Evropský veřejný ochránce práv

Sammanfattning av beslut om undersökning på eget initiativ OI/4/2010/ELB avseende Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen

Undersökningen gällde EU-institutionernas sätt att hantera ansökningar enligt tjänsteföreskrifterna om att ersätta beslut som är oförenliga med utvecklingen av rättspraxis. Ombudsmannen frågade parlamentet, rådet och kommissionen om de skulle kunna ersätta tidigare antagna förvaltningsakter (som var lagliga enligt den rättspraxis som gällde när de antogs) för att se till att de är förenliga med utvecklingen av rättspraxis. Han frågade dem också om de håller med om att en tjänsteman har rätt att lämna en ansökan om att EU-institutionerna ska ersätta ett tidigare beslut med ett nytt beslut som tar hänsyn till hur rättspraxis utvecklats.

Institutionerna menade att de inte hade någon skyldighet att se över beslut på grund av att rättspraxis utvecklats. De hävdade att ett beslut som inte bestridits inom den lagliga tidsfristen blir slutgiltigt. De påpekade dessutom att effekterna av ett rättsligt avgörande endast gäller parterna i målet. Det är bara i undantagsfall som ett rättsligt avgörande tillämpas även på andra parter.

Ombudsmannen höll med om att ett beslut som inte bestridits inom den lagliga tidsfristen för kontroll av lagenligheten blir slutgiltigt. Han tillade att en rättslig skyldighet att behandla en ansökan om att fatta ett nytt beslut föreligger endast om det finns en ny väsentlig omständighet. Genom att utnyttja sitt utrymme för fri bedömning kan en institution dock besluta att pröva en ansökan om att fatta ett nytt beslut. Institutionen kan dessutom besluta att det nya beslutet inte ska ha retroaktiv verkan utan endast gälla i framtiden. I enlighet med principerna om god förvaltning bör en institution dra alla rimliga slutsatser av avgöranden från EU:s domstolar. Han konstaterade avslutningsvis att en institution inte är förhindrad att välja att pröva en ansökan från en tjänsteman om att ersätta ett slutgiltigt beslut med ett nytt beslut som tar hänsyn till hur rättspraxis utvecklats. En institution bör ta hänsyn till alla relevanta faktorer när den utnyttjar sitt utrymme för fri bedömning. Han avslutade sin undersökning med en ytterligare anmärkning.