huruvida (...) de metoder som används för att uppnå detta legitima syfte är lämpliga och nödvändiga".[20]
31. Det intresse som kommissionen åberopade i yttrandet till ombudsmannen, dvs. behovet av att ge nyblivna tolkar möjligheter till anställning och att utbilda dem, verkade vara ett "legitimt syfte". Ombudsmannen var emellertid inte övertygad om att de metoder som kommissionen använde, nämligen ett totalt förbud mot att anlita extraanställda konferenstolkar äldre än 65 år, var "lämpliga och nödvändiga" för att uppnå detta legitima syfte. För att kunna utgöra en "lämplig och nödvändig" metod för att uppnå syftet måste kommissionen åtminstone underbygga, med specifika data och belägg, att det vore nödvändigt att reservera specifikt tolkarbete för nya tolkar. Sådana specifika data och belägg skulle t.ex. kunna röra antalet timmar som krävs för att ett "nybörjarschema" skulle fungera. Kommissionen behövde dessutom visa att samma mål inte kunde uppnås med mindre restriktiva metoder, t.ex. sådana som innebar påverkan för utbildade tolkar i alla åldrar och inte bara för dem som var äldre än 65 år.
32. Till följd härav menade ombudsmannen att kommissionen inte tillräckligt väl kunnat motivera förbudet mot att anlita tolkar äldre än 65 år. Detta utgjorde ett administrativt missförhållande. Ombudsmannen utarbetade därför ett förslag till rekommendation.
33. I förslaget till rekommendation påminde ombudsmannen om att i de fall då en utredning visar att ett administrativt missförhållande föreligger kan han anse det lämpligt för den berörda institutionen att erbjuda ekonomisk kompensation till en klagande som lidit skada av missförhållandet.
34. Klaganden krävde en total kompensation på 34 619 EUR. Ombudsmannen noterade dock att det inte kan antas att klaganden skulle ha erbjudits samma mängd arbete som han tidigare hade erbjudits. Ombudsmannen ansåg att de exakta förlusterna som klaganden lidit beror på en mängd faktorer, vilka bl.a. kan innefatta följande: i vilken utsträckning klagandens specifika språkprofil matchade tolktjänstens behov under den aktuella perioden, mängden tolkarbete som lades ut på extraanställda konferenstolkar med samma språkprofil som klaganden under den aktuella perioden, antalet kandidater tillgängliga för arbete som motsvarade klagandens språkprofil under den aktuella perioden och dessa kandidaters relativa kunskaper. Ombudsmannen medgav också att kommissionen hade stor handlingsfrihet när den anlitade personal. I synnerhet kunde den inte åläggas att fortsätta anlita specifika extraanställda konferenstolkar enbart på grund av att den hade anlitat dem tidigare. Men kommissionens handlingsfrihet fick heller inte inkräkta på principen om icke-diskriminering. Eftersom kommissionen inte på ett tillfredsställande sätt kunde motivera diskrimineringen mot tolkar äldre än 65 år ansåg ombudsmannen det lämpligt att kommissionen kontaktade klaganden för att komma överens om lämplig kompensation för de förluster som klaganden hade ådragit sig på grund av kommissionens diskriminerande policy.
Argumenten som inlämnades till ombudsmannen efter förslaget till rekommendation
35. Kommissionen höll inte med ombudsmannen om att den bröt mot principen om icke-diskriminering när den inte anlitade extraanställda konferenstolkar äldre än 65 år. Den ansåg att den skulle tillämpa anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna på extraanställda konferenstolkar. Kommissionen påpekade att enligt artikel 119 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna[21] ska tillfälligt anställdas anställning upphöra när den anställde fyller 65. Under dessa omständigheter och av rent juridiska skäl kunde inte kommissionen ändra anställningspolicyn och den kunde inte kompensera klaganden.
Ombudsmannens bedömning efter förslaget till rekommendation
36. Enligt artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna är all diskriminering, oavsett anledning (däribland åldersdiskriminering), förbjuden. Enligt domstolen utgör dessutom principen om icke-diskriminering på grund av ålder, som uttrycks i artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, en generell princip i gemenskapslagstiftningen.[22] Enligt principen om icke-diskriminering får kommissionen inte behandla medborgare olika på grund av ålder, om den inte visar att sådan behandling är objektivt motiverad och att metoderna för att göra det är lämpliga och nödvändiga.[23] Vad avser frågan om en obligatorisk pensionsålder som leder till att anställningsavtal avslutas automatiskt har domstolen även slagit fast följande:
"(...) uppmuntran till att rekrytera [unga människor] utgör utan tvivel ett legitimt syfte med en social policy (...) Därför måste ett [sådant] syfte i princip anses objektivt och rimligen motivera (...) särbehandling på grund av ålder (...). Det är ännu inte avgjort huruvida (...) de metoder som används för att uppnå detta legitima syfte är lämpliga och nödvändiga".[24]
37. Kommissionen står fast vid åsikten att åldersgränsen som nämns i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna gäller för extraanställda konferenstolkar. Som förklaras i förslaget till rekommendation försökte kommissionen motivera särbehandlingen av extraanställda konferenstolkar äldre än 65 år genom att hänvisa till behovet av att ge nybörjare möjlighet till anställning och att utbilda dem. Ombudsmannen utesluter visserligen inte möjligheten att ett sådant syfte kan vara ett "legitimt syfte", men han tvivlar på att de metoder som användes för att uppnå det syftet, ett totalt förbud mot att anlita extraanställda konferenstolkar som är äldre än 65 år, var lämpliga och nödvändiga.
38. Ombudsmannen godtar inte argumentet som framlades av kommissionen att den av juridiska orsaker inte hade något annat val än att upphöra med att anlita extraanställda konferenstolkar äldre än 65 år. Han anser att kommissionen inte anlitar extraanställda konferenstolkar äldre än 65 år för att den väljer att inte göra det.
39. Ombudsmannen vill understryka att han inte ifrågasätter domstolens beslut. I det här avseendet understryker han å det bestämdaste att domstolen upphävde förstainstansrättens dom[25] på grund av processfel, inte på grund av sakfrågan i fallet Alvarez Moreno mot kommissionen. Ombudsmannens slutsatser i det föreliggande fallet är därför helt förenliga med förstainstansrättens och domstolens beslut.
40. Dessutom vill ombudsmannen även understryka att han inte ifrågasätter de regler som antagits av lagstiftaren (t.ex. tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna). Det faller inte inom ombudsmannens mandat att ifrågasätta lagstiftarens rätt att upprätta anställningspolicyer där ålder spelar roll. I det här avseendet noterar ombudsmannen att tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna faktiskt innehåller regler enligt vilka tjänstemän (artikel 52 i tjänsteföreskrifterna) och andra anställda (artiklarna 47, 74 och 119 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna) måste gå i pension vid 65 års ålder (67 år i särskilda fall för tjänstemän). Ombudsmannen understryker att han i det föreliggande fallet inte bortser från artikel 74 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna. Fallet bygger istället på tolkningen att artikel 74 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna inte gäller för extraanställda konferenstolkar, en tolkning som även delas av förstainstansrätten i dess dom i fallet Alvarez Moreno mot kommissionen.
41. Ombudsmannen medger att kommissionen inte är juridiskt tvingad att följa en upphävd dom från förstainstansrätten. Ombudsmannen betonar emellertid att upphävandet av en dom på grund av ett processfel inte per automatik innebär att kommissionen gjort en korrekt tolkning av sakfrågan i fallet. Han noterar att kommissionen i samband med den föreliggande undersökningen inte har lagt fram något argument som berör förstainstansrättens resonemang avseende sakfrågan i fallet.
42. Ombudsmannen beklagar det faktum att kommissionen inte har reagerat positivt på hans uppmaningar, trots att han ansträngt sig till det yttersta för att hjälp kommissionen att undvika det administrativa missförhållande som den nuvarande policyn har skapat.
43. Ombudsmannen anser att detta administrativa missförhållande är tillräckligt betydelsefullt för att motivera inlämnandet av en särskild rapport till parlamentet.
44. Slutligen noterar ombudsmannen att han har inlämnat ett liknande förslag till rekommendation till parlamentet, i samband med en liknande undersökning av parlamentets praxis vid anlitandet av extraanställda konferenstolkar äldre än 65 år. Parlamentet godtog ombudsmannens position och ändrade sin praxis vid anlitandet av extraanställda konferenstolkar äldre än 65 år. När det kom till den slutsatsen tolkade parlamentet de tillämpliga bestämmelserna på ett sätt som inte har inneburit ett införande av ett förbud mot att anlita extraanställda konferenstolkar äldre än 65 år. Detta, vilket bör betonas, är samma regler som kommissionen anser medföra ett förbud mot att anlita extraanställda konferenstolkar äldre än 65 år. I och med detta kunde parlamentet undvika det potentiella administrativa missförhållandet som ombudsmannen identifierade.
Baserat på utredningen av detta klagomål upprepar ombudsmannen förslaget till rekommendation nedan som en rekommendation till kommissionen.
Kommissionen ska ändra sin nuvarande policy om ett förbud mot att anlita extraanställda konferenstolkar äldre än 65 år och ska ersätta klaganden för den skada han lidit på grund av tillämpningen, i hans fall, av den policyn.
Europaparlamentet skulle kunna överväga att anta rekommendationen som en resolution.
P. Nikiforos DIAMANDOUROS
Strasbourg den 4 december 2008
[1] Europaparlamentets beslut av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning (94/262/EKSG, EG, Euratom), EGT 1994 L 113, s. 15.
[2] Rådets förordning nr 628/2000 av den 20 mars 2000 om att ändra förordning nr 259/68 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i gemenskaperna, EGT L 76, s.1. Artikel 1 i denna förordning lyder som följer:
"(...) (2) Därför bör samtliga konferenstolkar anställas som extraanställda enligt avdelning III i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna (...)
Följande stycke skall läggas till artikel 78 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna:
Samma rekryterings- och lönevillkor som tillämpas för konferenstolkar som anställs av Europaparlamentet skall gälla för extraanställda som anställts av kommissionen som konferenstolkar för gemenskapsinstitutionernas och gemenskapsorganens räkning."
[3] I artikel 74 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna (i den version som gällde vid den tidpunkten) fastställs följande: "Förutom vid dödsfall skall anställningen för den extraanställda personalen upphöra i följande fall: 1. om anställningsavtalet är tidsbegränsat: (...) (b) vid utgången av den månad då den anställde fyller 65 år (...)"
[4] Klaganden var inte part i dessa domstolsförhandlingar.
[5] Förenade mål T-153/01 och T-323/01 Alvarez Moreno mot kommissionen [2004] ECR-SC I-A-161 och II-719.
[6] Mål T-275/01 Alvarez Moreno mot parlamentet [2004] ECR-SC I-A-171 och II-765.
[7] Mål T-276/01 Garroni mot parlamentet [2004] ECR-SC I-A-177 och II-795.
[8] Målet finns enbart publicerat på franska. De svenska översättningarna häri tillhandahålls av ombudsmannen. På franska lyder punkterna 84–89 i de förenade målen T-153/01 och T-323/01 som följer:
"84. Or, les contrats d'engagement des interprètes de conférence conclus en application du troisième alinéa, comme du premier alinéa, de l'article 78 du RAA se caractérisent par le fait qu'ils sont conclus pour certains jours spécifiques, de sorte que tant la date du début que celle de la fin de l'engagement constituent des éléments indispensables du recrutement des agents auxiliaires en question.
85. En effet, d'une part, étant donné que le terme du contrat d'engagement est toujours fixé par l'indication dans celui-ci, des jours spécifiques des prestations, aucun recours à l'article 74, paragraphe 1, sous b), du RAA n'est nécessaire pour déterminer la fin de l'engagement. D'autre part, dans le contexte de ce type de contrat, la prescription de cet article constitue une des "conditions de recrutement" visées à l'article 78 du RAA, dès lors que la durée précise de l'engagement est fixée, conformément à l'article 56 du RAA, en tant que condition d'engagement. En d'autres termes, s'agissant d'un contrat limité à des jours spécifiques, la fin de l'engagement constitue une condition caractéristique et indispensable du recrutement de l'interprète, inhérente à celui-ci.
86. Il s'ensuit que l'article 74 du RAA constitue une des dispositions du titre III du RAA auxquelles le Parlement a dérogé lorsqu'il a adopté la réglementation de 1999.
87. Par conséquent, c'est à tort que la Commission a considéré que l'article 74, paragraphe 1, sous b), du RAA était applicable à la requérante et qu'il ne s'agissait pas d'une condition de recrutement au sens de l'article 78 du RAA (...)
89. Il est vrai que l'article 8 de la réglementation de 1999 renvoie aux dispositions du RAA et aux règles applicables à l'ensemble du personnel pour toute question non prévue par ladite réglementation ou par la convention de 1999. Toutefois, étant donné que la raison d'être de la réglementation de 1999 est de permettre au Parlement d'engager les interprètes auxiliaires de session pour des jours spécifiques, la "fin de l'engagement" au sens de l'article 74 ne constitue par une question non prévue par la réglementation de 1999. En outre, au vu du caractère occasionnel de tels engagements et du fait que les institutions n'ont pas l'obligation d'engager un interprète particulier à un moment donné pour une période minimale, l'âge de l'interprète ne saurait constituer un élément pertinent pour ce qui est de l'exécution des services en question. Il s'ensuit que la stipulation d'une limite d'âge ne constitue pas une clause indispensable dans un contrat d'engagement d'un interprète et rend nécessaire le recours à l'article 74 du RAA."
[9] Mål C-373/04 P Kommissionen mot Alvarez Moreno[2006] ECR I-1.
[10] Artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna slår fast att: "All diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning skall vara förbjuden."
[11] Artikel 5.3 i den europeiska kodexen för god förvaltningssed fastställer följande: "Tjänstemannen skall särskilt undvika varje slags omotiverad åtskillnad av personer baserad på nationalitet, kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning."
[12] Se fotnot 3.
[13] GD Tolkning skapade för detta ändamål ett nybörjarschema som garanterade unga extraanställda konferenstolkar ett visst antal arbetsdagar i följd.
[14] Se mål C-144/04 Mangold [2005] ECR I-9981, punkt 75.
[15] Sådan bevisning kunde ha innefattat specifik information om antalet arbetsdagar som är tillgängliga för tilldelning till "unga tolkar".
[16] Mål C-373/04 P Kommissionen mot Alvarez Moreno [2006] ECR I-1.
[17] Förenade mål T-153/01 och T-323/01 Alvarez Moreno mot kommissionen [2004] ECR-SC I-A-161 och II-719. Punkt 105 lyder som följer på franska: "la Commission n'avait, en tout été de cause, pas l'obligation de faire appel à nouveau à ses services. Il demeure en effet toujours loisible à l'administration de ne pas conclure de nouveau contrat d'agent auxiliaire avec un interprète auquel elle avait précédemment fait appel, et cela quels que soient l'âge de ce dernier et les motifs qui la conduisent à cette décision."
[18] Se fotnot 14.
[19] Mål C-344/04 International Air Transport och andra [2006] ECR I-403, punkt 95.
[20] Mål C-411/05 Palacios de la Villa [2007] ECR I-8531, punkterna 64–67.
[21] Gällande version sedan den 1 maj 2004.
[22] Se fotnot 14.
[23] Se fotnot 20.
[24] Se fotnot 20.
[25] Se punkt 27 ovan.
